FBK: Berätta om din bok Eldbarnet. Vad handlar den om?
Elisabeth: Eldbarnet utspelar sig i en sorglös värld där en ung, magisk kvinna och en strikt, överdomare tvingas på flykt tillsammans. Det är en äventyrsberättelse av fantasykaraktär med högt tempo och lite humor. Målgruppen är vuxna och tonåringar. Det finns mycket bakgrund i världsbygget men jag avslöjar inte mer än vad som behövs för läsaren. Till exempel finns det många världar som är sammanbundna med portaler, fast i den här boken håller vi oss till världen Juokilu. Här utgörs ledarna av levnadsglada magiska kvinnor, Glädjeryttare. Invånarna strävar efter att roa sig och njuta av livet. Tyvärr invaderas den fredliga världen och efter en massaker tvingas som sagt den sista överlevande Glädjeryttaren på flykt. Hon blir även tvungen att hjälpa en pedantisk Överdomare från en helt annan värld. En värld som inte går så bra ihop med det sorglösa Juokilu … Tillsammans måste de finna ett barn som antas ha magiska egenskaper. Men allt är inte som det verkar. Jag har även stoppat inte lite omvända genusperspektiv och annat smått och gott för den som vill läsa mellan raderna.
FBK: Hur kom du på idéen till den här boken? Hur kom du på namnen till karaktärerna?
Elisabeth: År 2017 stannade mitt liv upp och höll andan ett tag när jag fick diagnosen bröstcancer. Efter tuffa behandlingar var jag rejält trött och jag längtade efter verklighetsflykt och spännande avkoppling. Hjärntrött som jag var, hade jag lite svårt att hitta exakt det jag letade efter. T ex så gjorde en tjock bok att jag inte ens orkade öppna den hur bra den än var. När jag började skriva så blev det naturligt att skriva den bok som jag själv längtade efter. Angående karaktärernas namn så är några av dem plockade från en stor lajvrollsfest som jag hade när jag fyllde jämnt. Annars brukar jag fundera och smaka på namnen. De ska passa in och inte låta för lika varandra. Jag har även med flit undvikit att sätta namn på alla personer och platser.
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Elisabeth: Den växer definitivt fram medan jag skriver. Jag har vissa hållpunkter. Stora saker som jag vet ska hända eller viktiga detaljer som ska in, men vägen dit kan vara krokig och överraskande även för mig. Det är härligt när det händer en massa saker som jag inte hade en aning om. 🙂
FBK: När på dygnet skriver du som bäst? Behöver du lugn och ro omkring dig, eller kan du fokusera trots stimmig miljö?
Elisabeth: Jag är egentligen en kvällsmänniska, men det är på dagarna jag skriver. Förmiddagarna brukar bli bäst. Jag har gärna musik i lurarna och då något meditativt och inte sångvänligt, för då blir jag distraherad. Det som är ett stort hinder för mig är när jag blir avbruten och tappar mitt flow. Med tanke på hur det så kallade livspusslet ser ut, är det ett av mina största problem för att få färdigt mina texter.
FBK: Läste du mycket som barn?
Elisabeth: Oh ja! Böcker och serier har alltid varit en av mina främsta hobbies. Jag hade alltid näsan i en bok eller serietidning. Det hände ofta att när jag slutade läsa var huset tomt och jag hade ingen aning vart alla tagit vägen. Inte hörde jag att de sa att de skulle åka och handla eller något. Jag befann mig ju i en helt annan värld. Dessutom tycker jag om att läsa olika genrer. Att bara hålla mig till en skulle kännas konstigt. Däremot så kan jag snöa in på en viss författare och då försöker jag läsa allt den personen har skrivit.
FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker om Eldbarnet?
Elisabeth: Jag jobbar på uppföljaren just nu. Det tog fyra år att färdigställa Eldbarnet och jag har satt det (i alla fall för mig) ambitiösa målet att vara klar med den här boken redan till hösten. När jag började skriva Eldbarnet trodde jag att den skulle bli helt fristående.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Elisabeth: Var för det första noga med att ditt manus har ett bra språk och korrekt grammatik. Det tror jag underlättar. Ha bra testläsare och be om hjälp. Sedan är det svårt att bli antagen som debutant. Var glad om du får någon feedback och var beredd på att skriva om.
FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?
Elisabeth: Det är lika viktigt som vilka andra svenska böcker som helst. Många unga vill läsa fantasy, men har fått vända sig till den engelska marknaden. Det är inte ovanligt att höra unga säga att de inte vill läsa på svenska längre. Jag har själv barn som tidigt började läsa på engelska och jag ser hur de nu har problem med att de anglifierar sin svenska och använder fel prepositioner till exempel.
FBK: Om din huvudkaraktär var en drink/dryck/maträtt, vilken drink/dryck skulle den vara?
Elisabeth: Vivya skulle vara en väldigt bubblig Kir Royal och Ylmar en Old Fashioned. Eldbarnet är inte tillräckligt gammal för att få en drink. 😉
FBK: Vad vill du säga till dina läsare? Eller de som ännu inte läst din bok?
Elisabeth: Ett stort tack till alla härliga läsare som tagit sig tid att recensera och i vissa fall leta reda på mig online för att berätta vad ni tyckte. Det är otroligt sporrande och allra mest vill jag skicka ett tack till min första okända läsare som kom fram till mig på Medeltidsmarknaden i Visby dagen efter han köpt boken för att berätta för mig hur fantastiskt bra han tyckte den var. Han passade även på att få mig att lova att skriva en fortsättning. Jag blev alldeles häpen, den känslan gick inte att förbereda sig på alls. När han hade gått började jag faktiskt att gråta. En person undrade hur det var fatt varvid jag hulkade. ”En (snyft) läsare tyckte (snörvel) att min bok var jättebra.” Jag kanske inte har tillräckligt starka nerver för det här yrket. 🙂
Till de som ännu inte läst Eldbarnet vill jag säga att om ni vill ha en stunds verklighetsflykt och underhållning som är lätt att komma in i så ge gärna min bok en chans.
FBK:Berätta om din bok Alendor – den förintade släkten. Vad handlar den om?
Katrin: En dag kidnappas Milenas son Lukas och förs genom en portal till en annan värld – Alendor. Milena ser det hända men kan ingenting göra. När en man från Alendor dyker upp, får Milena honom att ta med henne till Alendor så att hon kan rädda sin son. Men hon inser snart att det kommer att bli svårare än hon trott. Det är nämligen inte bara Lukas som är i fara, hela jorden är hotad. I en värld bland farliga djur och onda magiker tvingas hon välja mellan att rädda jorden eller Lukas, samtidigt som hon lär sig hantera de nya krafter som hon upptäckt att hon besitter.
