Lucka 21 – Jenny Töredal
[Öppna i nytt fönster]

Välkommen till lucka 21!

Idag är det vintersolstånd. Må ljuset lysa för dig under årets längsta natt.

Mitt namn är Jenny Töredal. Jag är lärare och författare till trilogin Sagan om Ella. Det är en berättelse om mod, sorg, svek och kärlek i en medeltidslikande värld. På jullovet ska jag fortsätta med mitt senaste skrivprojekt, som berör likande teman, men utspelar sig i Sverige och Norge under andra världskriget.

I min lucka finner du ett utdrag ur min senaste bok, samt länkar till boktrailers på Youtube.

Önskar dig en fridfull jul.

Väl mött!
Jenny

Utdrag ur Profetians svärd

Prolog

Nattluften var ljummen och smekande, behagligt mjuk. Tystnaden, som bäddade in naturen, rogivande. Stilla såg han ut över Wida rike. Näsvingarna vibrerade när han andades in och ut i långsamma andetag. Leendet spelade på läpparna när lukten av trygghet letade sig in igenom näsgångarna. En trygghet som han såg fram emot att krossa.

Månen lös svagt över trädkronorna och skenet speglade sig i sjöns lätt krusiga yta. Där borta låg Älvdalen. Omedvetet spände han käkarna och knöt händerna. Andningen blev häftigare. Det var där Häxmästaren, hans läromästare, fått det dödliga knivhugget. Med De dödas dolk hade Ella skickat honom vidare till evigheten.

Demonmästaren tog ett djupt andetag, blundade och andades långsamt ut. Det var viktigt att allt blev som det skulle nu, inget fick gå fel. Det var ingen idé att låta känslorna styra. Han rätade till spännet som höll ihop manteln. Målmedvetet såg han upp, blicken var fokuserad, och ögonen glödde. Flammade i rödgult likt en intensiv, otyglad skogsbrand.

Han var väl upplärd, snart lika skicklig som Häxmästaren själv varit, och det hade han blivit på kort tid. Självförtroendet sjöd, spred sig likt en löpeld inom honom.

Målmedvetet lyfte han händerna mot himlen och åkallade Den Röda drakens kraft. Mjukt och lockande kallade han på den. Svaret kom snabbt, likt en blixt från en molnfri himmel. Oväntat för den icke invigde. Kraften exploderade inom honom och fick kroppen att vibrera som om den fått en stöt.

Hållningen var rak och beslutsam när han kraftfullt slog ihop händerna tre gånger. Det ekade likt åska över dalen, råmade olycksbådande mellan kullarna. Marken vibrerade under hans fötter.

Mungipan kröktes i ett snett leende när han betraktade den röda röken som sipprade ut ur fingrarna. En blodröd dimma med mål att döda allt levande. Lord Onekr hade svurit att göra alla sjuka och lamslå Riddarorden Widas väktare. Pesten skulle döda allt levande, som straff för att hans lilla halvsyster dödat Häxmästaren. Beslutsamt riktade han händerna mot Wida rike, för han var Demonmästaren och Lord Onekrs högra hand. Och nu var pestens tid inledd.

Länkar:

https://www.youtube.com/watch?v=ng-USiM3CgI

https://www.youtube.com/watch?v=zM6N09FwjZg

https://www.youtube.com/watch?v=KktQMg9ii6Y

Om du vill läsa mer av Jenny, kika här.