Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Erik Bengtsson Meuller

FBK: Berätta om dina böcker i serien Söder om himlen Vad handlar de om?

Det finns så mycket att berätta om!
De flesta har nog på något sätt kommit kontakt med undergångsberättelser där utomjordingar, zombies eller andra monster invaderar. I Söder om Himlen har jag spunnit vidare på dessa idéer och fått ihop något som läsarna hittills uppskattat och kallat för en dramatisk, fartfylld och underhållande berättelse.

Första boken tar vid en sömnig sensommarmorgon i den dalsländska staden Wäschbörg. Några poliser undersöker en olycka, Dirk och hans vänner vaknar bakfulla efter en fest, en karaktär ska spela fotbollsmatch och en spelar tv-spel utan att veta vilken dag det är.

Dirk och de andra bakfulla tror att dagen inte kan bli värre men upptäcker snabbt att staden invaderats av fasansfulla monster. Med hjälp av fantasi och vardagsföremål måste de sedan slå sig fram och söker kontakt med karaktärerna i de andra parallellhandlingarna.

Det bjuds på mycket våld, drama och humor i en udda men träffsäker kombination. Samhällsproblem lyfts mellan raderna, populärkulturella referenser smattrar tätt och ett lager av heavy metal ligger över allting, exempelvis genom de titlar som varje kapitel fått. Varje karaktär är unik och utvecklas med tiden, varje läsare kan hitta några som de fattar extra tycke för

FBK: Vad inspirerar dig som får fingrarna att flöda över tangentbordet och hur kom du på idéen till de här böckerna?

Allt möjligt. Ibland är det en gåva, ibland en förbannelse. Vad man än gör så hänger böckerna med en. På jobbet, på bilresor, under träningspassen, filmer, böcker, serier m.m. får igång tankarna och rätt som det är ändras något i alla mina berättelser. Musik har även en stor influens i mitt skrivande.

Idén till Söder om Himlen föddes nog egentligen när jag var 13-14 år. När jag cyklade min långa väg till skolan från utkanterna av Vänersborg in till centrum såg jag ständigt många av de miljöer som fått stå till grund för platserna i Wäschbörg. Jag gillade filmer och spel i snarlika genrer och började fantisera kring vad som kunde ske om zombies plötsligt dök upp i staden. Därifrån växte idén och när jag gick på gymnasiet valde jag under sista årskursen att skriva en bok. Den boken blev grunden till det jag skrev om 2016-2017 och döptes till Söder om Himlen.

I böckerna kan man kanske se vilka andra författare jag inspirerats av, men man kan även tydligt se vilken generation jag tillhör. Film och framför allt tv-spel är något som jag vuxit upp med. Tv-spel har ännu inte fått samma erkännande som böcker och film, som konstform, men är en bra bit på väg. Det finns så otroligt många spel som man skulle vilja trycka i ansiktet på de som inte erkänner berättarformen och i mina böcker kan man se influenser från många spel. Troligtvis har spelen hjälp mig mer än filmer och böcker när det gäller den dramatiska kurvan i mina böcker, hur saker byggs upp och hur tempot går upp och ner.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Oj. Jobbigast? Det mesta har varit en fröjd att skriva, faktiskt. Vissa partier har kanske varit lite svårare och trögare, då jag från början inte riktigt hittat det sätt att bäst skriva dessa, men överlag så njuter jag av allt jag skriver. Det är faktiskt inte särskilt mycket som tas bort i mina redigeringsprocesser heller, allt som kommer med är viktigt för berättelsen och helheten.

Det skall dock sägas att det finns partier som varit mer känslomässigt jobbiga. Precis som att Wäschbörg baserats på min hemstad Vänersborg har även de flesta karaktärerna baserats på verkliga personer, folk som jag känner. Trots den mörka humorn som finns med är Söder om Himlen även en stundtals väldigt mörk och hemsk berättelse. Skräcken är riktig och jag vill att man ska känna hur mycket som står på spel. Trots inslag i stil med varelserna som invaderar och vissa mer eller mindre tursamma eller overkliga ageranden från människorna i sammandrabbningarna med varelserna söker jag en viss trovärdighet. Alla överlever inte, föga förvånande. Jag har som standard att (oftast åtminstone) inte ha ihjäl en karaktär innan den fått utvecklas och spela en viss roll. Läsaren ska ha börjat lära känna karaktären först, en relation ska ha uppstått. Då blir det mycket jobbigare när någon väl stryker med, både för läsaren och för mig. Vissa av dessa dödsfall har varit lite lättare att skriva, man kan underlätta händelsen genom att karaktären exempelvis får uträtta något stort precis innan. Tänk er en mer eller mindre klassisk hjältedöd, där dödsfallet ändå leder till att de andra klarar sig.

Samtidigt som dessa dödsfall finns har även några mer tragiska livsöden inkluderats i boken. Alla får inte en hjältedöd, vissa rycks plötsligt ifrån oss när man minst anar det, ibland genom snedsteg från sig själva, men ibland också på grund av andra karaktärers misstag. Detta gör att det känns mer och leder också till att de döda karaktärerna kan få leva vidare i tankarna hos de som lever, likt plågoandar. Just dessa scener är de jobbigaste, samtidigt som det ändå finns en viss melankolisk njutning i att skriva dem.

