Publicerad Lämna en kommentar

Nyheter hos FBK

Vi närmar oss slutet av november och adventstiden. Några av er kanske funderar på julklappar och perfekt att ge bort är ju böcker! Därför erbjuder vi från 1/12 – 20/12 2019 rabatt på 20% om du anger koden jul2019.

Under veckan som gått har vi fått in några nysläppta böcker i shoppen vilket är väldigt härligt!
De fallnas gravar av Hanniel Larsson hade release den tjugonde november. En Sci-Fi-Fantasy för unga vuxna.

Folktro en antologi där trettio författare tolkar folktro och dess väsen.

Kryptosapiens – ett omänskligt äventyr av Kristina Sigunsdotter och illustrationer av Johan Jergner.

Inom kort kommer Järvflickan av David Renklint.

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Malin V. Olsson

Malin V. Olsson

FBK: Berätta om din bok Universums mörka hemlighet. Vad handlar den om?

Malin: Universums mörka hemlighet handlar om det första skälvande mötet mellan människan och utomjordingen. Läsaren får följa med artonåriga Veronica Harrington på en resa ut i rymden, en resa som kommer att förändra inte bara hennes eget liv, utan tillvaron för alla människor i hela världen. Det är en varm bok som med glimten i ögat skildrar vänskap, mod och gränslös kärlek.

FBK: Hur kom du på idéen till den här boken?

Malin: Nu är det länge sedan jag skrev grunden till Universums mörka hemlighet så jag minns inte exakt. Men det började med att Veronica Harrington dök upp i mitt huvud och visade en scen där hon smet ut i rymden. Jag hade då länge lekt med tanken på vad som skulle hända om vi upptäckte att det finns liv på flera planeter i vårt solsystem, och när jag plötsligt hade både huvudkaraktär och öppningsscen klar för mig växte storyn fram spontant ur den tanken.
   
FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Malin: Själva grunden har jag klar, men mycket växer fram och förändras under arbetets gång. Min kommande bok slutar till exempel inte alls som jag från början hade tänkt, även om ursprungshandlingen fortfarande är densamma. Det är det som är så roligt med skrivandet; när karaktärerna vaknar till liv och väljer att gå sina egna vägar. Då försöker jag rätta mig efter dem. Ändra, anpassa och skriva om. Oftast blir det riktigt bra.

FBK: Har du skrivit fler böcker?

Malin: Universums mörka hemlighet är min första publicerade bok och den direkta fortsättningen; Av stjärnstoft är vi komna, befinner sig just nu i redigeringsfasen. Men jag har många opublicerade manus hemma också, sådant jag skrev under min ungdom och som jag enbart sparar för privat bruk.

FBK: När bestämde du dig för att bli författare?

Malin: Drömmen har alltid funnits där, jag började författa redan innan jag lärt mig alfabetet. Som liten hittade jag på sagor som mina föräldrar skrev ner, det blev många fyllda ritblock. Det dröjde dock ganska länge innan jag på allvar försökte förverkliga drömmen. Jag skrev grunden till Universums mörka hemlighet för en massa år sedan och därefter blev manuset liggande orört under en lång tid. När jag äntligen dammade av det igen så kände jag att det var så pass bra att jag faktiskt ville arbeta vidare med det. Jag började redigera, och på den vägen är det.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Malin: Sällan långvarigt men visst, det händer. Då försöker jag gå tillbaka i texten och läsa det jag redan skrivit. Sätta mig in i karaktärernas känslor och upplevelser. Ibland hjälper det att spela musik som speglar det jag vill att karaktärerna ska känna i en specifik scen. Om skrivkrampen mot förmodan inte släpper brukar jag bara bita ihop och stånga mig vidare, det gäller att ta sig över den där jobbiga tröskeln. Jag kan ju alltid gå tillbaka och redigera det som kanske inte blev så bra.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna? Vad skulle du vilja säga till dina läsare?