FBK: Om din huvudkaraktär var en drink/dryck/maträtt, vilken drink/dryck skulle den vara?
Katrin: Svart te. Hon är varm och lite bitter.
FBK:Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Alendor? / Hur kom du på idéen till boken?
Katrin: Jag inspireras dagligen av saker jag hör, ser eller läser. Exempelvis så är Alendors miljö inspirerad av mina vandringsresor och långa promenader.
FBK: Läste du mycket som barn?
Katrin: Jag minns att vi gick till biblioteket med skolan många gånger. Jag valde oftast korta sagor då. För jag läser otroligt sakta och hinner därför inte läsa så mycket. Jag började läsa mer seriöst först vid 20års ålder.
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Katrin: Alendor har jag skrivit helt utan någon plan. Jag visste inte ens slutet när jag började skriva. Jag gjorde ett försök i att skriva upp en storyline till första boken men gick ganska fort över till att skriva fritt igen.
Nu, efter att andra boken också är skriven på samma sätt, märkte jag att sättet inte passar mig. Min nya serie kommer ha en blandning mellan synopsis och outline. Jag har bara precis börjat, men har redan en powerpoint på 20 sidor. De viktiga karaktärerna har varsin sida där jag skriver lite om hur de fungerar, vad de har för personlighetsdrag, bakgrund m.m. Sedan förklarar jag magin, världen, upplägg, andra egenheter och just nu har jag extremt kortfattat skrivit handlingen på de första två böckerna.
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Katrin: Självklart har jag dåliga dagar. Jag trodde att jag skulle hindras av att ha för mycket nedskrivet från början. Men med facit i hand, efter två helt oplanerade böcker, så kan det istället sätta käppar i hjulen. Det var svårt att dagligen komma på nytt material och att bland annat bena ut magin och världen vartefter. Några gånger gick jag tillbaka till början och läste om allt samt redigerade. Det ledde, som tur var, varje gång till att jag kom på detaljer som gjorde att jag kunde fortsätta.
FBK: Hur ser en ”normal” skrivdag ut för dig? När på dygnet skriver du som bäst? Behöver du lugn och ro omkring dig, eller kan du fokusera trots stimmig miljö?
Katrin: En normal skrivdag innehåller ofta en del prokrastinering.
Jag kan inte välja min skrivtid. Jag jobbar heltid på dagen. Umgås med dottern på eftermiddagen. Och skriver på kvällen när hon har gått och lagt sig och sysslorna är klara. Beroende på hur trött jag är blir det olika effektivt. Det går inte att sitta och vänta på att inspirationen ska komma. Ibland får jag helt enkelt bita ihop och köra på ändå. Oftast lossnar det efter att jag lyckats få ner några meningar. Tyvärr behöver jag extrem tystnad för att kunna fokusera.
FBK: Vad är svårast med att vara egenutgivare tycker du?
Katrin: Marknadsföring och att sköta företaget.
Att äga ett eget företag har nog aldrig varit en dröm. Av en händelse publicerade jag min första bok via eget förlag. Jag fick då i grova drag information om hur man går tillväga. Men jobbet fick jag göra själv. Och jösses vad mycket jobb det är. Bokhandlar, butiker, tidningar m.fl. får så otroligt många förfrågningar. Det är svårt att nå igenom till dem. Jag tycker även det är svårt att hitta vad man kan göra. Vilka mässor, konvent, marknader eller andra sammankomster som finns. Ofta behöver man anknytning till staden för att få delta.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Katrin: Det är svårt att ge tips som passar alla. Som jag nämnde tidigare så passar det mig bättre att ha en synopsis/outline. Den skriver jag på ett lekfullt sätt med mycket färger och former så att det är extra kul att öppna dokumentet varje dag.
Det som hjälpte mig och fick upp mitt skrivsjälvförtroende enormt var att få kommentarer från en lektör. Då fick jag bekräftat att det jag skriver faktiskt duger och vad jag behöver bättra på.
FBK: Vad vill du säga till dina läsare?
Katrin; Jag har försökt skapa en värld dit man kan fly vardagen. Tyvärr är den inte helt bekymmersfri. Milenas son blir trots allt kidnappad och hon får kämpa hårt för att nå sitt mål. Men jag har ändå valt att lämna en del stora ämnen utanför så att så många som möjligt kan trivas.
FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?
Katrin: Väldigt viktigt. I och med att jag skriver på svenska så läser jag också på svenska. Fantastik är inte så konstigt egentligen. Många element stöter vi på i viss form i vardagen. Och apropå vardagen så behöver vi alla ta en paus och drömma oss bort ibland.
FBK: Vad gör du när du inte skriver? (Om du inte skriver på heltid)
Katrin: Jag arbetar heltid som mjukvarutestare och scrum master på en statlig myndighet. Mitt liv har förändrats ganska drastiskt sedan jag fick dottern samt att jag har tillåtit skrivandet ta mycket plats de senaste åren.
Jag umgås med dottern så mycket jag kan. När jag inte skriver gillar jag att läsa, slökolla på tv eller spela brädspel. Vandringsresor genom världen är något jag drömmer om. Och att bli författare på heltid förstås.
FBK:Något du vill tillägga? Var du t.ex. på bokmässan i år? Var det första gången? Signerade du böcker? Vad var det bästa med bokmässan?
Katrin: Jag var på bokmässan på lördagen. Det var första gången och jag hade ingen aning om vad som väntade. Jag var sedan länge upptagen med skrivandet och företagandet så jag hade inte ens kollat upp programmet. Det enda som var bokat för dagen var en intervju på ca. 20 minuter. Sedan gick jag bara planlöst omkring. Det som inspirerade och fångade mig mest var en intervju av Peter Bergting. Han visade en otrolig kunskap om magi och hur den har funnits med oss genom tiderna.
Ett tips från Katrin: Maila boken till dig själv eller ha den på minst 1 usb. Aldrig bara på datorn. Jag har pratat med så många personer som inte har kommit igång igen efter att ha blivit av med sin text för att datorn strulat.
Även om du tidigare haft en novell publicerad, så var din romandebut med ”Överträdelsen”, som släpptes i början av året. Är den tänkt som helt fristående, eller kommer det fler böcker i samma värld?
En bra fråga och en bra start på intervjun. Eftersom jag skriver långsamt så tar det flera år för mig att få en bok klar, så jag ville avsluta Överträdelsen innan jag bestämde mig för om det skulle bli en uppföljare. Nu när boken är avslutad borde jag bestämma mig, men fortfarande skjuter jag på beslutet. Vi får se! Jag lämnar en fortsättning hängandes i luften som en hand som väntar på high five.
Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?
Den berömda hisspitchen. Det beror lite på omständigheterna. Är det en litterär agent, en läsare eller någon som hotar mig till livet i hissen? Det är självfallet avgörande. Jag har annars en ödmjuk inställning till mitt skrivande och vill inte tvinga på folk min bok, det tycker jag är burdust. Böcker ska upptäckas av lust och inte av en författare som är påstridig. Påstridiga författare är obehagliga. Men säg att personen i hissen är intresserad, då skulle jag säga att det är en skönlitterär bok med ett fantasirikt innehåll. Är personen fortfarande intresserad så nämner jag att boken handlar om att finna en annan verklighet men även om utomkroppsliga resor och om att övervinna personliga svårigheter. Men mest troligt säger jag nog ingenting alls. Främlingar i hissar gör mig pratblyg.
Av omslaget får jag bilden av någon som söker sig både inåt och utåt, och att den (trots att det är SF) nästan är lite spirituell. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?
Helt rätt. Bra Mattias! Jag gillar dina frågor! Angående omslaget så ville jag ha någonting analogt istället för digitalt. Jag ville bort från photoshoppade bilder med TV-spelsestetik och ha ett omslag som var mer traditionellt och handgjort. Valet av konstnär föll på Pontus Hammar som jobbar mycket med linjer och detaljer. Att omslaget ger ett spirituellt intryck tror jag Pontus uppskattar, det är hans förtjänst och inte heller helt ovidkommande för innehållet om jag tänker efter. Boken handlar lite om att upptäcka sig själv, men också om att finna en dold värld som de flesta inte känner till. Det kan vara lite spejsigt för vissa.
Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?
Åh, det du! För det mesta är det små besattheter. I rätt ögonblick och med den rätta känslan kan allting bli intressant. Inspiration hittar jag annars genom att skifta perspektiv från att vara fokuserad till att vara tillgänglig för nya intryck. Då glimmar det till. Det gäller att växelvis vara vaksam och tankspridd för att hitta fram till d e t d ä r s om l o c k a r. Just nu gillar jag skrivmaskiner och pingisgummin.
Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Ett problem som jag ställdes inför var när jag skulle skriva om utomkroppsliga resor. Det var bökigt eftersom den som reser inte kan interagera med sin omgivning. Men det resulterade samtidigt i en av mina favoritscener när ett intrång in i det okända dokumenteras med hjälmkameror. Då händer någonting med berättelsen och äventyret tar fart på riktigt.
Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren har?
Får man säga det eller gör man ett brott mot god smak då? Äsch, då vill jag att läsaren suckar ljuvligt och känna sig nykär. Finns det något härligare än att känna sig nykär?
Förutom Daniel, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?
Jag har valt att ha med få människor i boken. Ett motto som jag ständigt upprepade genom skrivandet och i omarbetningar var: förenkla, förenkla, förenkla! Jag vet inte varför jag nämner det – jo det vet jag – det är för att de övriga karaktärerna är där men också inte. De är hemlighetsfulla, så som främlingar alltid är, och de hålls på avstånd. Men om jag ska ta en favorit så nämner jag Lena eftersom hon kommer huvudpersonen Daniel närmast. Hon intresserar mig för att hon agerar lite oberäkneligt och är beundransvärd och lätt att tycka om. Det hade annars varit intressant att få komma de flesta personerna i boken lite närmre men då skulle det bli en helt annan bok. Jag ville med Överträdelsen skriva en handlingsdriven underhållningsberättelse och inte en karaktärsdriven roman. Den boken får jag skriva en annan gång kanske.
Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Jag tar gärna emot tips på böcker som liknar Överträdelsen. Det vore roligt att få. Om jag själv ska rekommendera en bok som influerat eller har ett släktskap med Överträdelsen som … herregud. Har du någon gång känt dig identitetslös Mattias? Att det finns delar av dig som flyter runt som drivved i lösryckta citat eller i tankesuggestioner? Du finns än här och än där, i jakten på den vita valen eller hur Quasimodo livrädd springer runt och ropar FRISTAD. Jag har ett vagt minne av att jag en gång i tiden fick en stark läsupplevelse av att läsa Den blinda ugglan av den Iranska författaren Sadeq Hedayat, men att rekommendera honom vore ologiskt. Jag vet inte. Om jag läser om boken så kanske jag finner släktskapet som jag letar efter. Vad var frågan?
Karin Stigsdotter Gustafsson författare till Isjuvelentrilogin
FBK:Berätta om dina böcker i serien Isjuvelentrilogin. Vad handlar de om?
Karin: Huvudkaraktärerna är de tre barnen Kakan, Mante och Mogge, som är i olika åldrar och har mycket olika personligheter. Mysteriet kretsar kring en magisk juvel, Isjuvelen, som med sin kraft kan göra dess forne ägare greve Ståhlklo allsmäktig. Ståhlklo är död sedan länge, och han kom över juvelen genom att utföra onda gärningar i livet. I Eldens sommar får läsaren veta att barnen har valts ut av Ståhklo för att åtbörda juvelen till hans grav, så han kan sätta sina ondskefulla planer i verket. Barnen ställs inför dilemmat att hjälpa en ond varelse eller att riskera att allt de håller kärt brinner upp. I de båda uppföljarna Skuggans hemlighet och Isjuvelens gåta grenar berättelsen ut sig på djupet samt i tid och rum. Trots vännernas ansträngningar har de ännu inte lyckats lösa gåtan. Samtidigt brottas de med allt runtomkring, som vardagsproblemen med familj och kompisar. Många spännande händelser och underliga bekantskaper leder till sist fram till mysteriets oväntade upplösning i en dramatisk slutscen.
FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur komdu på idéen till de här böckerna?
Karin: Egentligen är det väl allt jag har upplevt genom livet: människor, platser och stämningar. Tveklöst bidrar även alla skrönor, sagor och historier som omgav mig som barn, eftersom jag växte upp i ett hem i glesbygden med föräldrar som var duktiga berättare. Dessutom upplevde jag mig bokstavligt talat omgiven av naturens magi. Därtill kommer alla underbara fantasyböcker och fantasyfilmer, men även den magiska realismen från Sydamerika och skräckromantiken som genrer inspirerar mig mycket.
Jag hade inte en färdig idé när jag började med böckerna, utan bara skrev för att få ur mig något av det som kokande och bubblade inombords.
FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigastatt skriva? Och vilken var roligast?
