Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Anna Gable

Den här gången har Fantastikbokklubben (FBK) fått förmånen att intervjua Anna Gable, som bland annat släppt novellsamlingen “Mattan och andra noveller”.

FBK: Du debuterade 2012 med romanen ”Ghosts, Drugs & Rock’n’roll” men sedan dess har du framförallt skrivit och släppt noveller. Är det en medveten strategi från din sida?

Det bara blev så. Egentligen tycker jag bäst om att skriva längre manus men några av novellerna har varit beställningar från utgivarna, som “Stålfjäder” till “Maskinblod 3” och “Det svarta gänget” till “Kasta loss”. Min novellsamling “Mattan och andra noveller” kom till när min pappa fyllde jämna år, så den började som en present och gick hela vägen till finalen i Selmapriset. Sen har jag också haft beställningar från spelet Chock – åter från graven. De som behöver en finputs.

Jag har två färdigskrivna romaner: “Förintaren” som handlar om sjömannen Louis som har fötts med havet i blodet och råkar ut för både pirater och legender, och “Trollkarlen från Halja” där Inez avskyr att behöva bo på en cirkus tills det en dag dyker upp en riktig trollkarl. Det har tagit tid att redigera dem. Kanske för att jag gjorde dumheten att inte få den ena färdig innan jag började med nästa. “Förintaren” är snart klar i alla fall. Den är hos en redaktör och omslagstecknare. “Trollkarlen från Halja” skrev jag till en början i första person, men ändrade mig till tredje. Sen insåg jag att det behövs mer jobb med magin i världsbygget. Jag har en plan, och några nedskrivna stolpar, men låter den vila tills “Förintaren” är helt klar så att jag har ett fokus i taget.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du är författare. Den andra passageraren ber dig berätta om någon av dina böcker. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Vilken bok som du är med i väljer du, och hur beskriver du boken på den korta tiden?

Just nu jobbar jag med att få färdigt “Förintaren”, så då får det bli den (läst och kollad, 18,5 sekunder )🙂
“Det tidiga sjuttonhundratalet. Piraternas gyllene tidsålder. På hamnkrogarna sprids berättelser från haven och där sanningen tar slut frodas skrock och vidskepelse. Legender får liv. Sjömannen Louis lär sig att dölja sin hemlighet, att bara han ser skeppet med de röda seglen.”

FBK: Jag tillhör de som ibland väljer bok enbart baserat på att omslaget talar till mig. Vilken bok tycker du själv är den vars omslag bäst motsvarar texten mellan pärmarna?

Omslaget till min novellsamling “Mattan och andra noveller” blev väldigt fint. Det visar direkt att titelnovellen inte handlar om vilken matta som helst.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Jag inspireras av att skapa karaktärer som är verklighetstrogna även om de besitter magi. Jag vet vad de helst äter, vad de skrattar åt, hur de agerar vid fara och mycket annat. Men kan jag inte skriva synopsis. Vet jag hur det går tappar jag intresset. Överraskande vändningar ger mig däremot en kick, precis som när någon karaktär säger en sak som jag inte alls hade tänkt mig medan jag skrev raden ovanför. Nackdelen med arbetssättet är att jag får mer att redigera men så länge inspirationen finns där är det bara att fortsätta så. Fördelen är att jag upplever manuset starkt medan jag skriver. Förhoppningsvis smittar det av sig i texten.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var scenen i “Ghosts” där Erik blir hypnotiserad. När jag skrev den grät jag. Roligast vet jag inte riktigt vad jag ska välja, men det var kul att skriva scenen i “Förintaren” där Louis kliver in på amiralitetet i London iförd bagarkläder och holländska träskor.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

“Mer!!!”

FBK: Du har skrivit mycket, och då blir det många karaktärer. Om du är tvungen att välja en favorit bland dem: vem och varför denne?

Jag är alltid förtjust i den som jag för tillfället håller på med. Kanske för att jag lever så nära mina karaktärer medan jag jobbar med dem. Just nu jobbar jag med “Förintaren”. Det är inte lätt att visa någon som är charmig, men jag hoppas att jag ska lyckas få fram den sidan hos sjömannen Louis. Han bryr sig mycket om andra även när han har fullt upp med egna bekymmer.