FBK: När man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.
Först och främst: Jag skriver i ett otroligt tempo. En kollega har kallat mig Sverige Stephen King lite på skoj. Det finns tre böcker i Söder om Himlen-serien och jag kommer snart börja skriva på manuset till den fjärde boken. Utöver dessa finns även de tre första delarna i min fantasyserie Bableis barn tillgängliga. De två avslutande delarna i Bableis barn-serien är just nu under redigering. Jag skrev klart båda manusen och redigerar dem samtidigt för att på bästa sätt få ihop den bokserien.

För det andra: Svår fråga. Jag väljer att koppla ihop den här frågan lite med frågan gällande hur mycket jag läste som barn. I perioder läste jag mycket som barn, men jag är också (som tidigare nämnts) en del av en generation som spelat mycket tv-spel. Jag skulle därför vilja rekommendera några spel: Resident Evil (1-4), Gears of War, Brütal legend och Dead Rising. Filmmässigt skulle jag rekommendera Shaun of the Dead. Dessa spel och filmer ger en salig blandning som ändå kombinerar allt det som mixats ner i Söder om Himlen. Vi har horder av monster, folk som desperat försöker överleva med hjälp av påhittighet och vardagsföremål, brutalitet och mycket inslag av heavy metal.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Själva grunden i min berättelse finns färdig när jag börjar skriva, i korta drag nedpunktad. Från början skrev jag bara på, men allt eftersom jag utvecklat mitt författarskap har jag fått mer struktur. Kanske är det därför jag kunnat producera böcker allt snabbare med … Åtminstone delvis därför. Jag försöker efter att det övergripande handlingen planerats göra lite sidbrytningar och för varje sida skriva en kort synopsis för varje kapitel. Därifrån skriver jag på och märker alltid hur berättelsen och karaktärerna får eget liv, vilket leder till nya inslag. Oftast nere på detaljnivå och gällande olika karaktärers personliga utveckling och sidohandlingar, men ibland ändras faktiskt vissa saker i den stora övergripande handlingen genom att karaktärerna får liv och styr berättelsen ditåt.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Förr drabbades jag mer av det. Jag gav ut första och andra boken i Bableis barn-serien år 2017, den första Söder om Himlen-boken 2018. Därefter gick det lite trögt. Jag brinner för mitt skrivande, jag vill verkligen dela med mig av mina berättelser, men mycket annat kom i vägen och det var därefter lite svårare att hitta tid och motivation. Det återvände dock och 2019 gav jag ut tredje boken i Bableis barn-serien. I samma veva började lite fler personer läsa Söder om Himlen, enbart med positiv respons. Det fick igång mig och från slutet av 2019 har jag skrivit på i en oavbruten rasande fart. Andra och tredje boken i Söder om Himlen-serien gavs ut 2020 och redan nu har jag första utkastet klart för de två avslutande Bableis barn-böckerna. Mitt driv är större än någonsin och jag hoppas verkligen kunna fortsätta i samma fart. Jag har så mycket som jag vill skriva och idéerna föds snabbare än vad jag hinner skriva ner dem.

FBK: Läste du mycket som barn?

Ja och nej. I perioder läste jag mycket. Som jag tidigare nämnt har en del tid även lagts på film och spel, vilket jag inte anser är något fel. Böcker, film och spel är tre olika berättarformer som allihop kan gynna varandra. Jag tror också att influenserna från alla spel gör att mitt skrivande går hem hos många som tillhör min generation eller senare. Jag har alltid skrivit mycket dessutom, man lärt sig inte skriva böcker i en handvändning. Jag uppskattar en bra bok och vet att man ibland behöver få influenser från andra författare, men jag uppskattar desto mer att få sitta och skriva, skriva, skriva … På senare tid har den mesta läsningen blivit mina egna böcker.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Oerhört. Jag ger ut mina böcker själv. Det är exakt min egen vision som kommer till liv, det finns ingen redaktör som petar på saker och ändrar utifrån vad man tror går hem hos läsarna. Fördelarna väger tyngre än nackdelarna i detta. Även om ett förlag antog mig hade jag inte önskat ge ut böckerna hos dem om de petade i mina manus och förändrade min vision.

Samtidigt kan jag inte förneka att ett förlag i ryggen har fördelar. Det är lättare att nå ut. Jag jobbar heltid inom skolan, spelar fotboll, är gyminstruktör och har även pluggat en del på distans parallellt med att skriva och ge ut mina böcker. Jag förstår inte riktigt hur jag mäktat med allt, vardagen går på ett tight schema, men det känns som att det ena hela tiden gynnar det andra. Med ett förlag i ryggen, eller åtminstone ett stort ekonomiskt kapital som jag skulle våga satsa, är det lättare att nå ut. Jag tror att mina böcker skulle uppskattas av så många fler, men det är svårt att göra folk medvetna om boken och ännu svårare att få alla att köpa och ge den en chans.