Karin: Jag har svårt att nämna enskilda scener utan att just avslöja handlingen, men när jag skrev Eldens sommar var jag väldigt trevande, och den har fått stå ut med många tuffa redigeringsvändor. Skuggans hemlighet skrev jag om från pärm till pärm och tvingades skära kraftigt och pytsa in nytt och bra material. Jag har slitit hårdast med den boken, men så är jag också väldigt nöjd med den. Lättast var Isjuvelens gåta, den skrev nästan sig själv! Slutscenen är en favorit.
FBK:När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kanrekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Harry Potter så klart! Själv läser jag mycket övernaturligt för barn 9-12 år, även om mina böcker är mer fantasy än bara spöken. Jag tycker mycket om Lena Ollmarks serie om Firn-barnen, de är riktigt läskiga. Likaså De tysta stegen bakom av Jonna Björnstjerna. Och jag älskar Bröderna Lejonhjärta samt Narnia-böckerna. En bortglömd, äldre men underbar fantasy/äventyrsbok är Djuphavspirater av Eric Linklater. Men då pratar vi bara barnlitteratur.
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram undertiden du skriver?
Karin: Numera, när jag är inne på mitt femte manus, har jag historien klar för mig i mycket grova drag. Så var det inte tidigare, varför jag har fått redigera otroligt mycket. Fast fortfarande är det ett äventyr att se vilket håll berättelsen tar, så jag är inte särskilt hårt bunden till min synopsis.
FKB: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Karin: Ja, ibland tar det stopp. Ofta väntar jag då några dagar med att skriva. Jag kan också gå ut i skogen. Där blir jag totalt avskärmad från vardagen och det yttre livet, och idéer faller på plats och nya infallsvinklar dyker upp. Eller så bara skriver jag ändå, och ibland lossnar det och blir riktigt bra!
FBK: Läste du mycket som barn?
Karin: Jag läste massor som barn! Många spökhistorier och äventyrsböcker. När jag var 12-13 läste jag bland annat Jules Verne och böckerna om Sherlock Holmes och Agatha Christie för att nämna några.
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna? Och har du några bra tips för attsynas som författare?
Karin: Visst är det en utmaning att nå ut. Det är väl något som de flesta kämpar med? Jag tror mycket på att synas så mycket som möjligt, på sociala medier men även i verkliga livet. I dessa tider är ju det sistnämnda svårt, så det gäller att synas digitalt. Och jag tror inte på att bara vara hårt säljande, mer bygga varumärke och skapa känslor och stämningar runt böckerna. Att få ut sina böcker i fysiska bokhandlar och på stormarknader är också viktigt.
FBK: Vad gör du när du inte skriver?
Karin: Jag har arbetat som svensklärare i många år, på gymnasiet men även lite grann med lägre åldrar. Just nu har jag kommit till en vändpunkt i livet när jag nästan bara skriver och ägnar mig åt förlaget.
FBK:Vad är planerna för framtiden? Har du något nytt på gång?
Karin: Nu jobbar jag med en bokserie som är en fristående fortsättning på Isjuvelen-trilogin. Det första manuset, Den magiska klockan, är färdigt och väntar på utgivning. Del 2 i den serien är under arbete. Dimensionen-serien som jag kallar den, passar dig som gillar fantasy, rymden och tanken på att det kan finnas parallella världar. Astronomi är ett av mina stora intressen, och i den här bokserien väver jag in detta spännande ämne.
Att fortsätta skriva, utbilda mig och utvecklas är min stora plan. Jag har så många idéer på lager! Fantasygenren ligger mig närmast om hjärtat, men även skräck och science fiction. Att skriva för barn och unga är vad som lockar allra mest. Kanske för att jag på många sätt själv känner mig som ett barn innerst inne?
FKB: Vad vill du säga till dina läsare?
Karin: Jag vill så klart både roa och oroa. Först och främst vill jag skriva spännande berättelser, där man bara måste få veta hur det går! Jag önskar förmedla den hisnande känslan av att allt kan hända. I den gråaste vardagen bryter magin in och ställer allt på sin spets, och ett stort äventyr kan lura runt hörnet om du öppnar ögonen… För vi måste få drömma och resa i tanken.
Andra teman som går igen i allt jag skriver är rätten att få vara den man är, oberoende av normer, och att människor och företeelser sällan är som man tror. På det viset vill jag förmedla vikten av att ha ett öppet sinne: se, lyssna och ompröva. Tillvaron är så mycket större och mer komplex än vi kan föreställa oss.
Eldens sommar, Skuggans hemlighet och Isjuvelens gåta hittar du såklart i shoppen!
Berätta om din bok En natt i Logtown city. Vad handlar den om?
I grund och botten är det en serietidningsinspirerad science fiction-deckare. Lite av motorn i romanens handling är en våldsam gangster, som ställer till med en hel del oreda och hamnar i trubbel med polisen. Man får i huvudsak följa två karaktärer: en poliskommissarie som kallas in från sin semester samtidigt som hon försöker hitta rätt i sin nyvunna position som ledare för sin varulvsflock, samt en maskerad brottsbekämpare som gräver efter information i den undre världen.
Vad inspirerar dig och hur kom du på idéen till den här boken?
Rent generellt tycker jag att det går att hitta inspiration i det mesta. En nyhetsartikel, ett samtal man råkar höra, en bild, en känsla och så vidare. Små grejer kan trigga igång kreativiteten på oanade sätt.
Just med Logtown hade jag från första början en idé om att skriva någonting rått och skitigt om superhjältar i en svensk Sin City-inspirerad miljö. Jag testade att skriva på ren känsla och fick ur mig ett kapitel (det som nu är bokens kapitel 3 och 5) om den här våldsamma gangstern. Men jag hade svårt att ta mig vidare från det, och testade att infoga lösa idéer från andra håll för att se om det var något som funkade. Det som fick det att lossna var att jag såg om filmen Gudfadern och började fundera över vad som skulle krävas för att Tom Hagen skulle förråda don Corleone.
Själva miljön i Logtown kommer från en tidig idé jag hade om en superhjälte i en fågelliknande dräkt som satt i toppen av Stadshuset i Stockholm och blickade ut över ett mörkt och dystert framtida Sverige som var långt ifrån vad det en gång var. Den miljön passade rätt bra ihop med den här gangstern.
Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?
Jag är rätt ny i den här delen av branschen, gick från att bara vara läsare och skriva för mig själv till att bli läst av andra, och hade väl egentligen inga förväntningar på hur det borde vara. Utifrån det är jag väl rätt nöjd med den kontakt med läsare som jag har fått via sociala medier. Sen kan jag få en känsla av att det går lite trögt, men å andra sidan är det fortfarande så nära inpå bokreleasen och jag kanske kan svara bättre på den här frågan om ett halvår.
Hur viktigt är det med svensk fantastik?