FBK: Och sista frågan: när man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Jag vet inte riktigt, ingen av dem är tänkt att ha en uppföljare. De är också ganska olika, “Ghosts” är mörk, en spökhistoria. “Mattan” består av moderna sagor. “Trollkarlen” en ungdomsfantasy och “Förintaren” ett historiskt äventyr med övernaturliga inslag. Vad jag ska skriva sen vet jag inte riktigt, eftersom jag inte har tänkt att släppa in något mer innan jag är färdig med de båda som ligger i pipeline. Jag skull nog vilja fråga läsaren precis vad det var som läsaren gillade och göra en rekommendation utifrån det. Gäller det en mer allmän rekommendation läser jag just nu med förtjusning “The invisible library” av Genevive Cogman. Den är spännande, men mitt i spänningen finns det en torr brittisk humor som i mina ögon lyfter hela boken.

FBK: Vi tackar Anna för intervjun. Hennes böcker hittar du här på fantastikbokklubben:
https://www.fantastikbokklubben.se/produkt-kategori/forfattare/anna-gable/

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju: Tess Williamsson

Den här gången intervjuar vi Tess Williamsson som precis debuterat med “Dödens saga – saknad”

FBK: Du har precis släppt “Dödens saga – saknad”. Från titeln låter det som en serie. Hur många böcker är det tänkt att komma?

Från början var det tänkt att vara 2 böcker, Saknad och Hopp, som jag just nu håller på och arbetar med. Under arbetets gång har jag insett att det kommer att bli en tredje bok med samma karaktärer plus några till och en bok som utspelar sig mellan Saknad och Hopp, i samma värld fast med andra karaktärer. Det är böckerna som är planerade nu, men då världen är en av mina favoritvärldar och karaktärerna fortfarande verkar ha historier att berätta är allt möjligt.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Äventyr, spänning, kärlek och passion. Och Döden då givetvis. Det är helt annan Döden än du tidigare mött, en som har känslor, är lätt socialt missanpassad, oerhört ensam men den underbaraste person du någonsin kommer att möta. 

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men slogs av hur vackert omslaget är. Det är väldigt stämningsfullt, påminner mig om Skottland, och rosen återkommer på två ställen. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Va kul att du gillade omslaget. Jag är mycket nöjd med det. Det överträffade mina vildaste drömmar. Omslaget speglar Skottland, precis som du säger och anledningen är mycket enkel. Feud, där Eilan är uppväxt, påminner väldigt mycket om Skottland och det var därför naturligt att spegla detta i omslaget. Då jag själv älskar Skottland var det en självklarhet att låta henne växa upp i dess karga skönhet och omslaget ger en känsla av hem, tycker jag. Rosen är svårare att förklarar utan att berätta alltför mycket. Det är en speciell ros, en aldrig tidigare skådat sort som skapas efter ett själarnas möte mellan två av karaktärerna. Omslaget visar några viktiga element ur sagan, både Feud, och rosen men också Döden som är en central gestalt. Vilket var en självklarhet då det trots allt är hans saga.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Allt inspirerar mig, även om det låter märkligt. Ofta har jag en scen som snurrar i huvudet i dagar och jag försvinner långa stunder när tankarna är någon annanstans än där de borde vara. Svårare scener kan snurra inom mig och tänkbara handlingar och slut kan virvla i dagar innan jag sätter mig ner och skriver den. Mina karaktärer har funnits i mitt liv så länge att om jag inte skriver på ett tag meddelar de mig högljutt att de också behöver uppmärksamhet. Jag har upptäckt att det inte är jag som styr vad de ska göra, utan de sköter det själva, så sätter jag mig bara vid datorn, brukar orden komma.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Den jobbigaste scenen utan att avslöja handlingen… Jag är en väldigt gråtmild person och vissa saker skär djupare än andra. Det finns en scen ganska långt in i boken som jag knappt kan läsa för att orden är alldeles dimmiga på skärmen. Det handlar om att tvingas göra något som skär ens hjärta mitt itu. Den roligaste scenen att skriva handlar mer om karaktärer än just om scener. Det är alltid lika roligt att skriva scener som involverar Kol eller Döden. De är oftast så självklara att orden bara kommer och leder ofta till att jag sitter med ett leende på läpparna. Den absolut roligaste scenen att skriva var nog den när en laduvägg gick i bitar, för den var så träffande och gav ytterligare en dimension till en älskad karaktär.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas läsaren är lite irriterad över att det slutade som det gjorde och kräver att få del 2 i händerna bums. En känsla av sorg kanske dröjer sig kvar men också en känsla av hopp. Framför allt hoppas jag att jag har lyckats levandegöra dem på så sätt att en läsare känner saknad när boken är slut. Det är ett äventyr läsaren får följa med på och ett sådant vill man sällan ska ta slut. När det ändå gör det vill man att det ska kännas. Saknad, längtan och kanske har något fått en favoritkaraktär, de vill läsa mer om.

