Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Karin Stigsdotter Gustafsson

Karin Stigsdotter Gustafsson författare till Isjuvelentrilogin

FBK: Berätta om dina böcker i serien Isjuvelentrilogin. Vad handlar de om?

Karin: Huvudkaraktärerna är de tre barnen Kakan, Mante och Mogge, som är i olika åldrar och har mycket olika personligheter. Mysteriet kretsar kring en magisk juvel, Isjuvelen, som med sin kraft kan göra dess forne ägare greve Ståhlklo allsmäktig. Ståhlklo är död sedan länge, och han kom över juvelen genom att utföra onda gärningar i livet. I Eldens sommar får läsaren veta att barnen har valts ut av Ståhklo för att åtbörda juvelen till hans grav, så han kan sätta sina ondskefulla planer i verket. Barnen ställs inför dilemmat att hjälpa en ond varelse eller att riskera att allt de håller kärt brinner upp. I de båda uppföljarna Skuggans hemlighet och Isjuvelens gåta grenar berättelsen ut sig på djupet samt i tid och rum. Trots vännernas ansträngningar har de ännu inte lyckats lösa gåtan. Samtidigt brottas de med allt runtomkring, som vardagsproblemen med familj och kompisar. Många spännande händelser och underliga bekantskaper leder till sist fram till mysteriets oväntade upplösning i en dramatisk slutscen.

FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idéen till de här böckerna?

Karin: Egentligen är det väl allt jag har upplevt genom livet: människor, platser och stämningar. Tveklöst bidrar även alla skrönor, sagor och historier som omgav mig som barn, eftersom jag växte upp i ett hem i glesbygden med föräldrar som var duktiga berättare. Dessutom upplevde jag mig bokstavligt talat omgiven av naturens magi. Därtill kommer alla underbara fantasyböcker och fantasyfilmer, men även den magiska realismen från Sydamerika och skräckromantiken som genrer inspirerar mig mycket.

Jag hade inte en färdig idé när jag började med böckerna, utan bara skrev för att få ur mig något av det som kokande och bubblade inombords.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Karin: Jag har svårt att nämna enskilda scener utan att just avslöja handlingen, men när jag skrev Eldens sommar var jag väldigt trevande, och den har fått stå ut med många tuffa redigeringsvändor. Skuggans hemlighet skrev jag om från pärm till pärm och tvingades skära kraftigt och pytsa in nytt och bra material. Jag har slitit hårdast med den boken, men så är jag också väldigt nöjd med den. Lättast var Isjuvelens gåta, den skrev nästan sig själv! Slutscenen är en favorit.

FBK: När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Harry Potter så klart! Själv läser jag mycket övernaturligt för barn 9-12 år, även om mina böcker är mer fantasy än bara spöken. Jag tycker mycket om Lena Ollmarks serie om Firn-barnen, de är riktigt läskiga. Likaså De tysta stegen bakom av Jonna Björnstjerna. Och jag älskar Bröderna Lejonhjärta samt Narnia-böckerna. En bortglömd, äldre men underbar fantasy/äventyrsbok är Djuphavspirater av Eric Linklater. Men då pratar vi bara barnlitteratur.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Karin: Numera, när jag är inne på mitt femte manus, har jag historien klar för mig i mycket grova drag. Så var det inte tidigare, varför jag har fått redigera otroligt mycket. Fast fortfarande är det ett äventyr att se vilket håll berättelsen tar, så jag är inte särskilt hårt bunden till min synopsis.

FKB: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Karin: Ja, ibland tar det stopp. Ofta väntar jag då några dagar med att skriva. Jag kan också gå ut i skogen. Där blir jag totalt avskärmad från vardagen och det yttre livet, och idéer faller på plats och nya infallsvinklar dyker upp. Eller så bara skriver jag ändå, och ibland lossnar det och blir riktigt bra!

FBK: Läste du mycket som barn?

Karin: Jag läste massor som barn! Många spökhistorier och äventyrsböcker. När jag var 12-13 läste jag bland annat Jules Verne och böckerna om Sherlock Holmes och Agatha Christie för att nämna några.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna? Och har du några bra tips för att synas som författare?

Karin: Visst är det en utmaning att nå ut. Det är väl något som de flesta kämpar med? Jag tror mycket på att synas så mycket som möjligt, på sociala medier men även i verkliga livet. I dessa tider är ju det sistnämnda svårt, så det gäller att synas digitalt. Och jag tror inte på att bara vara hårt säljande, mer bygga varumärke och skapa känslor och stämningar runt böckerna.
Att få ut sina böcker i fysiska bokhandlar och på stormarknader är också viktigt.

FBK: Vad gör du när du inte skriver?

Karin: Jag har arbetat som svensklärare i många år, på gymnasiet men även lite grann med lägre åldrar. Just nu har jag kommit till en vändpunkt i livet när jag nästan bara skriver och ägnar mig åt förlaget.

FBK: Vad är planerna för framtiden? Har du något nytt på gång?

Karin: Nu jobbar jag med en bokserie som är en fristående fortsättning på Isjuvelen-trilogin. Det första manuset, Den magiska klockan, är färdigt och väntar på utgivning. Del 2 i den serien är under arbete. Dimensionen-serien som jag kallar den, passar dig som gillar fantasy, rymden och tanken på att det kan finnas parallella världar. Astronomi är ett av mina stora intressen, och i den här bokserien väver jag in detta spännande ämne.

Att fortsätta skriva, utbilda mig och utvecklas är min stora plan. Jag har så många idéer på lager! Fantasygenren ligger mig närmast om hjärtat, men även skräck och science fiction. Att skriva för barn och unga är vad som lockar allra mest. Kanske för att jag på många sätt själv känner mig som ett barn innerst inne?

FKB: Vad vill du säga till dina läsare?

Karin: Jag vill så klart både roa och oroa. Först och främst vill jag skriva spännande berättelser, där man bara måste få veta hur det går! Jag önskar förmedla den hisnande känslan av att allt kan hända. I den gråaste vardagen bryter magin in och ställer allt på sin spets, och ett stort äventyr kan lura runt hörnet om du öppnar ögonen… För vi måste få drömma och resa i tanken.

Andra teman som går igen i allt jag skriver är rätten att få vara den man är, oberoende av normer, och att människor och företeelser sällan är som man tror. På det viset vill jag förmedla vikten av att ha ett öppet sinne: se, lyssna och ompröva. Tillvaron är så mycket större och mer komplex än vi kan föreställa oss.