Malin: Visst, det är en utmaning att ’nå ut genom bruset’. Det kryllar ju av spännande, mysiga och välskrivna böcker där ute. Jag är djupt tacksam för all härlig respons jag får, och för alla er som tar er tid att recensera och tipsa om min bok i sociala medier. Tusen tack!” (Den positiva) läsarresponsen är oerhört värdefull och dessutom ett kvitto på att allt slit lönar sig.

FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?

Malin: Det gäller att försöka synas och höras, både i sociala medier och i verkliga livet. Varje exponering av boken innebär ju sannolikt att någon eller några blir nyfikna och vill ta reda på mer. Att nätverka med andra författare är också värdefullt, då kan man utbyta erfarenheter, besöka evenemang tillsammans och hjälpas åt att lyfta fram varandras böcker i ljuset. Och inte minst, att lära sig prata om sin bok. Det låter enkelt men kan ibland vara vansinnigt svårt.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Malin: Absolut! Min kommande bok heter Av stjärnstoft är vi komna, och förhoppningsvis går den till tryck ganska snabbt efter nyår. Jag har påbörjat arbetet med bok nummer tre, och sedan har jag material även till en fjärde bok.

FBK: Vad gör du när du inte skriver?

Malin: Jag arbetar som sjuksköterska inom hjärtsjukvården, något jag älskar och trivs mycket bra med. Det kanske märks i boken? När jag inte arbetar försöker jag umgås så mycket jag bara kan med min familj … jag hinner sällan ha långtråkigt!

Publicerad Lämna en kommentar

Nyhet och Solnas bokmässa

Nyhet hos Fantastikbokklubben! De fallnas gravar av Hanniel Larsson. Release 20/11 men går redan nu att beställa.

Lördagen den 16:e november mellan kl. 11:00 – 16:00 är det bokmässa på biblioteket i Solna centrum. Två av våra medlemmar är med:
Peter Westberg
Mikael Mansén

Peter kommer även att berätta om sitt författande på scenen kl. 14:50
Hela programmet hittar ni här.

Publicerad Lämna en kommentar

Krimgotia av Mikael Mansén

Nu finns e-novellen Krimgotia av Mikael Mansén hos bl.a. Bokus och Adlibris.

Under en ridtur i skogen, råkar Savaric tillsammans med sina syskon kliva över tröskeln till en uråldring civilisation. En gigantisk, sönderfallen stad, till synes rest av gudar. Svarta statyer med uppspärrade ögon, huggtänder och kluvna tungor stirrar ner på dem. Staden tycks övergiven sedan urminnes tider. Medan dom undersöker ruinerna, tappar Savaric bort sina syskon.
Snart anar Savaric att det som verkar dött och övergivet, kanske bara sover.

Krimgotia är baserad på en unik och relativt okänd kultur av goter som levde på Krimhalvön vid kusten till Svarta havet, fram till att de oförklarligt försvann kring slutet av 1700-talet.

Verkar det spännande? Hos Fantastikbokklubben hittar du fler av Mikael Manséns böcker som t.ex. Guds Synd – Mörkrets barn och Elin – kärleken är ful och fylld av smärta.

Guds Synd finns även som ljudbok och nu kan du lyssna på de två första kapitlen via Facebook.
Första kapitlet
Andra kapitlet

Publicerad Lämna en kommentar

Bokmässan 2019

Nu är det dags för Bokmässa 2019. Mellan 26 – 29/9 fylls svenska mässan i Göteborg av bokälskare. Även Fantastikbokklubben finns representerad genom flera medlemmar, många utav dem i Fantastikgränden. Nedan ser ni en lista på var ni kan hitta författarna.

Vi ses på bokmässan!

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Fredrik Höjing

FBK: Berätta om din bok Jag jaguar. Vad handlar den om?

Fredrik: Jag Jaguar är en fantastisk berättelse i bemärkelsen att huvudkaraktären bokstavligen finner sig själv under sin backpacker-resa till Sydamerika. I övrigt utspelar sig historien i den vanliga världen med vår världs vanliga begränsningar. Berättelsen är delvis en äventyrsroman där vi följer huvudkaraktären genom välkända platser i Sydamerika men som samtidigt utforskar världens och verklighetens gränser.