Med allt detta sagt ska det även sägas att jag under 2020 nått ut mer och mer. Jag använder mig av sociala medier och har fått många nya följare, varav många blivit trogna fans av mina böcker och på olika sätt hjälpt mig att nå vidare. Sätter man upp ett högt mål och har driver kan man jobba sig vidare. Ett steg i detta är just Fantastikbokklubben, som jag redan nu anser är väl värd medlemsavgiften och har gett mig mer än vad jag hoppats på.

FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Tyvärr inte. Jag är fortfarande så pass liten. En långsiktig plan och ett enormt driv är dock viktigt. Ge inte upp. Jobba målmedvetet. Det går troligtvis inte fort, du behöver slita. Se till att ha lagt ner gott om tid på arbetet med boken. Jag vet att man kan bli ivrig, jag har gjort en del kostsamma missar i början … Men man lär sig också, det är en resa. Det är en fantastisk känsla.

FBK: Vad gör du när du inte skriver?

Jobbar inom skolan (idrott & hälsa, matematik och svenska på högstadiet), studerar på distans, jobbar som gyminstruktör och spelar fotboll.

FBK: Vad är planerna för framtiden har du något nytt på gång?

Oj, oj, oj… Planerna är enorma. Ibland golvar de mig när jag tänker på hur mycket det är. Samtidigt älskar jag det, jag älskar mitt skrivande.

I april tänkte jag ge ut en nyutgåva av min första bok, Bableis barn: Den förlorade sonen, dessutom i hårdband. Bok fyra och fem (de två sista) i Bableis barn-serien redigeras dessutom för fullt. Bok fyra ska ges ut någon gång under året, sedan även bok fem. Om bok fem ges ut innan jul 2021 eller våren 2022 återstår dock att se, jag har inte satt några konkreta deadlines än utan har tålamod med böckerna. Samtidigt tänkte jag börja skriva på fjärde boken i Söder om Himlen-serien.

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju med Anna Gable

Den här gången har Fantastikbokklubben (FBK) fått förmånen att intervjua Anna Gable, som bland annat släppt novellsamlingen “Mattan och andra noveller”.

FBK: Du debuterade 2012 med romanen ”Ghosts, Drugs & Rock’n’roll” men sedan dess har du framförallt skrivit och släppt noveller. Är det en medveten strategi från din sida?

Det bara blev så. Egentligen tycker jag bäst om att skriva längre manus men några av novellerna har varit beställningar från utgivarna, som “Stålfjäder” till “Maskinblod 3” och “Det svarta gänget” till “Kasta loss”. Min novellsamling “Mattan och andra noveller” kom till när min pappa fyllde jämna år, så den började som en present och gick hela vägen till finalen i Selmapriset. Sen har jag också haft beställningar från spelet Chock – åter från graven. De som behöver en finputs.

Jag har två färdigskrivna romaner: “Förintaren” som handlar om sjömannen Louis som har fötts med havet i blodet och råkar ut för både pirater och legender, och “Trollkarlen från Halja” där Inez avskyr att behöva bo på en cirkus tills det en dag dyker upp en riktig trollkarl. Det har tagit tid att redigera dem. Kanske för att jag gjorde dumheten att inte få den ena färdig innan jag började med nästa. “Förintaren” är snart klar i alla fall. Den är hos en redaktör och omslagstecknare. “Trollkarlen från Halja” skrev jag till en början i första person, men ändrade mig till tredje. Sen insåg jag att det behövs mer jobb med magin i världsbygget. Jag har en plan, och några nedskrivna stolpar, men låter den vila tills “Förintaren” är helt klar så att jag har ett fokus i taget.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du är författare. Den andra passageraren ber dig berätta om någon av dina böcker. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Vilken bok som du är med i väljer du, och hur beskriver du boken på den korta tiden?

Just nu jobbar jag med att få färdigt “Förintaren”, så då får det bli den (läst och kollad, 18,5 sekunder )?
“Det tidiga sjuttonhundratalet. Piraternas gyllene tidsålder. På hamnkrogarna sprids berättelser från haven och där sanningen tar slut frodas skrock och vidskepelse. Legender får liv. Sjömannen Louis lär sig att dölja sin hemlighet, att bara han ser skeppet med de röda seglen.”

FBK: Jag tillhör de som ibland väljer bok enbart baserat på att omslaget talar till mig. Vilken bok tycker du själv är den vars omslag bäst motsvarar texten mellan pärmarna?

Omslaget till min novellsamling “Mattan och andra noveller” blev väldigt fint. Det visar direkt att titelnovellen inte handlar om vilken matta som helst.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Jag inspireras av att skapa karaktärer som är verklighetstrogna även om de besitter magi. Jag vet vad de helst äter, vad de skrattar åt, hur de agerar vid fara och mycket annat. Men kan jag inte skriva synopsis. Vet jag hur det går tappar jag intresset. Överraskande vändningar ger mig däremot en kick, precis som när någon karaktär säger en sak som jag inte alls hade tänkt mig medan jag skrev raden ovanför. Nackdelen med arbetssättet är att jag får mer att redigera men så länge inspirationen finns där är det bara att fortsätta så. Fördelen är att jag upplever manuset starkt medan jag skriver. Förhoppningsvis smittar det av sig i texten.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen i dina böcker tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var scenen i “Ghosts” där Erik blir hypnotiserad. När jag skrev den grät jag. Roligast vet jag inte riktigt vad jag ska välja, men det var kul att skriva scenen i “Förintaren” där Louis kliver in på amiralitetet i London iförd bagarkläder och holländska träskor.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

“Mer!!!”