Publicerad den 1 kommentar

Intervju med Daniel Andersson

  • Berätta om din bok En natt i Logtown city. Vad handlar den om?

I grund och botten är det en serietidningsinspirerad science fiction-deckare. Lite av motorn i romanens handling är en våldsam gangster, som ställer till med en hel del oreda och hamnar i trubbel med polisen.
Man får i huvudsak följa två karaktärer: en poliskommissarie som kallas in från sin semester samtidigt som hon försöker hitta rätt i sin nyvunna position som ledare för sin varulvsflock, samt en maskerad brottsbekämpare som gräver efter information i den undre världen.

  • Vad inspirerar dig och hur kom du på idéen till den här boken?

Rent generellt tycker jag att det går att hitta inspiration i det mesta. En nyhetsartikel, ett samtal man råkar höra, en bild, en känsla och så vidare. Små grejer kan trigga igång kreativiteten på oanade sätt.

Just med Logtown hade jag från första början en idé om att skriva någonting rått och skitigt om superhjältar i en svensk Sin City-inspirerad miljö. Jag testade att skriva på ren känsla och fick ur mig ett kapitel (det som nu är bokens kapitel 3 och 5) om den här våldsamma gangstern. Men jag hade svårt att ta mig vidare från det, och testade att infoga lösa idéer från andra håll för att se om det var något som funkade. Det som fick det att lossna var att jag såg om filmen Gudfadern och började fundera över vad som skulle krävas för att Tom Hagen skulle förråda don Corleone.

Själva miljön i Logtown kommer från en tidig idé jag hade om en superhjälte i en fågelliknande dräkt som satt i toppen av Stadshuset i Stockholm och blickade ut över ett mörkt och dystert framtida Sverige som var långt ifrån vad det en gång var. Den miljön passade rätt bra ihop med den här gangstern.

  • Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Jag är rätt ny i den här delen av branschen, gick från att bara vara läsare och skriva för mig själv till att bli läst av andra, och hade väl egentligen inga förväntningar på hur det borde vara. Utifrån det är jag väl rätt nöjd med den kontakt med läsare som jag har fått via sociala medier. Sen kan jag få en känsla av att det går lite trögt, men å andra sidan är det fortfarande så nära inpå bokreleasen och jag kanske kan svara bättre på den här frågan om ett halvår.

  • Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Utgår jag från mig själv som läsare så föredrar jag fantastik före realism (även om jag läser de flesta genrerna) och då är svensk fantastik så klart viktig.

Jag tycker generellt att fantastiken öppnar upp för många intressanta möjligheter. Och det behöver inte bara innebära att använda fantastiken för att berätta något om vår samtid eller om svåra ämnen, jag kan tycka att det är alldeles tillräckligt att krydda en deckare med en utomjordisk mördare och att det inte behöver vara mer än så.

Det viktigaste är ändå underhållningen, och där tycker jag att svensk fantastik har en självklar och given plats.

  • Tycker du att svensk fantastik skiljer sig från t.ex. engelsk/amerikansk?

Det är jag för dåligt insatt i för att ge ett bra svar på, helt enkelt för att jag tyvärr har läst för lite svensk fantastik genom åren. Det var först för något år sedan som jag började upptäcka hur stor den svenska fantastiken faktiskt är. Utan att ha analyserat det har jag fått känslan att utländsk fantastik generellt är mer accepterad än inhemsk, och att den svenska oftare riktar sig mot en yngre publik, men jag kan ha fel. Av det jag har hunnit läsa tycker jag ändå att den svenska fantastiken står sig bra mot den utländska.

  • Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

På sätt och vis, men jag vet inte om jag riktigt vill kalla det för skrivkramp. När man inte skriver på heltid och har familj och jobb att ta hänsyn till, gäller det att ta vara på de tillfällen som ges. Trots det är det inte alltid som jag ser fram emot den där halvtimmen jag tänkt att jag skulle skriva på och kan ha extremt svårt att få ur mig någonting.

Lösningen för mig är Att göra-listor, vilket jag gör såväl privat som i arbetet och för skrivandet. Om motivationen inte finns att göra det som står överst på listan hoppar jag ner ett hack och tar tag i nästa punkt, vilket kan vara research för en helt ny roman. Skifta fokus till andra skrivprojekt helt enkelt. Då brukar jag få tillbaka motivationen för det som står överst på listan och kan gå tillbaka till det senare.

  • När bestämde du dig för att bli författare?

Drömmen om att bli författare har jag haft så länge jag kunnat skriva. Jag började göra världsbygge och skriva synopsis för ett superhjälteuniversum à la Marvel & DC innan jag ens visste att det fanns något som hette synopsis, och när jag var 13 år skrev jag en hyfsat lång äventyrsroman om svenska karoliner som råkar ut för karibiska sjörövare. Trots det jobbade jag inte fokuserat mot målet att bli författare, utan skrivandet blev istället en periodvis hobby. Det var först för några år sedan, när jag började färdigställa längre berättelser i vuxen ålder, som jag verkligen bestämde mig för att ta min hobby seriöst.

  • Vad gör du när du inte skriver?

Jag lever ett relativt lugnt och stabilt villaliv med sambo och två barn, och just för stunden är jag föräldraledig med den yngsta. Gillar att vistas i naturen, fiska, pyssla med trädgården och huset. Läser en del böcker och streamar bra serier. I mitt brödjobb är jag konstruktör inom bygg, vilket innebär att jag dimensionerar och ritar upp stommen i olika typer av husbyggnader så att de inte rasar ihop.

  • Hur ser din skrivprocess ut?

I början handlar mycket om att samla idéer, och det kan vara sådant som först inte verkar passa ihop alls. När jag har fått ihop tillräckligt många pusselbitar börjar jag bygga upp ett synopsis och kopplar ihop scener. Jag brukar planera ungefär de första 75 procenten av romanen innan jag börjar skriva. Av någon anledning har jag svårt att se sista akten och slutscenen framför mig, utan det är något som behöver växa fram med tiden.

Mitt synopsis är inget stenhårt regelverk som jag inte får gå utanför, utan jag ser det som en ungefärlig riktning att sträva mot. När jag kommit halvvägs in i skrivandet brukar jag gå tillbaka till mitt synopsis och redigera upp det efter vad jag hittills skrivit och kan då även planera upp slutet.