FBK: Hur kom du på idéen till den här boken och hur lång tid tog det att skriva den?

Fredrik: Min fantasi fungerar på samma sätt som många författare som skriver i genren magisk realism, nämligen att metaforer och liknelser kan ta bokstavlig form. Jag tänker ibland på José Saramago som undrade hur det skulle vara om världen drabbades av plötslig blindhet. Min bok Jag Jaguar tog, trots sitt lilla format, cirka 10 år att skriva. Rättare sagt skrev jag ner idén för tio år sedan, sen dröjde det ungefär fem år innan jag skrev klart den på Skurups folkhögskola och sen ytterligare fem år innan den blev publicerad.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Fredrik: När jag skriver vet jag väldigt lite om vad som ska ske. Jag börjar med en idé eller en karaktär som får utforska sin värld. Med risk för att låta självgod så är det mest därför jag skriver, för att jag tycker mina egna historier är så spännande att jag bara måste få veta hur de slutar.

FBK: Läste du mycket som barn?

Fredrik: Jag läste mycket som barn. Jag minns särskilt den stora dagen då bibliotekarien sa åt mig att vi skulle titta på några andra bokhyllor och jag förstod att vi var på väg in bland vuxenböckerna.

FBK: När bestämde du dig för att bli författare?

Fredrik: När jag läste psykologprogrammet i Lund gick jag några kvällskurser i kreativt skrivande och vid ett inlämningstillfälle fick jag sådan feedback att jag för första gången tänkte tanken att jag kanske hade en egen stil och/eller något särskilt att berätta.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Fredrik: Jag tycker det är superviktigt med svensk fantastik. Fantastik är ju en genre som med rätt ingredienser kan fånga en publik som inte annars läser och som i filmatiseringar kanske är en av de genrer som drar flest tittare. Då är det så klart extra roligt när en blockbuster bygger på svenska böcker eller utspelar sig i svensk kontext.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Fredrik: Absolut drabbas jag av skrivkramp. Än så länge har det inte skett under någon längre period. Mitt recept är att om och om igen läsa igenom det jag skrivit och på så sätt hitta in i berättelsen, antingen hittar jag då vart texten är på väg eller så hittar jag en lucka där något behövs läggas till. Alternativt hanterar jag skrivkramp genom att försöka tillåta att dagens produktion inte blivit mer än åtta ord. Vanligtvis utgörs en skrivar-arbetsdag för mig av cirka fem timmars aktivt skrivande. Jag brukar aldrig tillåta att det blir färre än fyra timmar men om det är en tragglig dag kan jag tillåta mig själv en joggingtur eller promenad under ”arbetstid”.

FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?

Fredrik: I fem år skickade jag min bok varje månad till nya förlag, gjorde korrigeringar, tog bort eller la till karaktärer. Innan jag till slut blev antagen av Svensk Sci Fi. Jag vill dock helst inte säga att en ska tro på sin bok för jag är inte säker på att en alltid bör göra det. Jag skickade till exempel in en novellsamling under många år som jag idag inte anser håller måttet.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Fredrik: För närvarande arbetar jag på min nästa bok, vilket är superroligt. De senaste fem åren har nämligen inte innehållit något som helst skrivande (förutom ett fåtal insändare i Sydsvenskan). Detta till följd av att mitt arbete som psykolog som svalde all min ork och energi. Dessutom blev jag förälder för cirka två år sedan. En ytterligare aspekt var också att jag så gärna ville komma ut med min bok Jag Jaguar att jag inte kunde börja skriva på något annat förrän jag var säker på att den var ”färdig” och erhållit det öde den förtjänade.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?      

Fredrik: Jag är så oerhört glad och tacksam mot alla de människor som läser böcker, som ordnar bokcirklar, skrivarkurser, driver tidsskrifter och förlag, hittar på historier eller sjunger för sina barn, recenserar böcker och sysslar med litteraturkritik. Utan dem skulle ju inte litteraturen finnas överhuvudtaget och livet för oss författare skulle vara så mycket tråkigare.