Utgår jag från mig själv som läsare så föredrar jag fantastik före realism (även om jag läser de flesta genrerna) och då är svensk fantastik så klart viktig.
Jag tycker generellt att fantastiken öppnar upp för många intressanta möjligheter. Och det behöver inte bara innebära att använda fantastiken för att berätta något om vår samtid eller om svåra ämnen, jag kan tycka att det är alldeles tillräckligt att krydda en deckare med en utomjordisk mördare och att det inte behöver vara mer än så.
Det viktigaste är ändå underhållningen, och där tycker jag att svensk fantastik har en självklar och given plats.
Tycker du att svensk fantastik skiljer sig från t.ex. engelsk/amerikansk?
Det är jag för dåligt insatt i för att ge ett bra svar på, helt enkelt för att jag tyvärr har läst för lite svensk fantastik genom åren. Det var först för något år sedan som jag började upptäcka hur stor den svenska fantastiken faktiskt är. Utan att ha analyserat det har jag fått känslan att utländsk fantastik generellt är mer accepterad än inhemsk, och att den svenska oftare riktar sig mot en yngre publik, men jag kan ha fel. Av det jag har hunnit läsa tycker jag ändå att den svenska fantastiken står sig bra mot den utländska.
Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
På sätt och vis, men jag vet inte om jag riktigt vill kalla det för skrivkramp. När man inte skriver på heltid och har familj och jobb att ta hänsyn till, gäller det att ta vara på de tillfällen som ges. Trots det är det inte alltid som jag ser fram emot den där halvtimmen jag tänkt att jag skulle skriva på och kan ha extremt svårt att få ur mig någonting.
Lösningen för mig är Att göra-listor, vilket jag gör såväl privat som i arbetet och för skrivandet. Om motivationen inte finns att göra det som står överst på listan hoppar jag ner ett hack och tar tag i nästa punkt, vilket kan vara research för en helt ny roman. Skifta fokus till andra skrivprojekt helt enkelt. Då brukar jag få tillbaka motivationen för det som står överst på listan och kan gå tillbaka till det senare.
När bestämde du dig för att bli författare?
Drömmen om att bli författare har jag haft så länge jag kunnat skriva. Jag började göra världsbygge och skriva synopsis för ett superhjälteuniversum à la Marvel & DC innan jag ens visste att det fanns något som hette synopsis, och när jag var 13 år skrev jag en hyfsat lång äventyrsroman om svenska karoliner som råkar ut för karibiska sjörövare. Trots det jobbade jag inte fokuserat mot målet att bli författare, utan skrivandet blev istället en periodvis hobby. Det var först för några år sedan, när jag började färdigställa längre berättelser i vuxen ålder, som jag verkligen bestämde mig för att ta min hobby seriöst.
Vad gör du när du inte skriver?
Jag lever ett relativt lugnt och stabilt villaliv med sambo och två barn, och just för stunden är jag föräldraledig med den yngsta. Gillar att vistas i naturen, fiska, pyssla med trädgården och huset. Läser en del böcker och streamar bra serier. I mitt brödjobb är jag konstruktör inom bygg, vilket innebär att jag dimensionerar och ritar upp stommen i olika typer av husbyggnader så att de inte rasar ihop.
Hur ser din skrivprocess ut?
I början handlar mycket om att samla idéer, och det kan vara sådant som först inte verkar passa ihop alls. När jag har fått ihop tillräckligt många pusselbitar börjar jag bygga upp ett synopsis och kopplar ihop scener. Jag brukar planera ungefär de första 75 procenten av romanen innan jag börjar skriva. Av någon anledning har jag svårt att se sista akten och slutscenen framför mig, utan det är något som behöver växa fram med tiden.
Mitt synopsis är inget stenhårt regelverk som jag inte får gå utanför, utan jag ser det som en ungefärlig riktning att sträva mot. När jag kommit halvvägs in i skrivandet brukar jag gå tillbaka till mitt synopsis och redigera upp det efter vad jag hittills skrivit och kan då även planera upp slutet.
Jag är en person som gillar redigeringsfasen mer än själva skrivandet, så jag ser nästan fram emot att få sätta tänderna i ett halvknackigt första utkast. Att få läsa igenom det, analysera och hitta svagheter, samla in synpunkter från testläsare, och sedan göra en plan för hur redigeringen ska gå till.
Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker om Logtown?
Just för stunden skriver jag inte aktivt på någonting Logtown-relaterat, men jag har planer för både fristående uppföljare och prequels, i såväl korta som långa format.
Vill man läsa mer av det jag skrivit finns det annars ett gäng noveller att läsa. I höstas medverkade jag i antologierna Det var inte jag! (Joelsgården) och Jul igen (Nohiding). Under våren och sommaren har jag noveller med i Mordiska väsen (Darkness Publishing) och Traditioner (Miramir).
Utöver det arbetar jag just nu med ett par kortare science fiction-romaner. Fokus ligger på en militär sf/mystiskt rymdäventyr om ett försvunnet rymdskepp, medan den andra berättelsen går åt ett vilda västern-inspirerat äventyr om en prisjägare på en avlägsen planet.
När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Gillar man att läsa serietidningar tror jag det kan passa att läsa Sin City, Batman, Daredevil och Punisher. Själv har jag aldrig varit en stor serietidningskonsument, så jag kanske får rekommendera att man ser de senaste årens filmatiseringar av ovanstående titlar.
Annars rekommenderar jag gärna antologin 13 svarta sagor om superhjältar från Swedish Zombie. För egen del ser jag fram emot att läsa antologin om superskurkar.
(FBK) Innan vi går in på ”Spelvärlden” som finns hos Fantastikbokklubben tänkte jag fråga om ditt skrivande i allmänhet, för ”Spelvärlden” är inte din första bok, eller hur?
”Spelvärlden” är första delen av en trilogi och jag har tidigare publicerat en introducerande roman som heter ”Alldeles förträffligt Jennie”. Medan jag skrivit har jag byggt en webbsajt om romanskrivande. Den har jag nu givit ut som handboken ”Skriva och läsa romaner”. Jag jobbade tidigare på Umeå universitet och där var jag medförfattare till studentlitteratur om Hållbar utveckling.
(FBK) Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok som heter ”Spelvärlden”. Den andra passageraren i hissen blir nyfiken på titeln och frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?
Jag får prata på väldigt fort. Först vill jag säga att ”Spelvärden” är genremässigt en korsning av utopisk science-fiction, agentroman och feelgood med en hel del humor. Tänkt läsare är en teknikintresserad litteraturvetare med intresse för filosofi. En smal målgrupp.