FBK: Förutom Eilan, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favorit är nog Kol. Det tålamodet skulle jag vilja besitta, även om jag ibland önskar att han skulle ta för sig lite mer än han gör. Dock är det en del av det som gör honom så underbar och en trygg hamn i en galen värld.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.  

Jag har massor av böcker att rekommendera och tipsar gärna om tre, som jag läst på engelska. Kan tyvärr inte svara på om de sista två är översatta till svenska men är de inte det, läs dem ändå. Ni kommer inte att ångra er. I väntan på min nästa bok- Hopp- tycker jag att man ska läsa Hov av taggar och rosor av Sarah J Maas, Fever serien av Karen Marie Moning eller min absoluta favorit Black Jewels böckerna av Anne Bishop. Fantasy allihopa men ganska olika. Det som är gemensamt är att det är starka huvudkaraktärer som får en att känna något, vilket jag tycker är jätteviktigt.

FBK: Vi tacker författaren för intervjun.

Du kan givetvis hitta “Dödens saga –  Saknad” här på Fantastikbokklubben (klicka på bilden för att läsa mer):

Publicerad Lämna en kommentar

Fantastikbokklubbens novellantologi är här!

I våras anordnade vi skolornas novelltävling och fick in över åttio bidrag! Åttio härliga, läskiga, sorgliga och roliga noveller. Det var en ren fröjd att läsa dessa fantastiska historier som barnen skrivit.

I antologin hittar ni 25 fantastiska noveller av elever från mellanstadiet. De noveller som kom till final i tävlingen.

Beställ den här.

Vi önskar er trevlig (och ruskig) läsning!

Publicerad Lämna en kommentar

Fantastiknovelltävlingen 2020

Sen tjugo år tillbaka anordnas Fantastiknovelltävlingen med Ahrvid Engholm vid rodret. Han har bland annat bloggen Skriva, en elektronisk skrivargupp för science fiction, fantasy och skräck.

106 bidrag kom in och juryn som bestod av Niklas Krog, Karolina Bjällerstedt Mickos och Pia Lindestam valde ut två förstaplatser, två andraplatser, två tredjeplatser samt åtta hedersomnämnanden.

FÖRSTA PRIS: “Tretton dagar i underjorden” av Elin Frykholm och “Möbhell AB” av Lukas Renklint

ANDRA PRIS: “Sjöjungfrun i Fyrisån” av Tony Elgenstierna och “Rose-Majs stickning” av Frank Berger

TREDJE PRIS: “Drottningen” av Tobias Robinson och “Min vän Frasse” av Sophia Nyquist

HEDERSOMNÄMNANDEN har därtill utdelats:
“Mia” av Sebastian Lööv
“Iskallt” av Kristina Suomela Björklund (Fantastikbokklubbens vice ordförande, kassör och sekreterare)
“Pärlugglan” av Amanda Lundin
“Tjänsten inte tillgänglig” av Jessika Lustig
“Häxan i tornet” av Robert Andersson
“Guds väktare” Anders Nilsson
“Under svart måne” av Daniel Andersson
“Badamed rymden” av Kenny Lidberg

En artikel om tävlingen finns även i det amerikanska Sci-Fi magasinet Locus.

FANTASTIKBOKKLUBBEN SÄGER STORT GRATTIS TILL ALLA FANTASTISKA VINNARE!

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju: C N Persson

I den här intervjun pratar vi med C N Persson som skrivit boken Oslagbar.

FBK: Du debuterade i maj med boken “Oslagbar”, som är del 1 i serien ”Maddoxx Silver”. Har du redan nu en tanke kring hur lång serien ska bli?

Det stämmer bra. Jag vet att det blir åtminstone tre böcker om Maddoxx Silver, men det kan mycket väl vara så att kommer bli fler. Anton, som böckerna handlar om, är en väldigt stark personlighet som har mycket att berätta för mig. Så jag kan tänka mig att det kan bli fler om honom i framtiden, eller vem vet? Kanske någon spinn off i samma värld?