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Kristina Suomela Björklund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FBK: Berätta om din bok Azoria – Återkomsten. Vad handlar den om?

Kristina: Azoria – Återkomsten är första delen ur Azoriatrilogin som handlar framförallt om Mira, en snart 13-årig flicka vars pappa plötsligt försvinner. Mystiska saker börjar hända och Mira hittar en lapp skriven på ett obegripligt språk. Lappen leder Mira på hennes livs äventyr.

Den handlar om alver, drakar och dvärgar. Om att våga saker för att rädda de man älskar.

Man läsa mer om Azoriatrilogin på www.azoriatrilogin.com Där kan man även lära sig zorii, språket som alverna talar, en del sånger och lekar.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Azoria? Hur kom du på idéen till den här boken?

Kristina: Jag inspireras av allt möjligt. Det kan vara ett träd, en mystiskt hus, en sång, någon som berättar något. Idéer poppar upp när som helst.
Azoria började egentligen som en idé att skriva något liknande Harry Potter men med en flicka som huvudkaraktär. Men snart gled den iväg åt ett helt annat håll. Inspirerad av Sagan om ringen och Harry Potter kan man säga att jag var.

FBK:Läste du mycket som barn?

Kristina: Ja, jag läste väldigt mycket. Lärde mig läsa väldigt tidigt och läste till och med böcker för mina kompisar när vi var små. Som tonåring slukade jag böcker.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Kristina: Jag har en idé och skriver ner stolpar för den, men mycket växer fram under tiden jag skriver. Nya karaktärer och händelser kommer till. Allra bäst skriver jag när jag har slutet klart för mig.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Kritina: Ja det händer. Då brukar jag ta en lång promenad i skogen eller bland vinodlingarna och fundera på hur jag ska komma vidare. Ofta lyssnar jag även på musik. Ibland kan jag även diskutera med familjen om jag fastnar och de brukar ofta hjälpa till med idéer.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Kristina: Ja, det är riktigt svårt. Det finns så många bra författare och alla vill ju nå ut med sina böcker. Man måste jobba hårt med marknadsföring och försöka synas så mycket som går. För mig har det varit ett stort steg att våga tala inför publik, men ett steg jag kände att jag var tvungen att ta. Jag har aldrig tyckt om att tala inför publik men nu har jag både suttit med i diskussionspaneler och hållit i författarlunch samt haft högläsning.

FBK: Har du skrivit fler böcker?

Kristina: Ja, dels så är både andra och tredje delen av Azoriatrilogin klara, visst de ska finputsas först innan de är helt klara, sen har jag gett ut två skräckböcker – Karne – skriet från häxberget och den fristående fortsättningen Bakom väggens dörrar – och en hel del noveller har jag också skrivit som getts ut i olika antologier.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut?

Kristina: Jag skriver allra bäst på söndagar då jag har lugn och ro. För det mesta läser jag igenom det jag skrivit senast för att komma in i berättelsen igen. Sen börjar jag skriva och det brukar flyta på väldigt bra.
Ibland måste jag fundera lite och skriver då ner idéer, nya karaktärer och händelser i en anteckningsbok.
Om jag ska börja på en ny berättelse, skriver jag först ner alla idéer för hand, gör karaktärsblad och kanske ritar upp kartor eller annat som är viktigt för historien.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Kristina: Fantastik är väldigt viktigt tycker jag, både svensk och utländsk. Men jag tycker det är så härligt att det finns så många svenska fantastikförfattare och att vi blir fler och fler samt att fantastik börjar accepteras mer.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Kristina: Först och främst stort TACK för att ni läser mina böcker. Det är härligt att få läsa recensioner och omdömen om mina böcker. Berätta gärna om mina och andras böcker som ni läst, tipsa bokaffärer och bibliotek. Det hjälper oss författare oerhört mycket.