Romanens handling utspelar sig på olika nivåer år 2076. På en nivå utreder agenten Robert Sonning af Ingenjör problem med kraschade spel i Umeå och träffar Ami Karlsson, hennes familj och familjens intelligenta hus. Han tvingas välja mellan karriären och kärleken. Nästa nivå av handlingen berättar historien om vem som tar makten och hur. Den hierarkiska strukturen i samhället bygger på mäktiga familjer som med sin globala makt kan lösa hållbarhetsproblemen, men som är helt beroende av att spelvärlden fungerar. Nu störs spelen och familjernas makt hotas.
(FBK) Jag tittade på omslaget innan jag läste baksidestexten, och tyckte den hade en intressant motsägelse. Dels idyllen med huset och djur, kontra spelkortet. Dels spelkortet som positivt i sig, men samtidigt negativt (eller upproriskt) med Guy Fawkes ansikte på. Skulle du säga att texten i boken spelar på motsägelser, eller är det jag som läser in för mycket i omslaget?
Nej, du har alldeles rätt. På ett övergripande handlingsplan skildras konflikten och beroendet mellan spelvärlden som styrs av det virtuella Metaspelet och den uråldriga, materiella, Naturen som allt eftersom uppgraderats med teknik och blivit medveten. Handlingen speglas av referenser till Mozarts opera Trollflöjten, men någon trollflöjt fick jag inte in i omslaget.
(FBK) Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?
Bra fråga. Ärligt talat har jag inte en aning. Jag sätter mig ner för att jag bestämt mig för att skriva och inte har något annat för mig. Sedan är det plötsligt lunch. Vad som främst fick mig att börja skriva var irritationen över den depressiva stämning som vi själva lagt över oss i Sverige. Jag är oerhört less på dystopier och grå realism där allsköns elände lyfts fram. Min ambition är att bidra en ljusare syn på framtiden där det är självklart att vi styr över våra öden och där det spelar roll vad vi hoppas på och vad vi gör.
Min andra drivkraft är ambitionen att lära mig skriva humoristiskt. Känner att jag har det inom mig, men det är svårt att locka till skratt hos fler än mig själv. Å andra sidan kan jag ta upp ”Alldeles förträffligt Jennie” och skratta gott. Det får väl räcka. När det gäller pengar har jag totalt övergivit tanken att tjäna pengar på böckerna. Jag har så det räcker till mat och hyra, till lektörskostnader och recensionsex.
(FBK) Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Svårast var nog våldtäktsscenen som matchar det Monostatos gör i Trollflöjten. Roligast var den som beskriver hur spelen blir medvetna och som jag skrev stilistiskt inspirerad av Douglas Adams.
(FBK) Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?
Det vore fantastiskt om läsaren vill tänka vidare runt hur vi vill ha det i Sverige och resten av världen. Kanske föra fram en helt annan visioner än min om en utopisk framtid och berätta den för mig.
(FBK) Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Nej. Har inte hittat något liknande men ni behöver inte misströsta. Uppföljaren ”Extas! (2098)” kommer inom några veckor och avslutningen av trilogin som heter ”Gudarna (2121)” publiceras i mars.
FBK: Berätta om dina böcker i serien Söder om himlen Vad handlar de om?
Det finns så mycket att berätta om! De flesta har nog på något sätt kommit kontakt med undergångsberättelser där utomjordingar, zombies eller andra monster invaderar. I Söder om Himlen har jag spunnit vidare på dessa idéer och fått ihop något som läsarna hittills uppskattat och kallat för en dramatisk, fartfylld och underhållande berättelse.
Första boken tar vid en sömnig sensommarmorgon i den dalsländska staden Wäschbörg. Några poliser undersöker en olycka, Dirk och hans vänner vaknar bakfulla efter en fest, en karaktär ska spela fotbollsmatch och en spelar tv-spel utan att veta vilken dag det är.
Dirk och de andra bakfulla tror att dagen inte kan bli värre men upptäcker snabbt att staden invaderats av fasansfulla monster. Med hjälp av fantasi och vardagsföremål måste de sedan slå sig fram och söker kontakt med karaktärerna i de andra parallellhandlingarna.
Det bjuds på mycket våld, drama och humor i en udda men träffsäker kombination. Samhällsproblem lyfts mellan raderna, populärkulturella referenser smattrar tätt och ett lager av heavy metal ligger över allting, exempelvis genom de titlar som varje kapitel fått. Varje karaktär är unik och utvecklas med tiden, varje läsare kan hitta några som de fattar extra tycke för
FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idéen till de här böckerna?
Allt möjligt. Ibland är det en gåva, ibland en förbannelse. Vad man än gör så hänger böckerna med en. På jobbet, på bilresor, under träningspassen, filmer, böcker, serier m.m. får igång tankarna och rätt som det är ändras något i alla mina berättelser. Musik har även en stor influens i mitt skrivande.
Idén till Söder om Himlen föddes nog egentligen när jag var 13-14 år. När jag cyklade min långa väg till skolan från utkanterna av Vänersborg in till centrum såg jag ständigt många av de miljöer som fått stå till grund för platserna i Wäschbörg. Jag gillade filmer och spel i snarlika genrer och började fantisera kring vad som kunde ske om zombies plötsligt dök upp i staden. Därifrån växte idén och när jag gick på gymnasiet valde jag under sista årskursen att skriva en bok. Den boken blev grunden till det jag skrev om 2016-2017 och döptes till Söder om Himlen.
I böckerna kan man kanske se vilka andra författare jag inspirerats av, men man kan även tydligt se vilken generation jag tillhör. Film och framför allt tv-spel är något som jag vuxit upp med. Tv-spel har ännu inte fått samma erkännande som böcker och film, som konstform, men är en bra bit på väg. Det finns så otroligt många spel som man skulle vilja trycka i ansiktet på de som inte erkänner berättarformen och i mina böcker kan man se influenser från många spel. Troligtvis har spelen hjälp mig mer än filmer och böcker när det gäller den dramatiska kurvan i mina böcker, hur saker byggs upp och hur tempot går upp och ner.
FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Oj. Jobbigast? Det mesta har varit en fröjd att skriva, faktiskt. Vissa partier har kanske varit lite svårare och trögare, då jag från början inte riktigt hittat det sätt att bäst skriva dessa, men överlag så njuter jag av allt jag skriver. Det är faktiskt inte särskilt mycket som tas bort i mina redigeringsprocesser heller, allt som kommer med är viktigt för berättelsen och helheten.