FBK: Du har skrivit mycket, och då blir det många karaktärer. Om du är tvungen att välja en favorit bland dem: vem och varför denne?

Jag är alltid förtjust i den som jag för tillfället håller på med. Kanske för att jag lever så nära mina karaktärer medan jag jobbar med dem. Just nu jobbar jag med “Förintaren”. Det är inte lätt att visa någon som är charmig, men jag hoppas att jag ska lyckas få fram den sidan hos sjömannen Louis. Han bryr sig mycket om andra även när han har fullt upp med egna bekymmer.

FBK: Och sista frågan: när man läst dina böcker, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

Jag vet inte riktigt, ingen av dem är tänkt att ha en uppföljare. De är också ganska olika, “Ghosts” är mörk, en spökhistoria. “Mattan” består av moderna sagor. “Trollkarlen” en ungdomsfantasy och “Förintaren” ett historiskt äventyr med övernaturliga inslag. Vad jag ska skriva sen vet jag inte riktigt, eftersom jag inte har tänkt att släppa in något mer innan jag är färdig med de båda som ligger i pipeline. Jag skull nog vilja fråga läsaren precis vad det var som läsaren gillade och göra en rekommendation utifrån det. Gäller det en mer allmän rekommendation läser jag just nu med förtjusning “The invisible library” av Genevive Cogman. Den är spännande, men mitt i spänningen finns det en torr brittisk humor som i mina ögon lyfter hela boken.

FBK: Vi tackar Anna för intervjun. Hennes böcker hittar du här på fantastikbokklubben:
https://www.fantastikbokklubben.se/produkt-kategori/forfattare/anna-gable/

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju: Tess Williamsson

Den här gången intervjuar vi Tess Williamsson som precis debuterat med “Dödens saga – saknad”

FBK: Du har precis släppt “Dödens saga – saknad”. Från titeln låter det som en serie. Hur många böcker är det tänkt att komma?

Från början var det tänkt att vara 2 böcker, Saknad och Hopp, som jag just nu håller på och arbetar med. Under arbetets gång har jag insett att det kommer att bli en tredje bok med samma karaktärer plus några till och en bok som utspelar sig mellan Saknad och Hopp, i samma värld fast med andra karaktärer. Det är böckerna som är planerade nu, men då världen är en av mina favoritvärldar och karaktärerna fortfarande verkar ha historier att berätta är allt möjligt.

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Äventyr, spänning, kärlek och passion. Och Döden då givetvis. Det är helt annan Döden än du tidigare mött, en som har känslor, är lätt socialt missanpassad, oerhört ensam men den underbaraste person du någonsin kommer att möta. 

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men slogs av hur vackert omslaget är. Det är väldigt stämningsfullt, påminner mig om Skottland, och rosen återkommer på två ställen. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Va kul att du gillade omslaget. Jag är mycket nöjd med det. Det överträffade mina vildaste drömmar. Omslaget speglar Skottland, precis som du säger och anledningen är mycket enkel. Feud, där Eilan är uppväxt, påminner väldigt mycket om Skottland och det var därför naturligt att spegla detta i omslaget. Då jag själv älskar Skottland var det en självklarhet att låta henne växa upp i dess karga skönhet och omslaget ger en känsla av hem, tycker jag. Rosen är svårare att förklarar utan att berätta alltför mycket. Det är en speciell ros, en aldrig tidigare skådat sort som skapas efter ett själarnas möte mellan två av karaktärerna. Omslaget visar några viktiga element ur sagan, både Feud, och rosen men också Döden som är en central gestalt. Vilket var en självklarhet då det trots allt är hans saga.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Allt inspirerar mig, även om det låter märkligt. Ofta har jag en scen som snurrar i huvudet i dagar och jag försvinner långa stunder när tankarna är någon annanstans än där de borde vara. Svårare scener kan snurra inom mig och tänkbara handlingar och slut kan virvla i dagar innan jag sätter mig ner och skriver den. Mina karaktärer har funnits i mitt liv så länge att om jag inte skriver på ett tag meddelar de mig högljutt att de också behöver uppmärksamhet. Jag har upptäckt att det inte är jag som styr vad de ska göra, utan de sköter det själva, så sätter jag mig bara vid datorn, brukar orden komma.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Den jobbigaste scenen utan att avslöja handlingen… Jag är en väldigt gråtmild person och vissa saker skär djupare än andra. Det finns en scen ganska långt in i boken som jag knappt kan läsa för att orden är alldeles dimmiga på skärmen. Det handlar om att tvingas göra något som skär ens hjärta mitt itu. Den roligaste scenen att skriva handlar mer om karaktärer än just om scener. Det är alltid lika roligt att skriva scener som involverar Kol eller Döden. De är oftast så självklara att orden bara kommer och leder ofta till att jag sitter med ett leende på läpparna. Den absolut roligaste scenen att skriva var nog den när en laduvägg gick i bitar, för den var så träffande och gav ytterligare en dimension till en älskad karaktär.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas läsaren är lite irriterad över att det slutade som det gjorde och kräver att få del 2 i händerna bums. En känsla av sorg kanske dröjer sig kvar men också en känsla av hopp. Framför allt hoppas jag att jag har lyckats levandegöra dem på så sätt att en läsare känner saknad när boken är slut. Det är ett äventyr läsaren får följa med på och ett sådant vill man sällan ska ta slut. När det ändå gör det vill man att det ska kännas. Saknad, längtan och kanske har något fått en favoritkaraktär, de vill läsa mer om.