Jag är en person som gillar redigeringsfasen mer än själva skrivandet, så jag ser nästan fram emot att få sätta tänderna i ett halvknackigt första utkast. Att få läsa igenom det, analysera och hitta svagheter, samla in synpunkter från testläsare, och sedan göra en plan för hur redigeringen ska gå till.

  • Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker om Logtown?

Just för stunden skriver jag inte aktivt på någonting Logtown-relaterat, men jag har planer för både fristående uppföljare och prequels, i såväl korta som långa format.

Vill man läsa mer av det jag skrivit finns det annars ett gäng noveller att läsa. I höstas medverkade jag i antologierna Det var inte jag! (Joelsgården) och Jul igen (Nohiding). Under våren och sommaren har jag noveller med i Mordiska väsen (Darkness Publishing) och Traditioner (Miramir).

Utöver det arbetar jag just nu med ett par kortare science fiction-romaner. Fokus ligger på en militär sf/mystiskt rymdäventyr om ett försvunnet rymdskepp, medan den andra berättelsen går åt ett vilda västern-inspirerat äventyr om en prisjägare på en avlägsen planet.

  • När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Gillar man att läsa serietidningar tror jag det kan passa att läsa Sin City, Batman, Daredevil och Punisher. Själv har jag aldrig varit en stor serietidningskonsument, så jag kanske får rekommendera att man ser de senaste årens filmatiseringar av ovanstående titlar.

Annars rekommenderar jag gärna antologin 13 svarta sagor om superhjältar från Swedish Zombie. För egen del ser jag fram emot att läsa antologin om superskurkar.

Här kan du beställa En natt i Logtown City.

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Håkan Gulliksson

Håkan Gullisson

Intervju med Håkan Gulliksson

FBK fick möjligheten att intervjua Håkan Gulliksson som nyligen släppt boken Spelvärlden : https://www.fantastikbokklubben.se/produkt/spelvarlden/

(FBK) Innan vi går in på ”Spelvärlden” som finns hos Fantastikbokklubben tänkte jag fråga om ditt skrivande i allmänhet, för ”Spelvärlden” är inte din första bok, eller hur?

”Spelvärlden” är första delen av en trilogi och jag har tidigare publicerat en introducerande roman som heter ”Alldeles förträffligt Jennie”. Medan jag skrivit har jag byggt en webbsajt om romanskrivande. Den har jag nu givit ut som handboken ”Skriva och läsa romaner”. Jag jobbade tidigare på Umeå universitet och där var jag medförfattare till studentlitteratur om Hållbar utveckling. 

(FBK) Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok som heter ”Spelvärlden”. Den andra passageraren i hissen blir nyfiken på titeln och frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Jag får prata på väldigt fort. Först vill jag säga att ”Spelvärden” är genremässigt en korsning av utopisk science-fiction, agentroman och feelgood med en hel del humor. Tänkt läsare är en teknikintresserad litteraturvetare med intresse för filosofi. En smal målgrupp.


Romanens handling utspelar sig på olika nivåer år 2076. På en nivå utreder agenten Robert Sonning af Ingenjör problem med kraschade spel i Umeå och träffar Ami Karlsson, hennes familj och familjens intelligenta hus. Han tvingas välja mellan karriären och kärleken. Nästa nivå av handlingen berättar historien om vem som tar makten och hur. Den hierarkiska strukturen i samhället bygger på mäktiga familjer som med sin globala makt kan lösa hållbarhetsproblemen, men som är helt beroende av att spelvärlden fungerar. Nu störs spelen och familjernas makt hotas.

(FBK) Jag tittade på omslaget innan jag läste baksidestexten, och tyckte den hade en intressant motsägelse. Dels idyllen med huset och djur, kontra spelkortet. Dels spelkortet som positivt i sig, men samtidigt negativt (eller upproriskt) med Guy Fawkes ansikte på. Skulle du säga att texten i boken spelar på motsägelser, eller är det jag som läser in för mycket i omslaget?

Nej, du har alldeles rätt. På ett övergripande handlingsplan skildras konflikten och beroendet mellan spelvärlden som styrs av det virtuella Metaspelet och den uråldriga, materiella, Naturen som allt eftersom uppgraderats med teknik och blivit medveten. Handlingen speglas av referenser till Mozarts opera Trollflöjten, men någon trollflöjt fick jag inte in i omslaget.

(FBK) Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet? 

Bra fråga. Ärligt talat har jag inte en aning. Jag sätter mig ner för att jag bestämt mig för att skriva och inte har något annat för mig. Sedan är det plötsligt lunch.
Vad som främst fick mig att börja skriva var irritationen över den depressiva stämning som vi själva lagt över oss i Sverige. Jag är oerhört less på dystopier och grå realism där allsköns elände lyfts fram. Min ambition är att bidra en ljusare syn på framtiden där det är självklart att vi styr över våra öden och där det spelar roll vad vi hoppas på och vad vi gör.


Min andra drivkraft är ambitionen att lära mig skriva humoristiskt. Känner att jag har det inom mig, men det är svårt att locka till skratt hos fler än mig själv. Å andra sidan kan jag ta upp ”Alldeles förträffligt Jennie” och skratta gott. Det får väl räcka. När det gäller pengar har jag totalt övergivit tanken att tjäna pengar på böckerna. Jag har så det räcker till mat och hyra, till lektörskostnader och recensionsex.

(FBK) Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast? 

Svårast var nog våldtäktsscenen som matchar det Monostatos gör i Trollflöjten. Roligast var den som beskriver hur spelen blir medvetna och som jag skrev stilistiskt inspirerad av Douglas Adams.

(FBK) Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Det vore fantastiskt om läsaren vill tänka vidare runt hur vi vill ha det i Sverige och resten av världen. Kanske föra fram en helt annan visioner än min om en utopisk framtid och berätta den för mig. 

(FBK) Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Nej. Har inte hittat något liknande men ni behöver inte misströsta. Uppföljaren ”Extas! (2098)” kommer inom några veckor och avslutningen av trilogin som heter ”Gudarna (2121)” publiceras i mars.

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Erik Bengtsson Meuller

FBK: Berätta om dina böcker i serien Söder om himlen Vad handlar de om?

Det finns så mycket att berätta om!
De flesta har nog på något sätt kommit kontakt med undergångsberättelser där utomjordingar, zombies eller andra monster invaderar. I Söder om Himlen har jag spunnit vidare på dessa idéer och fått ihop något som läsarna hittills uppskattat och kallat för en dramatisk, fartfylld och underhållande berättelse.