Det skall dock sägas att det finns partier som varit mer känslomässigt jobbiga. Precis som att Wäschbörg baserats på min hemstad Vänersborg har även de flesta karaktärerna baserats på verkliga personer, folk som jag känner. Trots den mörka humorn som finns med är Söder om Himlen även en stundtals väldigt mörk och hemsk berättelse. Skräcken är riktig och jag vill att man ska känna hur mycket som står på spel. Trots inslag i stil med varelserna som invaderar och vissa mer eller mindre tursamma eller overkliga ageranden från människorna i sammandrabbningarna med varelserna söker jag en viss trovärdighet. Alla överlever inte, föga förvånande. Jag har som standard att (oftast åtminstone) inte ha ihjäl en karaktär innan den fått utvecklas och spela en viss roll. Läsaren ska ha börjat lära känna karaktären först, en relation ska ha uppstått. Då blir det mycket jobbigare när någon väl stryker med, både för läsaren och för mig. Vissa av dessa dödsfall har varit lite lättare att skriva, man kan underlätta händelsen genom att karaktären exempelvis får uträtta något stort precis innan. Tänk er en mer eller mindre klassisk hjältedöd, där dödsfallet ändå leder till att de andra klarar sig.
Samtidigt som dessa dödsfall finns har även några mer tragiska livsöden inkluderats i boken. Alla får inte en hjältedöd, vissa rycks plötsligt ifrån oss när man minst anar det, ibland genom snedsteg från sig själva, men ibland också på grund av andra karaktärers misstag. Detta gör att det känns mer och leder också till att de döda karaktärerna kan få leva vidare i tankarna hos de som lever, likt plågoandar. Just dessa scener är de jobbigaste, samtidigt som det ändå finns en viss melankolisk njutning i att skriva dem.
FBK: När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok. Först och främst: Jag skriver i ett otroligt tempo. En kollega har kallat mig Sverige Stephen King lite på skoj. Det finns tre böcker i Söder om Himlen-serien och jag kommer snart börja skriva på manuset till den fjärde boken. Utöver dessa finns även de tre första delarna i min fantasyserie Bableis barn tillgängliga. De två avslutande delarna i Bableis barn-serien är just nu under redigering. Jag skrev klart båda manusen och redigerar dem samtidigt för att på bästa sätt få ihop den bokserien.
För det andra: Svår fråga. Jag väljer att koppla ihop den här frågan lite med frågan gällande hur mycket jag läste som barn. I perioder läste jag mycket som barn, men jag är också (som tidigare nämnts) en del av en generation som spelat mycket tv-spel. Jag skulle därför vilja rekommendera några spel: Resident Evil (1-4), Gears of War, Brütal legend och Dead Rising. Filmmässigt skulle jag rekommendera Shaun of the Dead. Dessa spel och filmer ger en salig blandning som ändå kombinerar allt det som mixats ner i Söder om Himlen. Vi har horder av monster, folk som desperat försöker överleva med hjälp av påhittighet och vardagsföremål, brutalitet och mycket inslag av heavy metal.
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?
Själva grunden i min berättelse finns färdig när jag börjar skriva, i korta drag nedpunktad. Från början skrev jag bara på, men allt eftersom jag utvecklat mitt författarskap har jag fått mer struktur. Kanske är det därför jag kunnat producera böcker allt snabbare med … Åtminstone delvis därför. Jag försöker efter att det övergripande handlingen planerats göra lite sidbrytningar och för varje sida skriva en kort synopsis för varje kapitel. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur berättelsen och karaktärerna får eget liv, vilket leder till nya inslag. Oftast nere på detaljnivå och gällande olika karaktärers personliga utveckling och sidohandlingar, men ibland ändras faktiskt vissa saker i den stora övergripande handlingen genom att karaktärerna får liv och styr berättelsen ditåt.
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Förr drabbades jag mer av det. Jag gav ut första och andra boken i Bableis barn-serien år 2017, den första Söder om Himlen-boken 2018. Därefter gick det lite trögt. Jag brinner för mitt skrivande, jag vill verkligen dela med mig av mina berättelser, men mycket annat kom i vägen och det var därefter lite svårare att hitta tid och motivation. Det återvände dock och 2019 gav jag ut tredje boken i Bableis barn-serien. I samma veva började lite fler personer läsa Söder om Himlen, enbart med positiv respons. Det fick igång mig och från slutet av 2019 har jag skrivit på i en oavbruten rasande fart. Andra och tredje boken i Söder om Himlen-serien gavs ut 2020 och redan nu har jag första utkastet klart för de två avslutande Bableis barn-böckerna. Mitt driv är större än någonsin och jag hoppas verkligen kunna fortsätta i samma fart. Jag har så mycket som jag vill skriva och idéerna föds snabbare än vad jag hinner skriva ner dem.
FBK: Läste du mycket som barn?
Ja och nej. I perioder läste jag mycket. Som jag tidigare nämnt har en del tid även lagts på film och spel, vilket jag inte anser är något fel. Böcker, film och spel är tre olika berättarformer som allihop kan gynna varandra. Jag tror också att influenserna från alla spel gör att mitt skrivande går hem hos många som tillhör min generation eller senare. Jag har alltid skrivit mycket dessutom, man lärt sig inte skriva böcker i en handvändning. Jag uppskattar en bra bok och vet att man ibland behöver få influenser från andra författare, men jag uppskattar desto mer att få sitta och skriva, skriva, skriva … På senare tid har den mesta läsningen blivit mina egna böcker.
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?
Oerhört. Jag ger ut mina böcker själv. Det är exakt min egen vision som kommer till liv, det finns ingen redaktör som petar på saker och ändrar utifrån vad man tror går hem hos läsarna. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna i detta. Även om ett förlag antog mig hade jag inte önskat ge ut böckerna hos dem om de petade i mina manus och förändrade min vision.
Samtidigt kan jag inte förneka att ett förlag i ryggen har fördelar. Det är lättare att nå ut. Jag jobbar heltid inom skolan, spelar fotboll, är gyminstruktör och har även pluggat en del på distans parallellt med att skriva och ge ut mina böcker. Jag förstår inte riktigt hur jag mäktat med allt, vardagen går på ett tight schema, men det känns som att det ena hela tiden gynnar det andra. Med ett förlag i ryggen, eller åtminstone ett stort ekonomiskt kapital som jag skulle våga satsa, är det lättare att nå ut. Jag tror att mina böcker skulle uppskattas av så många fler, men det är svårt att göra folk medvetna om boken och ännu svårare att få alla att köpa och ge den en chans.