FBK: Förutom Eilan, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favorit är nog Kol. Det tålamodet skulle jag vilja besitta, även om jag ibland önskar att han skulle ta för sig lite mer än han gör. Dock är det en del av det som gör honom så underbar och en trygg hamn i en galen värld.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.  

Jag har massor av böcker att rekommendera och tipsar gärna om tre, som jag läst på engelska. Kan tyvärr inte svara på om de sista två är översatta till svenska men är de inte det, läs dem ändå. Ni kommer inte att ångra er. I väntan på min nästa bok- Hopp- tycker jag att man ska läsa Hov av taggar och rosor av Sarah J Maas, Fever serien av Karen Marie Moning eller min absoluta favorit Black Jewels böckerna av Anne Bishop. Fantasy allihopa men ganska olika. Det som är gemensamt är att det är starka huvudkaraktärer som får en att känna något, vilket jag tycker är jätteviktigt.

FBK: Vi tacker författaren för intervjun.

Du kan givetvis hitta “Dödens saga –  Saknad” här på Fantastikbokklubben (klicka på bilden för att läsa mer):

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantastikbokklubbens novellantologi är här!

I våras anordnade vi skolornas novelltävling och fick in över åttio bidrag! Åttio härliga, läskiga, sorgliga och roliga noveller. Det var en ren fröjd att läsa dessa fantastiska historier som barnen skrivit.

I antologin hittar ni 25 fantastiska noveller av elever från mellanstadiet. De noveller som kom till final i tävlingen.

Beställ den här.

Vi önskar er trevlig (och ruskig) läsning!

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantastiknovelltävlingen 2020

Sen tjugo år tillbaka anordnas Fantastiknovelltävlingen med Ahrvid Engholm vid rodret. Han har bland annat bloggen Skriva, en elektronisk skrivargupp för science fiction, fantasy och skräck.

106 bidrag kom in och juryn som bestod av Niklas Krog, Karolina Bjällerstedt Mickos och Pia Lindestam valde ut två förstaplatser, två andraplatser, två tredjeplatser samt åtta hedersomnämnanden.

FÖRSTA PRIS: “Tretton dagar i underjorden” av Elin Frykholm och “Möbhell AB” av Lukas Renklint

ANDRA PRIS: “Sjöjungfrun i Fyrisån” av Tony Elgenstierna och “Rose-Majs stickning” av Frank Berger

TREDJE PRIS: “Drottningen” av Tobias Robinson och “Min vän Frasse” av Sophia Nyquist

HEDERSOMNÄMNANDEN har därtill utdelats:
“Mia” av Sebastian Lööv
“Iskallt” av Kristina Suomela Björklund (Fantastikbokklubbens vice ordförande, kassör och sekreterare)
“Pärlugglan” av Amanda Lundin
“Tjänsten inte tillgänglig” av Jessika Lustig
“Häxan i tornet” av Robert Andersson
“Guds väktare” Anders Nilsson
“Under svart måne” av Daniel Andersson
“Badamed rymden” av Kenny Lidberg

En artikel om tävlingen finns även i det amerikanska Sci-Fi magasinet Locus.

FANTASTIKBOKKLUBBEN SÄGER STORT GRATTIS TILL ALLA FANTASTISKA VINNARE!

Publicerad den Lämna en kommentar

Intervju: C N Persson

I den här intervjun pratar vi med C N Persson som skrivit boken Oslagbar.

FBK: Du debuterade i maj med boken “Oslagbar”, som är del 1 i serien ”Maddoxx Silver”. Har du redan nu en tanke kring hur lång serien ska bli?

Det stämmer bra. Jag vet att det blir åtminstone tre böcker om Maddoxx Silver, men det kan mycket väl vara så att kommer bli fler. Anton, som böckerna handlar om, är en väldigt stark personlighet som har mycket att berätta för mig. Så jag kan tänka mig att det kan bli fler om honom i framtiden, eller vem vet? Kanske någon spinn off i samma värld?

FBK: Du befinner dig i en hiss och har precis nämnt att du skrivit en bok. Den andra passageraren i hissen frågar vad den handlar om. Du har 20 sekunder på dig innan hissen kommer till nästa våning där du ska gå av. Hur beskriver du boken på den korta tiden?