Första boken tar vid en sömnig sensommarmorgon i den dalsländska staden Wäschbörg. Några poliser undersöker en olycka, Dirk och hans vänner vaknar bakfulla efter en fest, en karaktär ska spela fotbollsmatch och en spelar tv-spel utan att veta vilken dag det är.

Dirk och de andra bakfulla tror att dagen inte kan bli värre men upptäcker snabbt att staden invaderats av fasansfulla monster. Med hjälp av fantasi och vardagsföremål måste de sedan slå sig fram och söker kontakt med karaktärerna i de andra parallellhandlingarna.

Det bjuds på mycket våld, drama och humor i en udda men träffsäker kombination. Samhällsproblem lyfts mellan raderna, populärkulturella referenser smattrar tätt och ett lager av heavy metal ligger över allting, exempelvis genom de titlar som varje kapitel fått. Varje karaktär är unik och utvecklas med tiden, varje läsare kan hitta några som de fattar extra tycke för

FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idéen till de här böckerna?

Allt möjligt. Ibland är det en gåva, ibland en förbannelse. Vad man än gör så hänger böckerna med en. På jobbet, på bilresor, under träningspassen, filmer, böcker, serier m.m. får igång tankarna och rätt som det är ändras något i alla mina berättelser. Musik har även en stor influens i mitt skrivande.

Idén till Söder om Himlen föddes nog egentligen när jag var 13-14 år. När jag cyklade min långa väg till skolan från utkanterna av Vänersborg in till centrum såg jag ständigt många av de miljöer som fått stå till grund för platserna i Wäschbörg. Jag gillade filmer och spel i snarlika genrer och började fantisera kring vad som kunde ske om zombies plötsligt dök upp i staden. Därifrån växte idén och när jag gick på gymnasiet valde jag under sista årskursen att skriva en bok. Den boken blev grunden till det jag skrev om 2016-2017 och döptes till Söder om Himlen.

I böckerna kan man kanske se vilka andra författare jag inspirerats av, men man kan även tydligt se vilken generation jag tillhör. Film och framför allt tv-spel är något som jag vuxit upp med. Tv-spel har ännu inte fått samma erkännande som böcker och film, som konstform, men är en bra bit på väg. Det finns så otroligt många spel som man skulle vilja trycka i ansiktet på de som inte erkänner berättarformen och i mina böcker kan man se influenser från många spel. Troligtvis har spelen hjälp mig mer än filmer och böcker när det gäller den dramatiska kurvan i mina böcker, hur saker byggs upp och hur tempot går upp och ner.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Oj. Jobbigast? Det mesta har varit en fröjd att skriva, faktiskt. Vissa partier har kanske varit lite svårare och trögare, då jag från början inte riktigt hittat det sätt att bäst skriva dessa, men överlag så njuter jag av allt jag skriver. Det är faktiskt inte särskilt mycket som tas bort i mina redigeringsprocesser heller, allt som kommer med är viktigt för berättelsen och helheten.

Det skall dock sägas att det finns partier som varit mer känslomässigt jobbiga. Precis som att Wäschbörg baserats på min hemstad Vänersborg har även de flesta karaktärerna baserats på verkliga personer, folk som jag känner. Trots den mörka humorn som finns med är Söder om Himlen även en stundtals väldigt mörk och hemsk berättelse. Skräcken är riktig och jag vill att man ska känna hur mycket som står på spel. Trots inslag i stil med varelserna som invaderar och vissa mer eller mindre tursamma eller overkliga ageranden från människorna i sammandrabbningarna med varelserna söker jag en viss trovärdighet. Alla överlever inte, föga förvånande. Jag har som standard att (oftast åtminstone) inte ha ihjäl en karaktär innan den fått utvecklas och spela en viss roll. Läsaren ska ha börjat lära känna karaktären först, en relation ska ha uppstått. Då blir det mycket jobbigare när någon väl stryker med, både för läsaren och för mig. Vissa av dessa dödsfall har varit lite lättare att skriva, man kan underlätta händelsen genom att karaktären exempelvis får uträtta något stort precis innan. Tänk er en mer eller mindre klassisk hjältedöd, där dödsfallet ändå leder till att de andra klarar sig.

Samtidigt som dessa dödsfall finns har även några mer tragiska livsöden inkluderats i boken. Alla får inte en hjältedöd, vissa rycks plötsligt ifrån oss när man minst anar det, ibland genom snedsteg från sig själva, men ibland också på grund av andra karaktärers misstag. Detta gör att det känns mer och leder också till att de döda karaktärerna kan få leva vidare i tankarna hos de som lever, likt plågoandar. Just dessa scener är de jobbigaste, samtidigt som det ändå finns en viss melankolisk njutning i att skriva dem.

FBK: När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Först och främst: Jag skriver i ett otroligt tempo. En kollega har kallat mig Sverige Stephen King lite på skoj. Det finns tre böcker i Söder om Himlen-serien och jag kommer snart börja skriva på manuset till den fjärde boken. Utöver dessa finns även de tre första delarna i min fantasyserie Bableis barn tillgängliga. De två avslutande delarna i Bableis barn-serien är just nu under redigering. Jag skrev klart båda manusen och redigerar dem samtidigt för att på bästa sätt få ihop den bokserien.