Med allt detta sagt ska det även sägas att jag under 2020 nått ut mer och mer. Jag använder mig av sociala medier och har fått många nya följare, varav många blivit trogna fans av mina böcker och på olika sätt hjälpt mig att nå vidare. Sätter man upp ett högt mål och har driver kan man jobba sig vidare. Ett steg i detta är just Fantastikbokklubben, som jag redan nu anser är väl värd medlemsavgiften och har gett mig mer än vad jag hoppats på.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok? Tyvärr inte. Jag är fortfarande så pass liten. En långsiktig plan och ett enormt driv är dock viktigt. Ge inte upp. Jobba målmedvetet. Det går troligtvis inte fort, du behöver slita. Se till att ha lagt ner gott om tid på arbetet med boken. Jag vet att man kan bli ivrig, jag har gjort en del kostsamma missar i början … Men man lär sig också, det är en resa. Det är en fantastisk känsla.
FBK: Vad gör du när du inte skriver?
Jobbar inom skolan (idrott & hälsa, matematik och svenska på högstadiet), studerar på distans, jobbar som gyminstruktör och spelar fotboll.
FBK: Vad är planerna för framtiden har du något nytt på gång?
Oj, oj, oj… Planerna är enorma. Ibland golvar de mig när jag tänker på hur mycket det är. Samtidigt älskar jag det, jag älskar mitt skrivande.
I april tänkte jag ge ut en nyutgåva av min första bok, Bableis barn: Den förlorade sonen, dessutom i hårdband. Bok fyra och fem (de två sista) i Bableis barn-serien redigeras dessutom för fullt. Bok fyra ska ges ut någon gång under året, sedan även bok fem. Om bok fem ges ut innan jul 2021 eller våren 2022 återstår dock att se, jag har inte satt några konkreta deadlines än utan har tålamod med böckerna. Samtidigt tänkte jag börja skriva på fjärde boken i Söder om Himlen-serien.
Den här gången har Fantastikbokklubben (FBK) fått förmånen att intervjua Anna Gable, som bland annat släppt novellsamlingen “Mattan och andra noveller”.
FBK: Du debuterade 2012 med romanen ”Ghosts, Drugs & Rock’n’roll” men sedan dess har du framförallt skrivit och släppt noveller. Är det en medveten strategi från din sida?
Det bara blev så. Egentligen tycker jag bäst om att skriva längre manus men några av novellerna har varit beställningar från utgivarna, som “Stålfjäder” till “Maskinblod 3” och “Det svarta gänget” till “Kasta loss”. Min novellsamling “Mattan och andra noveller” kom till när min pappa fyllde jämna år, så den började som en present och gick hela vägen till finalen i Selmapriset. Sen har jag också haft beställningar från spelet Chock – åter från graven. De som behöver en finputs.
Jag har två färdigskrivna romaner: “Förintaren” som handlar om sjömannen Louis som har fötts med havet i blodet och råkar ut för både pirater och legender, och “Trollkarlen från Halja” där Inez avskyr att behöva bo på en cirkus tills det en dag dyker upp en riktig trollkarl. Det har tagit tid att redigera dem. Kanske för att jag gjorde dumheten att inte få den ena färdig innan jag började med nästa. “Förintaren” är snart klar i alla fall. Den är hos en redaktör och omslagstecknare. “Trollkarlen från Halja” skrev jag till en början i första person, men ändrade mig till tredje. Sen insåg jag att det behövs mer jobb med magin i världsbygget. Jag har en plan, och några nedskrivna stolpar, men låter den vila tills “Förintaren” är helt klar så att jag har ett fokus i taget.
FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du är författare. Den andra passageraren ber dig berätta om någon av dina böcker. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Vilken bok som du är med i väljer du, och hur beskriver du boken på den korta tiden?
Just nu jobbar jag med att få färdigt “Förintaren”, så då får det bli den (läst och kollad, 18,5 sekunder ) “Det tidiga sjuttonhundratalet. Piraternas gyllene tidsålder. På hamnkrogarna sprids berättelser från haven och där sanningen tar slut frodas skrock och vidskepelse. Legender får liv. Sjömannen Louis lär sig att dölja sin hemlighet, att bara han ser skeppet med de röda seglen.”
FBK: Jag tillhör de som ibland väljer bok enbart baserat på att omslaget talar till mig. Vilken bok tycker du själv är den vars omslag bäst motsvarar texten mellan pärmarna?
Omslaget till min novellsamling “Mattan och andra noveller” blev väldigt fint. Det visar direkt att titelnovellen inte handlar om vilken matta som helst.
FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?
Jag inspireras av att skapa karaktärer som är verklighetstrogna även om de besitter magi. Jag vet vad de helst äter, vad de skrattar åt, hur de agerar vid fara och mycket annat. Men kan jag inte skriva synopsis. Vet jag hur det går tappar jag intresset. Överraskande vändningar ger mig däremot en kick, precis som när någon karaktär säger en sak som jag inte alls hade tänkt mig medan jag skrev raden ovanför. Nackdelen med arbetssättet är att jag får mer att redigera men så länge inspirationen finns där är det bara att fortsätta så. Fördelen är att jag upplever manuset starkt medan jag skriver. Förhoppningsvis smittar det av sig i texten.
FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?
Jobbigast var scenen i “Ghosts” där Erik blir hypnotiserad. När jag skrev den grät jag. Roligast vet jag inte riktigt vad jag ska välja, men det var kul att skriva scenen i “Förintaren” där Louis kliver in på amiralitetet i London iförd bagarkläder och holländska träskor.
FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?
“Mer!!!”
FBK: Du har skrivit mycket, och då blir det många karaktärer. Om du är tvungen att välja en favorit bland dem: vem och varför denne?
Jag är alltid förtjust i den som jag för tillfället håller på med. Kanske för att jag lever så nära mina karaktärer medan jag jobbar med dem. Just nu jobbar jag med “Förintaren”. Det är inte lätt att visa någon som är charmig, men jag hoppas att jag ska lyckas få fram den sidan hos sjömannen Louis. Han bryr sig mycket om andra även när han har fullt upp med egna bekymmer.
FBK: Och sista frågan: när man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Jag vet inte riktigt, ingen av dem är tänkt att ha en uppföljare. De är också ganska olika, “Ghosts” är mörk, en spökhistoria. “Mattan” består av moderna sagor. “Trollkarlen” en ungdomsfantasy och “Förintaren” ett historiskt äventyr med övernaturliga inslag. Vad jag ska skriva sen vet jag inte riktigt, eftersom jag inte har tänkt att släppa in något mer innan jag är färdig med de båda som ligger i pipeline. Jag skull nog vilja fråga läsaren precis vad det var som läsaren gillade och göra en rekommendation utifrån det. Gäller det en mer allmän rekommendation läser jag just nu med förtjusning “The invisible library” av Genevive Cogman. Den är spännande, men mitt i spänningen finns det en torr brittisk humor som i mina ögon lyfter hela boken.