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Superhjältelärlingen Anton är en av de få som är född med superegenskaper, men varje dag försvinner Supers spårlöst. Mitt i detta faller han handlöst för Nora och de blir snart ett par, men när skolans snyggaste tjej Sandy börjar flirta med honom kan han inte låta bli att se åt hennes håll. Trots att han egentligen inte är intresserad av henne. Spänning, romantik, sex, svek och vänskap med en twist av Superkrafter.

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men från omslaget för jag känslan av både lycka och sorg, av utanförskap, av ovanlighet mitt i vanligheten. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Omslaget speglar faktiskt insidan väldigt mycket. Den symboliserar de två separata liv som Anton tvingas leva.
Den översta delen symboliserar kärleken, värmen och lyckan i hans liv.  Självsäkerheten i honom.
Sedan har vi den nedre delen som symboliserar hans liv som Super. Det liv han måste hålla hemligt och anser tvingas på honom. Med Superdräkten på känner han sig vilsen.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Musik! Jag har en spellista som jag lyssnar på när jag skriver och den får mig i rätt mode.
Utöver det skulle jag säga att det är allt möjligt som tillsammans blir inspirerande. Läsa böcker, se på film, träffa människor. Ibland kan man finna inspiration i så små saker som ett ord eller en mening som någon säger.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var en scen jag inte egentligen kan berätta om utan att beskriva handlingen. Men i boken finns ett kapitel som är skrivet ur en annan karaktärs synvinkel. Känslorna och tankarna i det kapitlet tog hårt på mig. Så till er som inte läst boken ännu, läs den och upplev själva.
Den roligaste scenen i Oslagbar att skriva var när Anton för första gången ska träffa flickvännen Noras föräldrar. Hennes överbeskyddande pappa och bror som inte riktigt är som han ska sätter Anton i en väldigt jobbig situation.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas att läsaren ska känna som upprymd med en känsla av att vilja hänga kvar i deras värld lite till.

FBK: Förutom Anton, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favoritkaraktär är Antons bästa vän Måns. Han är en så otroligt fin kille som gör precis allt för sin vän och dessutom är han både rolig och rakt igenom snäll. Trots sina egna problem finns han alltid där för Anton. Det är många läsare som berättat att de älskar Måns lika mycket som jag gör, vilket gör mig rakt igenom lycklig.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

När jag skrev på Oslagbar försökte jag hitta liknande böcker för att kunna få lite inspiration, men det lyckades jag faktiskt inte göra. Det finns en hel del böcker som hanterar ung kärlek, triangeldrama osv. Sedan filmer/TV-serier om superhjältar. Men jag har aldrig hittat någon bok som kombinerat detta. Så om någon vet något är ni mer än välkomna att höra av er.
Sedan ska det tilläggas att det finns oerhört många fantastiska böcker från svenska författare inom fantastiken! Även en hel del YA från Sverige som är fantastiskt bra.

FBK: Vi tackar författaren för intervjun, och du kan givetvis hitta boken Oslagbar här på Fantastikbokklubben: https://www.fantastikbokklubben.se/produkt/oslagbar/

Publicerad Lämna en kommentar

Fantasy ändrar på spelreglerna gästbloggare Marcus Tallberg

Det kan bli lite väl mycket ibland. Livet går upp och ner. Vissa dagar är allting på topp för att i nästa stund vara betydligt tyngre än vanligt. Tv-serier, filmer, spel och böcker erbjuder alla ett alternativ att checka ut från sina egna problem för en stund. Böcker, i alla dess former, är en flykt från verkligheten, oavsett om du läser skönlitterära verk av Jane Austen eller skräckböcker av Stephen King. Men fantasyböcker låter dig fly ännu längre bort. Om inte annat brukar jag se detta som en liten tröst. Jag vet att en helt annan värld finns inom räckhåll ifall jag skulle vilja.

Men böcker kan också ge dig nya perspektiv på ditt eget liv, och kanske rent av ge dig lösningar på problem som du upplever. Jag vill påstå att just fantasyböcker tillåter mitt eget tankesätt att prova nya vägar och se på saker från olika håll. Dessa nya aspekter har definitivt gjort mig mer öppensinnad i vardagen och gett mig en större förståelse att se från andras perspektiv.