För det andra: Svår fråga. Jag väljer att koppla ihop den här frågan lite med frågan gällande hur mycket jag läste som barn. I perioder läste jag mycket som barn, men jag är också (som tidigare nämnts) en del av en generation som spelat mycket tv-spel. Jag skulle därför vilja rekommendera några spel: Resident Evil (1-4), Gears of War, Brütal legend och Dead Rising. Filmmässigt skulle jag rekommendera Shaun of the Dead. Dessa spel och filmer ger en salig blandning som ändå kombinerar allt det som mixats ner i Söder om Himlen. Vi har horder av monster, folk som desperat försöker överleva med hjälp av påhittighet och vardagsföremål, brutalitet och mycket inslag av heavy metal.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Själva grunden i min berättelse finns färdig när jag börjar skriva, i korta drag nedpunktad. Från början skrev jag bara på, men allt eftersom jag utvecklat mitt författarskap har jag fått mer struktur. Kanske är det därför jag kunnat producera böcker allt snabbare med … Åtminstone delvis därför. Jag försöker efter att det övergripande handlingen planerats göra lite sidbrytningar och för varje sida skriva en kort synopsis för varje kapitel. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur berättelsen och karaktärerna får eget liv, vilket leder till nya inslag. Oftast nere på detaljnivå och gällande olika karaktärers personliga utveckling och sidohandlingar, men ibland ändras faktiskt vissa saker i den stora övergripande handlingen genom att karaktärerna får liv och styr berättelsen ditåt.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Förr drabbades jag mer av det. Jag gav ut första och andra boken i Bableis barn-serien år 2017, den första Söder om Himlen-boken 2018. Därefter gick det lite trögt. Jag brinner för mitt skrivande, jag vill verkligen dela med mig av mina berättelser, men mycket annat kom i vägen och det var därefter lite svårare att hitta tid och motivation. Det återvände dock och 2019 gav jag ut tredje boken i Bableis barn-serien. I samma veva började lite fler personer läsa Söder om Himlen, enbart med positiv respons. Det fick igång mig och från slutet av 2019 har jag skrivit på i en oavbruten rasande fart. Andra och tredje boken i Söder om Himlen-serien gavs ut 2020 och redan nu har jag första utkastet klart för de två avslutande Bableis barn-böckerna. Mitt driv är större än någonsin och jag hoppas verkligen kunna fortsätta i samma fart. Jag har så mycket som jag vill skriva och idéerna föds snabbare än vad jag hinner skriva ner dem.

FBK: Läste du mycket som barn?

Ja och nej. I perioder läste jag mycket. Som jag tidigare nämnt har en del tid även lagts på film och spel, vilket jag inte anser är något fel. Böcker, film och spel är tre olika berättarformer som allihop kan gynna varandra. Jag tror också att influenserna från alla spel gör att mitt skrivande går hem hos många som tillhör min generation eller senare. Jag har alltid skrivit mycket dessutom, man lärt sig inte skriva böcker i en handvändning. Jag uppskattar en bra bok och vet att man ibland behöver få influenser från andra författare, men jag uppskattar desto mer att få sitta och skriva, skriva, skriva … På senare tid har den mesta läsningen blivit mina egna böcker.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Oerhört. Jag ger ut mina böcker själv. Det är exakt min egen vision som kommer till liv, det finns ingen redaktör som petar på saker och ändrar utifrån vad man tror går hem hos läsarna. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna i detta. Även om ett förlag antog mig hade jag inte önskat ge ut böckerna hos dem om de petade i mina manus och förändrade min vision.

Samtidigt kan jag inte förneka att ett förlag i ryggen har fördelar. Det är lättare att nå ut. Jag jobbar heltid inom skolan, spelar fotboll, är gyminstruktör och har även pluggat en del på distans parallellt med att skriva och ge ut mina böcker. Jag förstår inte riktigt hur jag mäktat med allt, vardagen går på ett tight schema, men det känns som att det ena hela tiden gynnar det andra. Med ett förlag i ryggen, eller åtminstone ett stort ekonomiskt kapital som jag skulle våga satsa, är det lättare att nå ut. Jag tror att mina böcker skulle uppskattas av så många fler, men det är svårt att göra folk medvetna om boken och ännu svårare att få alla att köpa och ge den en chans.

Med allt detta sagt ska det även sägas att jag under 2020 nått ut mer och mer. Jag använder mig av sociala medier och har fått många nya följare, varav många blivit trogna fans av mina böcker och på olika sätt hjälpt mig att nå vidare. Sätter man upp ett högt mål och har driver kan man jobba sig vidare. Ett steg i detta är just Fantastikbokklubben, som jag redan nu anser är väl värd medlemsavgiften och har gett mig mer än vad jag hoppats på.

FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Tyvärr inte. Jag är fortfarande så pass liten. En långsiktig plan och ett enormt driv är dock viktigt. Ge inte upp. Jobba målmedvetet. Det går troligtvis inte fort, du behöver slita. Se till att ha lagt ner gott om tid på arbetet med boken. Jag vet att man kan bli ivrig, jag har gjort en del kostsamma missar i början … Men man lär sig också, det är en resa. Det är en fantastisk känsla.

FBK: Vad gör du när du inte skriver?

Jobbar inom skolan (idrott & hälsa, matematik och svenska på högstadiet), studerar på distans, jobbar som gyminstruktör och spelar fotboll.

FBK: Vad är planerna för framtiden har du något nytt på gång?

Oj, oj, oj… Planerna är enorma. Ibland golvar de mig när jag tänker på hur mycket det är. Samtidigt älskar jag det, jag älskar mitt skrivande.

I april tänkte jag ge ut en nyutgåva av min första bok, Bableis barn: Den förlorade sonen, dessutom i hårdband. Bok fyra och fem (de två sista) i Bableis barn-serien redigeras dessutom för fullt. Bok fyra ska ges ut någon gång under året, sedan även bok fem. Om bok fem ges ut innan jul 2021 eller våren 2022 återstår dock att se, jag har inte satt några konkreta deadlines än utan har tålamod med böckerna. Samtidigt tänkte jag börja skriva på fjärde boken i Söder om Himlen-serien.

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Anna Gable

Den här gången har Fantastikbokklubben (FBK) fått förmånen att intervjua Anna Gable, som bland annat släppt novellsamlingen “Mattan och andra noveller”.

FBK: Du debuterade 2012 med romanen ”Ghosts, Drugs & Rock’n’roll” men sedan dess har du framförallt skrivit och släppt noveller. Är det en medveten strategi från din sida?

Det bara blev så. Egentligen tycker jag bäst om att skriva längre manus men några av novellerna har varit beställningar från utgivarna, som “Stålfjäder” till “Maskinblod 3” och “Det svarta gänget” till “Kasta loss”. Min novellsamling “Mattan och andra noveller” kom till när min pappa fyllde jämna år, så den började som en present och gick hela vägen till finalen i Selmapriset. Sen har jag också haft beställningar från spelet Chock – åter från graven. De som behöver en finputs.

Jag har två färdigskrivna romaner: “Förintaren” som handlar om sjömannen Louis som har fötts med havet i blodet och råkar ut för både pirater och legender, och “Trollkarlen från Halja” där Inez avskyr att behöva bo på en cirkus tills det en dag dyker upp en riktig trollkarl. Det har tagit tid att redigera dem. Kanske för att jag gjorde dumheten att inte få den ena färdig innan jag började med nästa. “Förintaren” är snart klar i alla fall. Den är hos en redaktör och omslagstecknare. “Trollkarlen från Halja” skrev jag till en början i första person, men ändrade mig till tredje. Sen insåg jag att det behövs mer jobb med magin i världsbygget. Jag har en plan, och några nedskrivna stolpar, men låter den vila tills “Förintaren” är helt klar så att jag har ett fokus i taget.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du är författare. Den andra passageraren ber dig berätta om någon av dina böcker. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Vilken bok som du är med i väljer du, och hur beskriver du boken på den korta tiden?