Superhjältelärlingen Anton är en av de få som är född med superegenskaper, men varje dag försvinner Supers spårlöst. Mitt i detta faller han handlöst för Nora och de blir snart ett par, men när skolans snyggaste tjej Sandy börjar flirta med honom kan han inte låta bli att se åt hennes håll. Trots att han egentligen inte är intresserad av henne. Spänning, romantik, sex, svek och vänskap med en twist av Superkrafter.

FBK: Jag har inte hunnit läsa boken än, men från omslaget för jag känslan av både lycka och sorg, av utanförskap, av ovanlighet mitt i vanligheten. Hur mycket av berättelsen speglas i omslaget?

Omslaget speglar faktiskt insidan väldigt mycket. Den symboliserar de två separata liv som Anton tvingas leva.
Den översta delen symboliserar kärleken, värmen och lyckan i hans liv.  Självsäkerheten i honom.
Sedan har vi den nedre delen som symboliserar hans liv som Super. Det liv han måste hålla hemligt och anser tvingas på honom. Med Superdräkten på känner han sig vilsen.

FBK: Vad inspirerar dig när du skriver? Vad får fingrarna att flöda över tangentbordet?

Musik! Jag har en spellista som jag lyssnar på när jag skriver och den får mig i rätt mode.
Utöver det skulle jag säga att det är allt möjligt som tillsammans blir inspirerande. Läsa böcker, se på film, träffa människor. Ibland kan man finna inspiration i så små saker som ett ord eller en mening som någon säger.

FBK: Utan att avslöja handlingen: vilken scen tyckte du var jobbigast att skriva? Och vilken var roligast?

Jobbigast var en scen jag inte egentligen kan berätta om utan att beskriva handlingen. Men i boken finns ett kapitel som är skrivet ur en annan karaktärs synvinkel. Känslorna och tankarna i det kapitlet tog hårt på mig. Så till er som inte läst boken ännu, läs den och upplev själva.
Den roligaste scenen i Oslagbar att skriva var när Anton för första gången ska träffa flickvännen Noras föräldrar. Hennes överbeskyddande pappa och bror som inte riktigt är som han ska sätter Anton i en väldigt jobbig situation.

FBK: Tänk dig en läsare som precis läst sista ordet på sista sidan, och slagit igen boken. Vilken känsla hoppas du att den läsaren ha?

Jag hoppas att läsaren ska känna som upprymd med en känsla av att vilja hänga kvar i deras värld lite till.

FBK: Förutom Anton, vilken är din personliga favorit av de karaktärer som vi får möta i boken?

Min personliga favoritkaraktär är Antons bästa vän Måns. Han är en så otroligt fin kille som gör precis allt för sin vän och dessutom är han både rolig och rakt igenom snäll. Trots sina egna problem finns han alltid där för Anton. Det är många läsare som berättat att de älskar Måns lika mycket som jag gör, vilket gör mig rakt igenom lycklig.

FBK: Och sista frågan: när man läst din bok, finns det någon liknande serie/bok som du kan rekommendera? Så att vi har någonting att läsa medan vi väntar på nästa bok.

När jag skrev på Oslagbar försökte jag hitta liknande böcker för att kunna få lite inspiration, men det lyckades jag faktiskt inte göra. Det finns en hel del böcker som hanterar ung kärlek, triangeldrama osv. Sedan filmer/TV-serier om superhjältar. Men jag har aldrig hittat någon bok som kombinerat detta. Så om någon vet något är ni mer än välkomna att höra av er.
Sedan ska det tilläggas att det finns oerhört många fantastiska böcker från svenska författare inom fantastiken! Även en hel del YA från Sverige som är fantastiskt bra.

FBK: Vi tackar författaren för intervjun, och du kan givetvis hitta boken Oslagbar här på Fantastikbokklubben: https://www.fantastikbokklubben.se/produkt/oslagbar/

Publicerad den Lämna en kommentar

Fantasy ändrar på spelreglerna gästbloggare Marcus Tallberg

Det kan bli lite väl mycket ibland. Livet går upp och ner. Vissa dagar är allting på topp för att i nästa stund vara betydligt tyngre än vanligt. Tv-serier, filmer, spel och böcker erbjuder alla ett alternativ att checka ut från sina egna problem för en stund. Böcker, i alla dess former, är en flykt från verkligheten, oavsett om du läser skönlitterära verk av Jane Austen eller skräckböcker av Stephen King. Men fantasyböcker låter dig fly ännu längre bort. Om inte annat brukar jag se detta som en liten tröst. Jag vet att en helt annan värld finns inom räckhåll ifall jag skulle vilja.

Men böcker kan också ge dig nya perspektiv på ditt eget liv, och kanske rent av ge dig lösningar på problem som du upplever. Jag vill påstå att just fantasyböcker tillåter mitt eget tankesätt att prova nya vägar och se på saker från olika håll. Dessa nya aspekter har definitivt gjort mig mer öppensinnad i vardagen och gett mig en större förståelse att se från andras perspektiv.