I min bok Kraften, som jag brukar kalla “en fantasy i vår verklighet” har jag till exempel skapat ett samhälle där det inte har någon betydelse alls vad du har för identitet, hudfärg eller sexuell läggning. Du blir bedömd eller “dömd” utifrån hur smart du är, eller hur ”fit” du är, och får antingen gå i skolan eller jobba. Som kontrast finns istället en annan grupp personer som är utsatta: personer med krafter. Denna grupp blir särbehandlad samt förföljd, och har heller inte samma rättigheter som alla andra i detta fiktiva samhälle. I vår egen tid och verklighet kan du som jämförelse byta ut denna grupp mot vilket annan minoritetsgrupp som helst, som exempel muslimer, transpersoner eller icke-vita. Förhoppningsvis gör det att man lättare kan identifiera sig med en utsatt grupp och förstå att ingen människa får kastas åt sidan eller ses ned på. Vi är inte sämre eller bättre än någon annan, vi är bara olika. På detta sätt menar jag att vi med fantasyböckerna kan ändra våra spelregler. Vi kan skapa samhällen och världar på nytt.

Fantasyböcker, vilket ju också framgår av genrebenämningen, innehåller också väldigt mycket fantasi. Detta märks tydligast genom helt nya varelser, namn, språk och platser. Själv tar jag ofta inspiration från sagor och mytologi, vilket jag tror är vanligt förekommande bland fantasyförfattare. Vad många kanske inte tänker på är att det faktiskt är svårare än man tror att skriva fantasyböcker. Du måste till exempel som författare synliggöra en helt ny och okänd värld för läsaren. Ofta finns uppritade kartor bifogade i boken så att läsaren kan följa dina karaktärer genom din fiktiva värld. Men där finns många andra frågor du måste ge läsaren svar på; Hur är klimatet? Vad finns det för insekter? Finns teknologi? Vad äter man? Vilka dofter finns det? Hur ser platserna ut? Allt detta måste vi först komma på, och sen också kunna presentera … Vi som skriver fantasy!

För att inte tala om våra huvudkaraktärer! Vad är motivet för deras existens? Vad har de för mål? Vilka är deras rädslor och drömmar? Vad är det som triggar deras agerande? Fantasyböcker brukar dessutom innehålla en mängd andra och sekundära karaktärer och alla dessa ska ha sin bakgrundshistoria, ambition, hopp och drömmar, d.v.s. allt som gör en karaktär trovärdig. Fördelen med just en fantasybok är att du kan fantisera fritt. Ska karaktären ha magiska krafter? Fixat. Ska karaktären kunna hacka sig in i en databas? Klart. Här behöver du som författare inte vara begränsad till ramverket i vår egen värld. 

I Sverige finns det många bra författare av just fantasyböcker. Det är ett vanligt misstag att tro att mycket av det som är bra kommer från den engelsktalande världen, men jag vill hävda att här finns gott om fantasi även i vårt lilla land. Om du behöver tips på böcker så har jag och Linda Andersson (@fantasybylinda) dragit igång initiativet #läsenfantasybok på Instagram. I skrivande stund finns 188 inlägg med den taggen, så chansen är stor att du hittar din nya bok relativt fort! Annars föreslår jag att du kollar in @fantastikathon som under sommaren har digitala författarsamtal med just svenska författare som skriver fantastik, bland annat med mig den 6 augusti. Uppföljaren till min bok Kraften publiceras den 14 juli. Den heter Drömfångaren och spelar inte alls efter några regler.

Publicerad Lämna en kommentar

Skriv trovärdig fantasy (del två)

Vi har tidigare publicerat del ett av Anna Gables guide för att skriva trovärdig fantasy: https://www.fantastikbokklubben.se/2020/05/07/skriv-trovardig-fantasy-del-ett/ . Här kommer andra (och sista) delen.

Befolka din värld

När du väl har avgränsat den magi som finns och eventuellt även skapat en värld där den utövas, är det dags att befolka den. När du gör det, tänk på landsgränser, hur olikheter inom samma ras kan ha uppstått på grund av avstånd (kanske en del är blå och andra gröna, ytterligare andra har utvecklat ett helt annat sätt att tänka etc.) eller vilka arter som är släkt med andra. Sätt inte bara dit humanoider och riddjur, utan tänk i ett helt ekologiskt system med rovdjur, gräsätare, fåglar, fiskar, insekter etc.

Precis som i en vanlig roman krävs det en bra huvudperson (protagonist) och en (minst lika) bra antagonist. Protagonisten (oftast en hjälte i fantasy) blir aldrig ballare än hindret som han eller hon måste övervinna. En svag antagonist kan få läsaren att tycka att protagonisten snarare är elak än häftig när han eller hon besegrar antagonisten. Antagonisten måste också ha ett eget mål och inte bara finnas i berättelsen för att sätta krokben för protagonisten (om inte antagonisten är en drake som har fått tag på en skatt, eftersom den typen av drakar redan har uppnått sitt mål och bara ligger ivägen).