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Teodor Werelius

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FBK: Din bok Noll Plus Noll är veckans bok hos Fantastikbokklubben. Vad handlar den om? Och vad är spekulativ lyrik?

Teodor: Den handlar om en tidsresenär som försöker förhindra en global och personlig katastrof. I sina försök att manipulera tiden går han själv vilse i tidens vindlingar. Det finns ingen väg tillbaka och ingen väg framåt, vilket tvingar honom djupare och djupare in i det som jag kallar för tidens dröm, det vill säga mängden av allt som har hänt, skall komma att hända och som eventuellt skulle kunna hända.

Spekulativ lyrik, jag antar att det är så det kallas när formen är lyrik och temat spekulativt. Jag vet inte. Kanske borde det heta fantastisk poesi istället.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till den här boken?

Teodor: På nittiotalet uppfann den ryske materialforskaren Eugene Podkletnov något som kallades gravitationsdeflektion. Genom att använda roterande supraledande skivor kunde han påverka gravitationsfältet och därmed manipulera rumtidens krökning. Detta satte igång min fantasi.

Men om jag skall nämna några författare som inspirerat mig så är Peter Nilson och Lars Jakobson två av mina främsta husgudar. Efter att ha läst Arken av Peter Nilson såg jag på verkligheten på ett nytt sätt, och Lars Jakobsons, I den Röda Damens slott, lämnade mig tankfull i veckor. Dessa författare verkar delvis vara bortglömda av sf-fans idag, vilket jag tycker är väldigt synd. Det är svensk science fiction när det är som bäst.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut? Har du hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Teodor: Vet inte om jag har någon direkt process, eller det har jag förstås, men ingen medvetet utarbetad. Det närmaste jag kan komma att beskriva den är en transkription av ett tankeflöde. Så det är helt klart så att historien växer fram medan jag skriver. Jag skriver väldig fort och väldigt slarvigt. Första utkastet är kanske fem procent av allt jobb. Därefter skriver jag om och skriver om och skriver om tills jag tycker att det börjar bli sämre igen, då slutar jag. Antagligen är det en extremt ineffektiv metod, men jag har inte kommit på något annat sätt.

Noll Plus Noll började som en roman, en alldeles för lång roman på typ 700 sidor, men jag upptäckte att många av händelserna inte riktigt gick att fånga i ren prosa, i alla fall lyckades inte jag med det. Så, det blev tillslut nödvändigt att använda lyrik för att komma närmare känslan i de skeenden som bygger upp berättelsen.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Teodor: Som tur är har det inte hänt mig ännu. Snarare är det så att jag har svårt att finna tid att skriva så mycket som jag skulle vilja, så när jag väl har tid går det väldigt fort, det blir snarare kramp i fingrarna.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna och har du några tips om hur man kan komma ut med sin bok?

Teodor: Det är klart att det är väldigt svårt att nå ut, framförallt som debutant och med den här sortens litteratur. För att vara ärlig så hade jag inte väntat mig att någon skulle vilja läsa det här, jag menar lyrik och science fiction. Vem läser sånt? Men det har visat sig att det finns en liten men engagerad grupp människor i Sverige som faktiskt gör det, vilket är jättekul. Jag är överraskad av all den positiva respons som jag fått.

Om jag har något tips, så tror jag att det handlar om att satsa på att nå ut till rätt läsare, de som har potential att uppskatta just din text. Att försöka nå så brett som möjligt är kanske inte alltid det viktigaste eller effektivaste, men det beror förstås på vad man skriver och varför man skriver. Jag tror inte det finns någon som skriver fantastik eller lyrik för att de tror att det ska bli bästsäljare, i alla fall inte i Sverige som det ser ut just idag.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Och tycker du att den skiljer sig från t. ex. engelsk eller amerikansk fantastik?

