Publicerat på Lämna en kommentar

Intervju med Kristina Suomela Björklund

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FBK: Berätta om din bok Azoria – Återkomsten. Vad handlar den om?

Kristina: Azoria – Återkomsten är första delen ur Azoriatrilogin som handlar framförallt om Mira, en snart 13-årig flicka vars pappa plötsligt försvinner. Mystiska saker börjar hända och Mira hittar en lapp skriven på ett obegripligt språk. Lappen leder Mira på hennes livs äventyr.

Den handlar om alver, drakar och dvärgar. Om att våga saker för att rädda de man älskar.

Man läsa mer om Azoriatrilogin på www.azoriatrilogin.com Där kan man även lära sig zorii, språket som alverna talar, en del sånger och lekar.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Azoria? Hur kom du på idéen till den här boken?

Kristina: Jag inspireras av allt möjligt. Det kan vara ett träd, en mystiskt hus, en sång, någon som berättar något. Idéer poppar upp när som helst.
Azoria började egentligen som en idé att skriva något liknande Harry Potter men med en flicka som huvudkaraktär. Men snart gled den iväg åt ett helt annat håll. Inspirerad av Sagan om ringen och Harry Potter kan man säga att jag var.

FBK:Läste du mycket som barn?

Kristina: Ja, jag läste väldigt mycket. Lärde mig läsa väldigt tidigt och läste till och med böcker för mina kompisar när vi var små. Som tonåring slukade jag böcker.

FBK: När du skriver, har du då hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Kristina: Jag har en idé och skriver ner stolpar för den, men mycket växer fram under tiden jag skriver. Nya karaktärer och händelser kommer till. Allra bäst skriver jag när jag har slutet klart för mig.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Kritina: Ja det händer. Då brukar jag ta en lång promenad i skogen eller bland vinodlingarna och fundera på hur jag ska komma vidare. Ofta lyssnar jag även på musik. Ibland kan jag även diskutera med familjen om jag fastnar och de brukar ofta hjälpa till med idéer.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Kristina: Ja, det är riktigt svårt. Det finns så många bra författare och alla vill ju nå ut med sina böcker. Man måste jobba hårt med marknadsföring och försöka synas så mycket som går. För mig har det varit ett stort steg att våga tala inför publik, men ett steg jag kände att jag var tvungen att ta. Jag har aldrig tyckt om att tala inför publik men nu har jag både suttit med i diskussionspaneler och hållit i författarlunch samt haft högläsning.

FBK: Har du skrivit fler böcker?

Kristina: Ja, dels så är både andra och tredje delen av Azoriatrilogin klara, visst de ska finputsas först innan de är helt klara, sen har jag gett ut två skräckböcker – Karne – skriet från häxberget och den fristående fortsättningen Bakom väggens dörrar – och en hel del noveller har jag också skrivit som getts ut i olika antologier.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut?

Kristina: Jag skriver allra bäst på söndagar då jag har lugn och ro. För det mesta läser jag igenom det jag skrivit senast för att komma in i berättelsen igen. Sen börjar jag skriva och det brukar flyta på väldigt bra.
Ibland måste jag fundera lite och skriver då ner idéer, nya karaktärer och händelser i en anteckningsbok.
Om jag ska börja på en ny berättelse, skriver jag först ner alla idéer för hand, gör karaktärsblad och kanske ritar upp kartor eller annat som är viktigt för historien.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?

Kristina: Fantastik är väldigt viktigt tycker jag, både svensk och utländsk. Men jag tycker det är så härligt att det finns så många svenska fantastikförfattare och att vi blir fler och fler samt att fantastik börjar accepteras mer.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Kristina: Först och främst stort TACK för att ni läser mina böcker. Det är härligt att få läsa recensioner och omdömen om mina böcker. Berätta gärna om mina och andras böcker som ni läst, tipsa bokaffärer och bibliotek. Det hjälper oss författare oerhört mycket.

Publicerat på Lämna en kommentar

Intervju med Teodor Werelius

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FBK: Din bok Noll Plus Noll är veckans bok hos Fantastikbokklubben. Vad handlar den om? Och vad är spekulativ lyrik?