Ett bra sätt att hålla reda på karaktärerna är att skriva karaktärskort där deras egenskaper finns med. I frågan om fantasy kan det också vara värt att föra in mer om hur ovanliga varelser ser ut och om de kan utöva någon form av magi.

Tänk på hur dina karaktärer pratar. Eller talar. Är världen av någon form av historiskt slag (inte alls ovanligt att fantasyvärldar har en medeltida känsla) kanske inte dina karaktärer ska brista ut i allt för moderna uttryck. Istället för ”Kolla, bah!” kan du överväga ”Se där!” Däremot avråder jag från ”Skåda!” eftersom ett alltför arkaiskt språk kan bli jobbigt att läsa. Och med detta kommer jag osökt in på skapade egna språk …

Skapa ett språk eller inte?

En varning när det gäller fantasyspråk: Se till att du antingen har en tämligen diger ordlista, uttalsregler och grammatik, eller låt bli. Hela Game of Thrones är skriven utan ett ord på något av språken som talas i den världen och det fungerar så länge det är en bok. När den skulle filmatiseras gick förstås inte ”sade hon på dothraki” att använda, men skulle din bok händelsevis bli film kan du antagligen ta smällen då.

Enstaka ord, som inte känns som om de är besläktade med varandra, kan göra mer skada än nytta för ett manus. Ändelser, prepositioner och annat som ofta återkommer måste härstamma ur samma språkliga system. Läsaren reagerar om du till exempel skulle ha olika ord för ordet ”och” i samma språk. Har du inte tid
att fundera på oregelbundna verbböjningar eller presens particip, strunta helt i språket (namnskick är nog, se nedan!).

Även om du låter bli att skapa ett eller flera språk, tänk på hur du döper olika platser. Tänk också på att de som bor i en påhittad värld bör ha namn som går i samma stil. Du kan alltså inte döpa en karaktär till Inhotullogdigak och en annan till Lill-Skrutt, om de är från samma land och av samma art (fast jag tvivlar på att Inhotullogdigak ens har en hundvalp som heter Lill-Skrutt, den heter nog Gdi Tullig, eller något sånt). Inhotullogdigak bor förmodligen heller inte i Rödköping utan i Hogditull. Här kan du börja härleda att fonemen ”tull” och ”gdi” antagligen betyder något på det språk som Inhotullogdigak pratar, medan resten kan vara grammatiska böjningar.

För den som vill fördjupa sig i att skapa språk måste jag givetvis nämna följande språkskapare:

  • Tolkien, som skapade flera språk, inklusive alfabeten för skrift. Flera av dem är möjliga att föra en konversation på (alviska: quenya och sindarin, människospråk: rohirriska, dvärgspråk: khuzdul) och flera språk med stora ordförråd och grammatik (svarta språket, adunaic, valarin) samt flera mindre genomarbetade språkdelar, som namnskicket i Sjöstad/Dal.
  • Marc Okrand skapade språket klingon till den tredje Star Trek-filmen (även detta med ett skrivtecken). Klingon är tillräckligt utvecklat för att man ska kunna översätta Shakespeare, vilket även gjordes i filmen.
  • Paul Frommer som skapade språket na’vi till filmen Avatar. Även na’vi går att föra en konversation på.
  • David Joshua Peterson skapat språken dothraki och valyrian till filmatiseringen av Game of Thrones. Båda dessa språk är ansedda som de mest genomarbetade fantasyspråken sedan Tolkiens båda alviska språk. Han har också gjort kortare fraser till en rad andra filmer med fantasyspråk.

Googla någon av dessa personer eller språk för att få en uppfattning om hur många delar som du måste ta i beaktande om du ska skapa ett eget språk till din bok.

Namntips

Ett tips när det gäller namnskick är att antingen ta intryck av namnskick från länder här på jorden, eller att inspireras av historiska namn. Skapar du ett eget språk, tänk på att namn ofta präglas av ord som finns i språket. Ta Tolkiens alviska ord för hav som kommer igen i flera namn (Eä uttalas E-a, alltså inte som en
diftong); Eärendil (havsälskare), Eärendur (havsvän), Eärenya (havsdam), Eärrámë (havsvinge) etc.