Teodor: Fantastiken kan ju förutom att vara tankevidgande och filosofisk även skildra vår samtid och sätta fingret på nutidsfenomen på ett sätt som annan litteratur inte kan. Jag tror att detta är viktigt i varje samhälle, framförallt för att kunna ta sig an tabun och inrotade föreställningar. Ibland måste vi se oss själva utifrån för att förstå hur löjliga vi är. Här kan fantastiken och kanske framförallt science fiction vara ett väldigt effektivt grepp.

Jag har tyvärr inte läst överdrivet mycket av den anglosaxiska fantastik som getts ut under det senaste decenniet, så jag vet inte hur det skiljer sig åt från svensk. Men, det är klart att litteraturen från ett land får en särprägel. Jag har en känsla av att vi i Sverige tenderar att skriva lite mer ”genreöverskridande”, vilket jag personligen gillar.

Men å andra sidan tror jag att fantastik fortfarande har en högre status i USA och England än den har i Sverige. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att diskbänksrealismen är så djupt rotad i svensk kultur. Eller kanske för att det historiskt har getts ut för mycket dåligt i fantastikgenren och att detta avskräckt läsare. Kanske är det en kombination. Effekten är hur som helst att de större förlagen varit väldigt sparsmakade med att ge ut fantastik (med undantag av skräck). Fast det känns som om detta håller på att förändras, det ges ut mycket bra av de små förlagen idag och det ges faktiskt ut en del av de större förlagen också. Johannes Anyuru fick ju Augustpriset, och det har kommit ut en hel del annat intressant, t.ex. Harungen av Ina Rosvall och Händelsehorisonten av Balsam Karam. Ingen av dessa är skriven i klassisk sf anda, men det är helt klart sci fi, i alla fall enligt min definition av det.

Förhoppningsvis kan detta inspirera fler att skriva genreöverskridande, och att inse vilket fantastiskt verktyg fantastiken kan vara, inte minst för att skildra samtiden.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Teodor: Jag har en massa osorterade bokstäver i byrålådan, så något kommer det nog framöver, men när och vad det blir kan jag inte svara på.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Teodor: För det första är jag mycket nyfiken på mina läsare. Vilka är de här människorna som gillar mina tankar? Sedan vet jag inte om jag egentligen vill säga så mycket, snarare vill jag nog väcka funderingar eller förundran över det kosmiska äventyr som vi varje dag är en del av (för att citera Peter Nilson).

FBK: Berätta något om dig själv som kanske inte så många vet.

Teodor: Jag experimenterar en hel del med lucida drömmar och mycket av det som utspelar sig i Noll Plus Noll har i själva verket kommit till på det sättet.