Just nu jobbar jag med att få färdigt “Förintaren”, så då får det bli den (läst och kollad, 18,5 sekunder )?
“Det tidiga sjuttonhundratalet. Piraternas gyllene tidsålder. På hamnkrogarna sprids berättelser från haven och där sanningen tar slut frodas skrock och vidskepelse. Legender får liv. Sjömannen Louis lär sig att dölja sin hemlighet, att bara han ser skeppet med de röda seglen.”

FBK: Jag tillhör de som ibland väljer bok enbart baserat på att omslaget talar till mig. Vilken bok tycker du själv är den vars omslag bäst motsvarar texten mellan pärmarna?

Omslaget till min novellsamling “Mattan och andra noveller” blev väldigt fint. Det visar direkt att titelnovellen inte handlar om vilken matta som helst.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Jag inspireras av att skapa karaktärer som är verklighetstrogna även om de besitter magi. Jag vet vad de helst äter, vad de skrattar åt, hur de agerar vid fara och mycket annat. Men kan jag inte skriva synopsis. Vet jag hur det går tappar jag intresset. Överraskande vändningar ger mig däremot en kick, precis som när någon karaktär säger en sak som jag inte alls hade tänkt mig medan jag skrev raden ovanför. Nackdelen med arbetssättet är att jag får mer att redigera men så länge inspirationen finns där är det bara att fortsätta så. Fördelen är att jag upplever manuset starkt medan jag skriver. Förhoppningsvis smittar det av sig i texten.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var scenen i “Ghosts” där Erik blir hypnotiserad. När jag skrev den grät jag. Roligast vet jag inte riktigt vad jag ska välja, men det var kul att skriva scenen i “Förintaren” där Louis kliver in på amiralitetet i London iförd bagarkläder och holländska träskor.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

“Mer!!!”

FBK: Du har skrivit mycket, och då blir det många karaktärer. Om du är tvungen att välja en favorit bland dem: vem och varför denne?

Jag är alltid förtjust i den som jag för tillfället håller på med. Kanske för att jag lever så nära mina karaktärer medan jag jobbar med dem. Just nu jobbar jag med “Förintaren”. Det är inte lätt att visa någon som är charmig, men jag hoppas att jag ska lyckas få fram den sidan hos sjömannen Louis. Han bryr sig mycket om andra även när han har fullt upp med egna bekymmer.

FBK: Och sista frågan: när man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Jag vet inte riktigt, ingen av dem är tänkt att ha en uppföljare. De är också ganska olika, “Ghosts” är mörk, en spökhistoria. “Mattan” består av moderna sagor. “Trollkarlen” en ungdomsfantasy och “Förintaren” ett historiskt äventyr med övernaturliga inslag. Vad jag ska skriva sen vet jag inte riktigt, eftersom jag inte har tänkt att släppa in något mer innan jag är färdig med de båda som ligger i pipeline. Jag skull nog vilja fråga läsaren precis vad det var som läsaren gillade och göra en rekommendation utifrån det. Gäller det en mer allmän rekommendation läser jag just nu med förtjusning “The invisible library” av Genevive Cogman. Den är spännande, men mitt i spänningen finns det en torr brittisk humor som i mina ögon lyfter hela boken.

FBK: Vi tackar Anna för intervjun. Hennes böcker hittar du här på fantastikbokklubben:
https://www.fantastikbokklubben.se/produkt-kategori/forfattare/anna-gable/

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju: Tess Williamsson

Den här gången intervjuar vi Tess Williamsson som precis debuterat med “Dödens saga – saknad”

FBK: Du har precis släppt “Dödens saga – saknad”. Från titeln låter det som en serie. Hur många böcker är det tänkt att komma?

Från början var det tänkt att vara 2 böcker, Saknad och Hopp, som jag just nu håller på och arbetar med. Under arbetets gång har jag insett att det kommer att bli en tredje bok med samma karaktärer plus några till och en bok som utspelar sig mellan Saknad och Hopp, i samma värld fast med andra karaktärer. Det är böckerna som är planerade nu, men då världen är en av mina favoritvärldar och karaktärerna fortfarande verkar ha historier att berätta är allt möjligt.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Äventyr, spänning, kärlek och passion. Och Döden då givetvis. Det är helt annan Döden än du tidigare mött, en som har känslor, är lätt socialt missanpassad, oerhört ensam men den underbaraste person du någonsin kommer att möta. 

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men slogs av hur vackert omslaget är. Det är väldigt stämningsfullt, påminner mig om Skottland, och rosen återkommer på två ställen. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Va kul att du gillade omslaget. Jag är mycket nöjd med det. Det överträffade mina vildaste drömmar. Omslaget speglar Skottland, precis som du säger och anledningen är mycket enkel. Feud, där Eilan är uppväxt, påminner väldigt mycket om Skottland och det var därför naturligt att spegla detta i omslaget. Då jag själv älskar Skottland var det en självklarhet att låta henne växa upp i dess karga skönhet och omslaget ger en känsla av hem, tycker jag. Rosen är svårare att förklarar utan att berätta alltför mycket. Det är en speciell ros, en aldrig tidigare skådat sort som skapas efter ett själarnas möte mellan två av karaktärerna. Omslaget visar några viktiga element ur sagan, både Feud, och rosen men också Döden som är en central gestalt. Vilket var en självklarhet då det trots allt är hans saga.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Allt inspirerar mig, även om det låter märkligt. Ofta har jag en scen som snurrar i huvudet i dagar och jag försvinner långa stunder när tankarna är någon annanstans än där de borde vara. Svårare scener kan snurra inom mig och tänkbara handlingar och slut kan virvla i dagar innan jag sätter mig ner och skriver den. Mina karaktärer har funnits i mitt liv så länge att om jag inte skriver på ett tag meddelar de mig högljutt att de också behöver uppmärksamhet. Jag har upptäckt att det inte är jag som styr vad de ska göra, utan de sköter det själva, så sätter jag mig bara vid datorn, brukar orden komma.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Den jobbigaste scenen utan att avslöja handlingen… Jag är en väldigt gråtmild person och vissa saker skär djupare än andra. Det finns en scen ganska långt in i boken som jag knappt kan läsa för att orden är alldeles dimmiga på skärmen. Det handlar om att tvingas göra något som skär ens hjärta mitt itu. Den roligaste scenen att skriva handlar mer om karaktärer än just om scener. Det är alltid lika roligt att skriva scener som involverar Kol eller Döden. De är oftast så självklara att orden bara kommer och leder ofta till att jag sitter med ett leende på läpparna. Den absolut roligaste scenen att skriva var nog den när en laduvägg gick i bitar, för den var så träffande och gav ytterligare en dimension till en älskad karaktär.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas läsaren är lite irriterad över att det slutade som det gjorde och kräver att få del 2 i händerna bums. En känsla av sorg kanske dröjer sig kvar men också en känsla av hopp. Framför allt hoppas jag att jag har lyckats levandegöra dem på så sätt att en läsare känner saknad när boken är slut. Det är ett äventyr läsaren får följa med på och ett sådant vill man sällan ska ta slut. När det ändå gör det vill man att det ska kännas. Saknad, längtan och kanske har något fått en favoritkaraktär, de vill läsa mer om.