När Tolkien namnger dvärgar jobbar han istället mer med ändelser,som ”-ri” i: Ori, Nori, Dori, ”-li” i: Fili, Kili, Gimli eller ”-in” i: Durin, Thorin, Balin, Dvalin, Fundin, Dain. Smaka på namnen. Som läsare av Tolkiens böcker behöver du aldrig fundera på vilket folk en karaktär hör hemma i.

Bra namn har ofta någon from av återkommande element. Se på svenskans feminina a-ändelse i namn som Maria, Josefina, Anna, Sara, Johanna, Margareta. Även om någon hette något som vi inte hört tidigare, som Pippilotta Rullgardina Krusmynta, tolkar vi det som femininum. På samma sätt är ändelsen -el förknippad med feminina varelser hos Tolkien: Galadriel, Zimraphel, Nimrodel, Miriel. Det jag vill visa här är att det är bra om läsaren med hjälp av namnet får en uppfattning om karaktärens kön, (även om givetvis inte alla svenska flicknamn slutar på -a).

Tänk också på att vissa namn kan ge oväntade associationer, googla dina namn (eller namndelar) på svenska samt några vanliga världsspråk innan du spikar dem i manuset. Vem minns väl inte den otroligt magiska dolken ”Lökdal” i The Fionavar Tapestry (nej, det ordet funkade inte på svenska!) se upp för att falla i en sådan fälla. Hur bra din berättelse än är kan det vara svårt att koppla samman en lök med en magisk dolk.

Publicerad Lämna en kommentar

Vinnarna i skolornas novelltävling 2020!

Vi fick in över åttio bidrag till skolornas novelltävling. Åttio härliga, läskiga, sorgliga och roliga noveller. Tack till alla deltagare att vi fick äran att läsa era noveller!

Vinnarna är nu korade:
1:a plats: Isadora Todorovic med sin novell Xiomara

2:a plats Joanna Piascik med sin novell Kvinnan i ödehuset

3:e plats William Hägglöv med sin novell Rödöga

Novellerna kommer att publiceras på Fantastikbokklubbens hemsida.

Publicerad Lämna en kommentar

Swish nytt betalningssätt i webbutiken

Från och med nu är det också möjligt att betala med Swish i vår webbutik här på hemsidan! När du kommer till kassan väljer du helt enkelt Swish och går senare vidare till nästa steg. Där du får uppgift om vilket Swishnummer, belopp och meddelande som ska anges. Det är också möjligt att skanna en QR-kod för detta. Har du några frågor eller får problem vid betalning så kontakta oss på shop@fantastikbokklubben.se!

Publicerad 1 kommentar

Skriv trovärdig fantasy (del ett)

En av våra medlemmar, Anna Gable, har skrivit den här guiden om hur man skriver trovärdig fantasy. Det här är del ett, och andra halvan kommer om en vecka.

Många tror att regler för att författa inte gäller den som skriver fantasy. Detta är helt fel, vågar jag säga. Precis som det krävs mycket research om polisarbete för att skriva en polisroman, eller historiskt kunnande för att skriva en historisk roman, måste en fantasyroman hålla sig till givna regler. Om författaren inte håller reda på fakta blir det lika tokigt som att placera Gustav Vasa på vikingatiden eller glömma åklagaren i polisarbetet. Den stora skillnaden är att i fantasy måste du både skapa lagarna och sedan hålla dig till dem. Fantasy som inte håller sig till sina egna regler blir minst lika irriterande som deckare som slutar med ”det var betjänten”. Här följer därför några tips på saker som du bör tänka på.

Tänk på läsaren

Om du skriver fantasy måste du tänka extra mycket på läsaren i starten av din berättelse. De allra flesta fantasyböcker har en mycket brant inlärningskurva för läsaren; det vill säga att om en vanlig bok handlar om att läsaren ska förstå var den utspelar sig och vilka huvudpersonerna är så ska fantasyläsaren dessutom förstå en rad andra saker. Du ska inte börja föreläsa, det gör ingen läsare glad, men börja gärna i liten skala.

Det är vanligt att fantasy startar på en ”bondgård”. Ta Eragon som exempel, eller Stålmannen. Läsaren får då en chans att först bekanta sig med en begränsad del av miljön innan huvudpersonen ger sig ut i resten av världen (för det händer i stort sett alltid i en fantasyroman). Det måste inte vara just en bondgård, Sagan om ringen börjar i landsänden Fylke, Harry Potter börjar hos familjen på Privet Drive, men försök att avgränsa miljön så att läsaren hinner med. Det kan ju både vara främmande varelser, nya naturlagar, vilken magi som finns och hur den fungerar, styrelseskick med mera som din läsare ska hinna med att lära sig.