I min bok Kraften, som jag brukar kalla “en fantasy i vår verklighet” har jag till exempel skapat ett samhälle där det inte har någon betydelse alls vad du har för identitet, hudfärg eller sexuell läggning. Du blir bedömd eller “dömd” utifrån hur smart du är, eller hur ”fit” du är, och får antingen gå i skolan eller jobba. Som kontrast finns istället en annan grupp personer som är utsatta: personer med krafter. Denna grupp blir särbehandlad samt förföljd, och har heller inte samma rättigheter som alla andra i detta fiktiva samhälle. I vår egen tid och verklighet kan du som jämförelse byta ut denna grupp mot vilket annan minoritetsgrupp som helst, som exempel muslimer, transpersoner eller icke-vita. Förhoppningsvis gör det att man lättare kan identifiera sig med en utsatt grupp och förstå att ingen människa får kastas åt sidan eller ses ned på. Vi är inte sämre eller bättre än någon annan, vi är bara olika. På detta sätt menar jag att vi med fantasyböckerna kan ändra våra spelregler. Vi kan skapa samhällen och världar på nytt.

Fantasyböcker, vilket ju också framgår av genrebenämningen, innehåller också väldigt mycket fantasi. Detta märks tydligast genom helt nya varelser, namn, språk och platser. Själv tar jag ofta inspiration från sagor och mytologi, vilket jag tror är vanligt förekommande bland fantasyförfattare. Vad många kanske inte tänker på är att det faktiskt är svårare än man tror att skriva fantasyböcker. Du måste till exempel som författare synliggöra en helt ny och okänd värld för läsaren. Ofta finns uppritade kartor bifogade i boken så att läsaren kan följa dina karaktärer genom din fiktiva värld. Men där finns många andra frågor du måste ge läsaren svar på; Hur är klimatet? Vad finns det för insekter? Finns teknologi? Vad äter man? Vilka dofter finns det? Hur ser platserna ut? Allt detta måste vi först komma på, och sen också kunna presentera … Vi som skriver fantasy!

För att inte tala om våra huvudkaraktärer! Vad är motivet för deras existens? Vad har de för mål? Vilka är deras rädslor och drömmar? Vad är det som triggar deras agerande? Fantasyböcker brukar dessutom innehålla en mängd andra och sekundära karaktärer och alla dessa ska ha sin bakgrundshistoria, ambition, hopp och drömmar, d.v.s. allt som gör en karaktär trovärdig. Fördelen med just en fantasybok är att du kan fantisera fritt. Ska karaktären ha magiska krafter? Fixat. Ska karaktären kunna hacka sig in i en databas? Klart. Här behöver du som författare inte vara begränsad till ramverket i vår egen värld. 

I Sverige finns det många bra författare av just fantasyböcker. Det är ett vanligt misstag att tro att mycket av det som är bra kommer från den engelsktalande världen, men jag vill hävda att här finns gott om fantasi även i vårt lilla land. Om du behöver tips på böcker så har jag och Linda Andersson (@fantasybylinda) dragit igång initiativet #läsenfantasybok på Instagram. I skrivande stund finns 188 inlägg med den taggen, så chansen är stor att du hittar din nya bok relativt fort! Annars föreslår jag att du kollar in @fantastikathon som under sommaren har digitala författarsamtal med just svenska författare som skriver fantastik, bland annat med mig den 6 augusti. Uppföljaren till min bok Kraften publiceras den 14 juli. Den heter Drömfångaren och spelar inte alls efter några regler.

Publicerad den Lämna en kommentar

Skriv trovärdig fantasy (del två)

Vi har tidigare publicerat del ett av Anna Gables guide för att skriva trovärdig fantasy: https://www.fantastikbokklubben.se/2020/05/07/skriv-trovardig-fantasy-del-ett/ . Här kommer andra (och sista) delen.

Befolka din värld

När du väl har avgränsat den magi som finns och eventuellt även skapat en värld där den utövas, är det dags att befolka den. När du gör det, tänk på landsgränser, hur olikheter inom samma ras kan ha uppstått på grund av avstånd (kanske en del är blå och andra gröna, ytterligare andra har utvecklat ett helt annat sätt att tänka etc.) eller vilka arter som är släkt med andra. Sätt inte bara dit humanoider och riddjur, utan tänk i ett helt ekologiskt system med rovdjur, gräsätare, fåglar, fiskar, insekter etc.

Precis som i en vanlig roman krävs det en bra huvudperson (protagonist) och en (minst lika) bra antagonist. Protagonisten (oftast en hjälte i fantasy) blir aldrig ballare än hindret som han eller hon måste övervinna. En svag antagonist kan få läsaren att tycka att protagonisten snarare är elak än häftig när han eller hon besegrar antagonisten. Antagonisten måste också ha ett eget mål och inte bara finnas i berättelsen för att sätta krokben för protagonisten (om inte antagonisten är en drake som har fått tag på en skatt, eftersom den typen av drakar redan har uppnått sitt mål och bara ligger ivägen).

Ett bra sätt att hålla reda på karaktärerna är att skriva karaktärskort där deras egenskaper finns med. I frågan om fantasy kan det också vara värt att föra in mer om hur ovanliga varelser ser ut och om de kan utöva någon form av magi.