FBK: Förutom Eilan, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favorit är nog Kol. Det tålamodet skulle jag vilja besitta, även om jag ibland önskar att han skulle ta för sig lite mer än han gör. Dock är det en del av det som gör honom så underbar och en trygg hamn i en galen värld.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.  

Jag har massor av böcker att rekommendera och tipsar gärna om tre, som jag läst på engelska. Kan tyvärr inte svara på om de sista två är översatta till svenska men är de inte det, läs dem ändå. Ni kommer inte att ångra er. I väntan på min nästa bok- Hopp- tycker jag att man ska läsa Hov av taggar och rosor av Sarah J Maas, Fever serien av Karen Marie Moning eller min absoluta favorit Black Jewels böckerna av Anne Bishop. Fantasy allihopa men ganska olika. Det som är gemensamt är att det är starka huvudkaraktärer som får en att känna något, vilket jag tycker är jätteviktigt.

FBK: Vi tacker författaren för intervjun.

Du kan givetvis hitta “Dödens saga –  Saknad” här på Fantastikbokklubben (klicka på bilden för att läsa mer):

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantastikbokklubbens novellantologi är här!

I våras anordnade vi skolornas novelltävling och fick in över åttio bidrag! Åttio härliga, läskiga, sorgliga och roliga noveller. Det var en ren fröjd att läsa dessa fantastiska historier som barnen skrivit.

I antologin hittar ni 25 fantastiska noveller av elever från mellanstadiet. De noveller som kom till final i tävlingen.

Beställ den här.

Vi önskar er trevlig (och ruskig) läsning!

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantastiknovelltävlingen 2020

Sen tjugo år tillbaka anordnas Fantastiknovelltävlingen med Ahrvid Engholm vid rodret. Han har bland annat bloggen Skriva, en elektronisk skrivargupp för science fiction, fantasy och skräck.

106 bidrag kom in och juryn som bestod av Niklas Krog, Karolina Bjällerstedt Mickos och Pia Lindestam valde ut två förstaplatser, två andraplatser, två tredjeplatser samt åtta hedersomnämnanden.

FÖRSTA PRIS: “Tretton dagar i underjorden” av Elin Frykholm och “Möbhell AB” av Lukas Renklint

ANDRA PRIS: “Sjöjungfrun i Fyrisån” av Tony Elgenstierna och “Rose-Majs stickning” av Frank Berger

TREDJE PRIS: “Drottningen” av Tobias Robinson och “Min vän Frasse” av Sophia Nyquist

HEDERSOMNÄMNANDEN har därtill utdelats:
“Mia” av Sebastian Lööv
“Iskallt” av Kristina Suomela Björklund (Fantastikbokklubbens vice ordförande, kassör och sekreterare)
“Pärlugglan” av Amanda Lundin
“Tjänsten inte tillgänglig” av Jessika Lustig
“Häxan i tornet” av Robert Andersson
“Guds väktare” Anders Nilsson
“Under svart måne” av Daniel Andersson
“Badamed rymden” av Kenny Lidberg

En artikel om tävlingen finns även i det amerikanska Sci-Fi magasinet Locus.

FANTASTIKBOKKLUBBEN SÄGER STORT GRATTIS TILL ALLA FANTASTISKA VINNARE!

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju: C N Persson

I den här intervjun pratar vi med C N Persson som skrivit boken Oslagbar.

FBK: Du debuterade i maj med boken “Oslagbar”, som är del 1 i serien ”Maddoxx Silver”. Har du redan nu en tanke kring hur lång serien ska bli?

Det stämmer bra. Jag vet att det blir åtminstone tre böcker om Maddoxx Silver, men det kan mycket väl vara så att kommer bli fler. Anton, som böckerna handlar om, är en väldigt stark personlighet som har mycket att berätta för mig. Så jag kan tänka mig att det kan bli fler om honom i framtiden, eller vem vet? Kanske någon spinn off i samma värld?

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Superhjältelärlingen Anton är en av de få som är född med superegenskaper, men varje dag försvinner Supers spårlöst. Mitt i detta faller han handlöst för Nora och de blir snart ett par, men när skolans snyggaste tjej Sandy börjar flirta med honom kan han inte låta bli att se åt hennes håll. Trots att han egentligen inte är intresserad av henne. Spänning, romantik, sex, svek och vänskap med en twist av Superkrafter.

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men från omslaget för jag känslan av både lycka och sorg, av utanförskap, av ovanlighet mitt i vanligheten. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Omslaget speglar faktiskt insidan väldigt mycket. Den symboliserar de två separata liv som Anton tvingas leva.
Den översta delen symboliserar kärleken, värmen och lyckan i hans liv.  Självsäkerheten i honom.
Sedan har vi den nedre delen som symboliserar hans liv som Super. Det liv han måste hålla hemligt och anser tvingas på honom. Med Superdräkten på känner han sig vilsen.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Musik! Jag har en spellista som jag lyssnar på när jag skriver och den får mig i rätt mode.
Utöver det skulle jag säga att det är allt möjligt som tillsammans blir inspirerande. Läsa böcker, se på film, träffa människor. Ibland kan man finna inspiration i så små saker som ett ord eller en mening som någon säger.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var en scen jag inte egentligen kan berätta om utan att beskriva handlingen. Men i boken finns ett kapitel som är skrivet ur en annan karaktärs synvinkel. Känslorna och tankarna i det kapitlet tog hårt på mig. Så till er som inte läst boken ännu, läs den och upplev själva.
Den roligaste scenen i Oslagbar att skriva var när Anton för första gången ska träffa flickvännen Noras föräldrar. Hennes överbeskyddande pappa och bror som inte riktigt är som han ska sätter Anton i en väldigt jobbig situation.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas att läsaren ska känna som upprymd med en känsla av att vilja hänga kvar i deras värld lite till.