Namn och språk kan vara annorlunda. Gör det inte för svårt med namnen, de får varken vara för krångliga eller för upprepande (om du inte ska behandla en grupp som ett kollektiv, som Tolkien gör med flera av dvärgarna i Bilbo). Mer om språk och namn kommer nedan.

Samtidigt som du ska ge läsaren en chans får du som sagt inte föreläsa. Kasta istället in läsaren i handlingen och jobba stenhårt med gestaltningen, speciellt i början. Då får allt det främmande en naturlig plats i handlingen. Se upp med sånt som kallas ”as you know, Bob”, alltså när karaktärerna inte talar till varandra, utan till läsaren så att det blir de, snarare än författaren, som föreläser. Detta är en riktigt vanlig fallgrop som dessutom kan vara svår att se i det du själv skriver (ta hjälp av kritiska testläsare).

Världsbygge

Fantasy kan utspela sig i en helt främmande värld eller i vår egen. I vår egen värld brukar det då handla om något som vi vanliga människor inte kan uppfatta, som att det finns en ”plattform 9 3/4” eller far omkring lila trevåningsbussar på stan. Om du förlägger din fantasy till vår egen värld måste du vara mycket noga med var olika saker i verkligheten finns, hur de ser ut och hur de fungerar, för om du fuskar med detta, och blir genomskådad av läsaren, kommer denna inte heller att tro på den påhittade delen. Skriver du om en busshållplats vid Storgatan 3, se då till att det verkligen finns en busshållplats där, annars tror inte läsaren på den lila bussen heller.

Om din fantasy utspelar sig i en påhittad värld måste du skapa lagar och regler för denna. Världen ska ha avgränsningar för att fungera, både i frågan om dess sociala system (hur man färdas, vilka handelsvägar som finns, hur nyheter sprids, hur ett styre har uppstått och hur det upprätthålls, hur man passerar landsgränser, olika seder och vanor med mera) och i frågan om naturlagar (hur det är med gravitation, tidräkning, växter och varelser som bor där). Kartor hjälper i många fall läsaren med geografin. Men tänk på att den klassiska fantasykartan är ett land med en kust åt väster. Försök hitta din egen variant istället för att följa alla andra.

Tänk också på att ge din värld en historia som de som bor i den känner till och ser spår av. Men tänk också på hur sällan vi själva står och pratar om vår jords historia. Gör vi det handlar det oftast om föredrag eller museibesök, var noga med att inte någon i berättelsen börjar föreläsa för läsaren utan ge föreläsningen en naturlig plats i berättelsen. (Tolkien är en mästare, det känns verkligen att hans värld inte är ny utan har en mångtusenårig historia.)

När det gäller fantasy brukar det också finnas någon form av magi. Den kan uttrycka sig på en mängd olika sätt, från trollkarlar som slåss med eldklot till djur som talar, sätt att färdas utanför naturlagarna eller föremål som gör en plats annorlunda mot övriga ställen.

Magi

Om du skapar en superhjälte blir det inte speciellt spännande, eftersom superhjälten klarar allt. Ett exempel på en sådan superhjälte är Stålmannen. Med tiden blir detta en tämligen enahanda berättelse. Risken finns att läsaren tröttnar eftersom det finns så få hinder. Sätt istället gränser för magin så att det blir spännande.

En gräns kan till exempel vara:

  • att magin bara fungerar på en speciell plats (exempel klädskåp för att nå Narnia)
  • att magin är som ett batteri, så att personen som utövar magin måste ”laddas” innan personen kan göra något magiskt igen (ofta i olika fantasyspel)
  • att magin kräver någon form av specialkunskap, alla är kanske inte fullärda, andra kanske har glömt hur man gör (exempel: Trollkarlen från Övärlden där magin består i att kunna sakers eller personers sanna namn)
  • att det finns ”kryptonit”, alltså något material som får magin att sluta fungera (men gör den då starkare än i Stålmannen så att det blir ett rejält hinder)
  • att magin kräver ett speciellt redskap för att fungera (exempel: trollstav i Harry Potter eller ring som man blir osynlig av i Bilbo).

Fortsättning följer …

Återvänd gärna nästa vecka då Anna skriver om hur man befolkar sin värld, att hitta på språk för sin värld och namntips.