Publicerad den Lämna en kommentar

FBK Julkalender 2021 – Lucka 7

Välkommen till lucka 7 i Fantastikbokklubbens julkalender 2021!

Dagens lucka står författaren Tess Williamsson för. Hon bjuder här på en novell som heter Fiktiva vänner.

Fiktiva vänner

Att ha fiktiva vänner är något Alfons Åberg har och många barn med honom. Tydligen ska det främja fantasin. Som barn hade jag som de flesta andra en låtsaskompis, men precis som alla barn växte jag upp och min låtsaskompis försvann. Ganska många år senare fick jag en ”Molgan” blomma av min bästa vän när jag flyttade hemifrån. Den dog tyvärr då jag glömde ge den vatten. Detta var den enda interaktionen med fiktiva vänner jag hade under ett par år, till den där sommaren.

Egentligen började allt samma vår när jag efter mycket tjat äntligen fick följa med till ”Inre cirkeln”, rollspelsgänget där min kompis var spelledare. I en lokal med en brun, blommig sammetssoffa där innehållet i kaffekannan uppfunnit kvantfysik spelades någon variant av Dungeons and Dragons. Alla försök till spontanitet och beslut som avvek från SL:s (Spelledarens) redan klara plan belönades med död. Jag dog och dog och dog … Som jag dog! På en rad mycket underhållande och spännande sätt men följden blev alltid densamma. Jag fick skapa ytterligare en karaktär. Ganska snart var jag expert på att snabbt skapa nya karaktärer. Något vidare engagemang lades aldrig ner i detta, då den ändå skulle gå hädan långt innan något intressant skulle hända.

Jag och den enda andra kvinnliga medlemmen fann varandra i detta lidande. Då hon råkade ut för samma öde allt som oftast, bestämde vi oss för att skapa ett eget rollspel där känslor var tillåtna och vändningarna oväntade. Sinud skapades och ett äventyr såg dagens ljus. Gudar skapades, folkslag och karaktärer likaså. Planen var hela tiden att spela med dem i gruppen men…. Vi kom fram till att de bara hade förstört det vi kämpat så för att skapa, men världen och äventyret var för bra för att inte spelas, så vi gjorde det på tumanhand. Den sommaren spenderade jag mer tid på jobbet med att skicka små teasers till kvällens spelsession än med att jobba.

Som många goda ting tog det dock slut. Äventyret var avklarat, rollspelet utagerat och vägens ände nådd. Man kunde tro att karaktärerna vi tillsammans levandegjort skulle läggas till vila för att sedan glömmas bort. De hade dock helt andra åsikter. Vid det laget hade karaktärerna blivit så levande och nästlat sig så långt in i mitt liv på ett sätt som få vänner i den riktiga världen gjort, att det inte var möjligt att tänka sig en vardag utan dem i den.

Under årens lopp har de tröstat mig när tårar flödat, pushat mig att våga och har oerhört bestämda åsikter om allt, som de inte håller för sig själva. Ofta finns de i mina drömmar och otaliga är de konversationer jag har haft med dem.

Ett av de tuffaste besluten jag någonsin fattat var att dela dessa vänner med alla, men kanske kan de ge någon styrkan och modet de gett mig. Kanske kan de lindra någons ensamhet, ge någon trygghet eller bara vara den där vännen man behöver för att ta sig igenom den ibland trista vardagen.

Jag anser mig vara lyckligt lottad som får ha dessa vänner i mitt liv, hur fiktiva de än må te sig för andra. De finns alltid där och lyser upp min vardag.

Detta är dock inget jag brukar dela med min omgivning, då de allra flesta inte skulle förstå utan rynka på näsan och tycka att jag är mer än aningen knäpp. För mig är dessa vänner ofta mer närvarande än de vänner jag har i det verkliga livet, hur märkligt det än låter. De har alltid tid för mig och står alltid på min sida, oavsett vad. För känslan att alltid ha någon vid ens sida som aldrig kommer att lämna en, vad man än gör, är det ok att anses vara knäpp. Jag har fiktiva vänner som betyder oerhört mycket för mig. Jag har fiktiva vänner som alltid finns där och som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fiktiva vänner, som är verkliga för mig.

Tess har skrivit boken Dödens saga – Bok 1 Saknad. Klicka på bilden för mer information.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.