FBK: Förutom Anton, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favoritkaraktär är Antons bästa vän Måns. Han är en så otroligt fin kille som gör precis allt för sin vän och dessutom är han både rolig och rakt igenom snäll. Trots sina egna problem finns han alltid där för Anton. Det är många läsare som berättat att de älskar Måns lika mycket som jag gör, vilket gör mig rakt igenom lycklig.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

När jag skrev på Oslagbar försökte jag hitta liknande böcker för att kunna få lite inspiration, men det lyckades jag faktiskt inte göra. Det finns en hel del böcker som hanterar ung kärlek, triangeldrama osv. Sedan filmer/TV-serier om superhjältar. Men jag har aldrig hittat någon bok som kombinerat detta. Så om någon vet något är ni mer än välkomna att höra av er.
Sedan ska det tilläggas att det finns oerhört många fantastiska böcker från svenska författare inom fantastiken! Även en hel del YA från Sverige som är fantastiskt bra.

FBK: Vi tackar författaren för intervjun, och du kan givetvis hitta boken Oslagbar här på Fantastikbokklubben: https://www.fantastikbokklubben.se/produkt/oslagbar/

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantasy ändrar på spelreglerna gästbloggare Marcus Tallberg

Det kan bli lite väl mycket ibland. Livet går upp och ner. Vissa dagar är allting på topp för att i nästa stund vara betydligt tyngre än vanligt. Tv-serier, filmer, spel och böcker erbjuder alla ett alternativ att checka ut från sina egna problem för en stund. Böcker, i alla dess former, är en flykt från verkligheten, oavsett om du läser skönlitterära verk av Jane Austen eller skräckböcker av Stephen King. Men fantasyböcker låter dig fly ännu längre bort. Om inte annat brukar jag se detta som en liten tröst. Jag vet att en helt annan värld finns inom räckhåll ifall jag skulle vilja.

Men böcker kan också ge dig nya perspektiv på ditt eget liv, och kanske rent av ge dig lösningar på problem som du upplever. Jag vill påstå att just fantasyböcker tillåter mitt eget tankesätt att prova nya vägar och se på saker från olika håll. Dessa nya aspekter har definitivt gjort mig mer öppensinnad i vardagen och gett mig en större förståelse att se från andras perspektiv.

I min bok Kraften, som jag brukar kalla “en fantasy i vår verklighet” har jag till exempel skapat ett samhälle där det inte har någon betydelse alls vad du har för identitet, hudfärg eller sexuell läggning. Du blir bedömd eller “dömd” utifrån hur smart du är, eller hur ”fit” du är, och får antingen gå i skolan eller jobba. Som kontrast finns istället en annan grupp personer som är utsatta: personer med krafter. Denna grupp blir särbehandlad samt förföljd, och har heller inte samma rättigheter som alla andra i detta fiktiva samhälle. I vår egen tid och verklighet kan du som jämförelse byta ut denna grupp mot vilket annan minoritetsgrupp som helst, som exempel muslimer, transpersoner eller icke-vita. Förhoppningsvis gör det att man lättare kan identifiera sig med en utsatt grupp och förstå att ingen människa får kastas åt sidan eller ses ned på. Vi är inte sämre eller bättre än någon annan, vi är bara olika. På detta sätt menar jag att vi med fantasyböckerna kan ändra våra spelregler. Vi kan skapa samhällen och världar på nytt.

Fantasyböcker, vilket ju också framgår av genrebenämningen, innehåller också väldigt mycket fantasi. Detta märks tydligast genom helt nya varelser, namn, språk och platser. Själv tar jag ofta inspiration från sagor och mytologi, vilket jag tror är vanligt förekommande bland fantasyförfattare. Vad många kanske inte tänker på är att det faktiskt är svårare än man tror att skriva fantasyböcker. Du måste till exempel som författare synliggöra en helt ny och okänd värld för läsaren. Ofta finns uppritade kartor bifogade i boken så att läsaren kan följa dina karaktärer genom din fiktiva värld. Men där finns många andra frågor du måste ge läsaren svar på; Hur är klimatet? Vad finns det för insekter? Finns teknologi? Vad äter man? Vilka dofter finns det? Hur ser platserna ut? Allt detta måste vi först komma på, och sen också kunna presentera … Vi som skriver fantasy!

För att inte tala om våra huvudkaraktärer! Vad är motivet för deras existens? Vad har de för mål? Vilka är deras rädslor och drömmar? Vad är det som triggar deras agerande? Fantasyböcker brukar dessutom innehålla en mängd andra och sekundära karaktärer och alla dessa ska ha sin bakgrundshistoria, ambition, hopp och drömmar, d.v.s. allt som gör en karaktär trovärdig. Fördelen med just en fantasybok är att du kan fantisera fritt. Ska karaktären ha magiska krafter? Fixat. Ska karaktären kunna hacka sig in i en databas? Klart. Här behöver du som författare inte vara begränsad till ramverket i vår egen värld. 

I Sverige finns det många bra författare av just fantasyböcker. Det är ett vanligt misstag att tro att mycket av det som är bra kommer från den engelsktalande världen, men jag vill hävda att här finns gott om fantasi även i vårt lilla land. Om du behöver tips på böcker så har jag och Linda Andersson (@fantasybylinda) dragit igång initiativet #läsenfantasybok på Instagram. I skrivande stund finns 188 inlägg med den taggen, så chansen är stor att du hittar din nya bok relativt fort! Annars föreslår jag att du kollar in @fantastikathon som under sommaren har digitala författarsamtal med just svenska författare som skriver fantastik, bland annat med mig den 6 augusti. Uppföljaren till min bok Kraften publiceras den 14 juli. Den heter Drömfångaren och spelar inte alls efter några regler.