Publicerad Lämna en kommentar

Intervju med Jonas Söderberg

FBK: Berätta om din bok Skapelsens krona. Vad handlar den om?
Jonas: Den handlar om en gymnasieklass som reser på en studieresa någon gång i slutet på 1970-talet. Syftet är att studera ekologi och evolution, men några både oväntade och skrämmande händelser förvandlar snart resan till något helt annat. För några av ungdomarna blir resan en vändpunkt, och början på något som både är farligare och mer fantastiskt än de någonsin kunnat tänka sig. Boken är en korsning mellan realism och fantastik. De läsare som gillar fantasy uppfattar den som en fantasyroman, och för de som känner sig mer hemma i science fiction (som jag själv) är det en sf-historia.
FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idéen till den här boken?
Jonas: När man läst ett tag så kanske man börjar misstänka att jag själv var med på den här skolresan, och det är faktiskt nästan sant, även om alla personer i boken är påhittade. En annan inspiration var att faktiskt försöka lägga sig mellan olika genrer, och skapa lite osäkerhet om vad det egentligen är för slags bok man läser. Att boken skulle vara spännande och svår att lägga ifrån sig var förstås också en ambition.
FBK: Har du skrivit fler böcker?
Jonas: Nej, det här är den första. Ovanligt att debutera så sent (jag är 59), jag vet! men bättre sent än aldrig. Jag var ganska aktiv som science-fiction fan när jag var tonåring och läste massor. Jag planerade att skriva saker redan då, men det blev liksom aldrig av.
FBK: När bestämde du dig för att bli författare?
Jonas: Vet inte om man får kalla sig författare efter bara en bok? Jag är musiker, tonsättare, teaterregissör och datorforskare också, men det är klart att jag alltid har velat skriva böcker.
FBK: Hur ser din skrivprocess ut?
Jonas: Jag skriver tyvärr ganska långsamt. Kanske för att jag är oerfaren. Jag skriver om och ändrar hela tiden, ibland tio gånger per mening. Jag skulle aldrig kunna skriva på en gammaldags skrivmaskin eller för hand. Datorn är en förutsättning. När jag inte skriver så tänker jag på hur handlingen skall utvecklas. Jag tänker när jag går med hunden eller när jag inte kan sova. Jag har flera oskrivna böcker i huvudet samtidigt.
FBK: Hur ser en ”normal” skrivdag ut för dig?
Jonas: Jag vaknar ofta alldeles för tidigt. ”Skapelsens krona” har jag nästan bara skrivit mellan fem och sju på morgonen. När dagen sedan börjar så har jag inte tid längre. Jo, jag har skrivit när jag åkt tåg också. Det fungerar perfekt!
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Jonas: Jag har permanent skrivkramp, och drabbas istället någon gång av små impulser att skriva. När man äntligen har chansen att vara kreativ så är frestelsen att tömma diskmaskinen eller hänga tvätt nästan oemotståndlig. Jag fattar inte varför, men det känns mer prestigelöst att göra tråkiga saker än roliga. Det gäller i ännu högre grad när jag skall skriva musik. Jag är kanske rädd att det inte skall bli så bra som jag tror?
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?
Jonas: Det är klart! Det skrivs ju så mycket, och så bra! Men jag är ju van vid den situationen, det är samma sak med musik och teater. Innan jag skrev den här boken så fattade jag inte att det skrivs så mycket fantasy och sf på svenska just nu. Det ges ut massor med böcker på små förlag, men det syns inte på tidningarnas kultursidor, eller i Babel. Det är lite som en underground-scen, eller en parallellvärld.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Jonas: Hm … Nej. Det är väldigt svårt. De stora förlagen har fördomar om fantastik, och skummar förmodligen manusen de får in ganska slarvigt. Så här har det nästan alltid varit. Det var bara en kort period på 70-talet när förlag som Delta, Askild & Kärnekull och Bernces plötsligt sprutade ur sig science fiction av hög kvalitet. Men det var förstås nästan bara översättningar av amerikanska och brittiska böcker.
FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?Jonas: Jag tycker förstås att det är viktigt, och framför allt roligt att det skrivs på svenska. Alla språk har sina egna kvalitéer, och svenskan har förstås sina. Vi har också våra egna förutsättningar, vår historia och mytologi att exploatera. Det ger fantastiken färg och särdrag som inte skulle uppstå annars. Svenska deckare säljs ju i hela världen, och en liten del fantastik når faktiskt också ut.
FBK: Vad gör du när du inte skriver? (Om du inte skriver på heltid)
Jonas: Forskar kring människa/maskin-interaktionen vid forskningsinstitutet RISE SICS i Kista.
FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker efter Skapelsens krona?
Jonas: När jag hade skrivit klart ”Skapelsens krona” så var jag helt övertygad om att den var ”tillräcklig”, att den hade en början, en handling och ett slut helt enligt Aristoteles regler. Men många som läst den har i alla fall velat ha en fortsättning, och undrat vad som hände sedan? Och plötsligt kom jag på att det faktiskt hände en mängd saker ungefär åtta år senare. Saker som skulle visa sig få oöverskådliga konsekvenser för vår historia och vår värld. Så om jag tar mig i kragen så kanske det i alla fall kommer en fortsättning.
Men samtidigt jobbar jag också med en annan roman, som utspelar sig mycket längre in i framtiden. Närmare bestämt om 16 000 år…

 

Klicka på bilden nedan för att läsa mer om Jonas bok i webbutiken.

Skapelsens krona