Tänk på hur dina karaktärer pratar. Eller talar. Är världen av någon form av historiskt slag (inte alls ovanligt att fantasyvärldar har en medeltida känsla) kanske inte dina karaktärer ska brista ut i allt för moderna uttryck. Istället för ”Kolla, bah!” kan du överväga ”Se där!” Däremot avråder jag från ”Skåda!” eftersom ett alltför arkaiskt språk kan bli jobbigt att läsa. Och med detta kommer jag osökt in på skapade egna språk …

Skapa ett språk eller inte?

En varning när det gäller fantasyspråk: Se till att du antingen har en tämligen diger ordlista, uttalsregler och grammatik, eller låt bli. Hela Game of Thrones är skriven utan ett ord på något av språken som talas i den världen och det fungerar så länge det är en bok. När den skulle filmatiseras gick förstås inte ”sade hon på dothraki” att använda, men skulle din bok händelsevis bli film kan du antagligen ta smällen då.

Enstaka ord, som inte känns som om de är besläktade med varandra, kan göra mer skada än nytta för ett manus. Ändelser, prepositioner och annat som ofta återkommer måste härstamma ur samma språkliga system. Läsaren reagerar om du till exempel skulle ha olika ord för ordet ”och” i samma språk. Har du inte tid
att fundera på oregelbundna verbböjningar eller presens particip, strunta helt i språket (namnskick är nog, se nedan!).

Även om du låter bli att skapa ett eller flera språk, tänk på hur du döper olika platser. Tänk också på att de som bor i en påhittad värld bör ha namn som går i samma stil. Du kan alltså inte döpa en karaktär till Inhotullogdigak och en annan till Lill-Skrutt, om de är från samma land och av samma art (fast jag tvivlar på att Inhotullogdigak ens har en hundvalp som heter Lill-Skrutt, den heter nog Gdi Tullig, eller något sånt). Inhotullogdigak bor förmodligen heller inte i Rödköping utan i Hogditull. Här kan du börja härleda att fonemen ”tull” och ”gdi” antagligen betyder något på det språk som Inhotullogdigak pratar, medan resten kan vara grammatiska böjningar.

För den som vill fördjupa sig i att skapa språk måste jag givetvis nämna följande språkskapare:

  • Tolkien, som skapade flera språk, inklusive alfabeten för skrift. Flera av dem är möjliga att föra en konversation på (alviska: quenya och sindarin, människospråk: rohirriska, dvärgspråk: khuzdul) och flera språk med stora ordförråd och grammatik (svarta språket, adunaic, valarin) samt flera mindre genomarbetade språkdelar, som namnskicket i Sjöstad/Dal.
  • Marc Okrand skapade språket klingon till den tredje Star Trek-filmen (även detta med ett skrivtecken). Klingon är tillräckligt utvecklat för att man ska kunna översätta Shakespeare, vilket även gjordes i filmen.
  • Paul Frommer som skapade språket na’vi till filmen Avatar. Även na’vi går att föra en konversation på.
  • David Joshua Peterson skapat språken dothraki och valyrian till filmatiseringen av Game of Thrones. Båda dessa språk är ansedda som de mest genomarbetade fantasyspråken sedan Tolkiens båda alviska språk. Han har också gjort kortare fraser till en rad andra filmer med fantasyspråk.

Googla någon av dessa personer eller språk för att få en uppfattning om hur många delar som du måste ta i beaktande om du ska skapa ett eget språk till din bok.

Namntips

Ett tips när det gäller namnskick är att antingen ta intryck av namnskick från länder här på jorden, eller att inspireras av historiska namn. Skapar du ett eget språk, tänk på att namn ofta präglas av ord som finns i språket. Ta Tolkiens alviska ord för hav som kommer igen i flera namn (Eä uttalas E-a, alltså inte som en
diftong); Eärendil (havsälskare), Eärendur (havsvän), Eärenya (havsdam), Eärrámë (havsvinge) etc.

När Tolkien namnger dvärgar jobbar han istället mer med ändelser,som ”-ri” i: Ori, Nori, Dori, ”-li” i: Fili, Kili, Gimli eller ”-in” i: Durin, Thorin, Balin, Dvalin, Fundin, Dain. Smaka på namnen. Som läsare av Tolkiens böcker behöver du aldrig fundera på vilket folk en karaktär hör hemma i.

Bra namn har ofta någon from av återkommande element. Se på svenskans feminina a-ändelse i namn som Maria, Josefina, Anna, Sara, Johanna, Margareta. Även om någon hette något som vi inte hört tidigare, som Pippilotta Rullgardina Krusmynta, tolkar vi det som femininum. På samma sätt är ändelsen -el förknippad med feminina varelser hos Tolkien: Galadriel, Zimraphel, Nimrodel, Miriel. Det jag vill visa här är att det är bra om läsaren med hjälp av namnet får en uppfattning om karaktärens kön, (även om givetvis inte alla svenska flicknamn slutar på -a).

Tänk också på att vissa namn kan ge oväntade associationer, googla dina namn (eller namndelar) på svenska samt några vanliga världsspråk innan du spikar dem i manuset. Vem minns väl inte den otroligt magiska dolken ”Lökdal” i The Fionavar Tapestry (nej, det ordet funkade inte på svenska!) se upp för att falla i en sådan fälla. Hur bra din berättelse än är kan det vara svårt att koppla samman en lök med en magisk dolk.