Teodor: Den handlar om en tidsresenär som försöker förhindra en global och personlig katastrof. I sina försök att manipulera tiden går han själv vilse i tidens vindlingar. Det finns ingen väg tillbaka och ingen väg framåt, vilket tvingar honom djupare och djupare in i det som jag kallar för tidens dröm, det vill säga mängden av allt som har hänt, skall komma att hända och som eventuellt skulle kunna hända.

Spekulativ lyrik, jag antar att det är så det kallas när formen är lyrik och temat spekulativt. Jag vet inte. Kanske borde det heta fantastisk poesi istället.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till den här boken?

Teodor: På nittiotalet uppfann den ryske materialforskaren Eugene Podkletnov något som kallades gravitationsdeflektion. Genom att använda roterande supraledande skivor kunde han påverka gravitationsfältet och därmed manipulera rumtidens krökning. Detta satte igång min fantasi.

Men om jag skall nämna några författare som inspirerat mig så är Peter Nilson och Lars Jakobson två av mina främsta husgudar. Efter att ha läst Arken av Peter Nilson såg jag på verkligheten på ett nytt sätt, och Lars Jakobsons, I den Röda Damens slott, lämnade mig tankfull i veckor. Dessa författare verkar delvis vara bortglömda av sf-fans idag, vilket jag tycker är väldigt synd. Det är svensk science fiction när det är som bäst.

FBK: Hur ser din skrivprocess ut? Har du hela historien klar för dig eller växer den fram under tiden du skriver?

Teodor: Vet inte om jag har någon direkt process, eller det har jag förstås, men ingen medvetet utarbetad. Det närmaste jag kan komma att beskriva den är en transkription av ett tankeflöde. Så det är helt klart så att historien växer fram medan jag skriver. Jag skriver väldig fort och väldigt slarvigt. Första utkastet är kanske fem procent av allt jobb. Därefter skriver jag om och skriver om och skriver om tills jag tycker att det börjar bli sämre igen, då slutar jag. Antagligen är det en extremt ineffektiv metod, men jag har inte kommit på något annat sätt.

Noll Plus Noll började som en roman, en alldeles för lång roman på typ 700 sidor, men jag upptäckte att många av händelserna inte riktigt gick att fånga i ren prosa, i alla fall lyckades inte jag med det. Så, det blev tillslut nödvändigt att använda lyrik för att komma närmare känslan i de skeenden som bygger upp berättelsen.

FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?

Teodor: Som tur är har det inte hänt mig ännu. Snarare är det så att jag har svårt att finna tid att skriva så mycket som jag skulle vilja, så när jag väl har tid går det väldigt fort, det blir snarare kramp i fingrarna.

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna och har du några tips om hur man kan komma ut med sin bok?

Teodor: Det är klart att det är väldigt svårt att nå ut, framförallt som debutant och med den här sortens litteratur. För att vara ärlig så hade jag inte väntat mig att någon skulle vilja läsa det här, jag menar lyrik och science fiction. Vem läser sånt? Men det har visat sig att det finns en liten men engagerad grupp människor i Sverige som faktiskt gör det, vilket är jättekul. Jag är överraskad av all den positiva respons som jag fått.

Om jag har något tips, så tror jag att det handlar om att satsa på att nå ut till rätt läsare, de som har potential att uppskatta just din text. Att försöka nå så brett som möjligt är kanske inte alltid det viktigaste eller effektivaste, men det beror förstås på vad man skriver och varför man skriver. Jag tror inte det finns någon som skriver fantastik eller lyrik för att de tror att det ska bli bästsäljare, i alla fall inte i Sverige som det ser ut just idag.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Och tycker du att den skiljer sig från t. ex. engelsk eller amerikansk fantastik?

Teodor: Fantastiken kan ju förutom att vara tankevidgande och filosofisk även skildra vår samtid och sätta fingret på nutidsfenomen på ett sätt som annan litteratur inte kan. Jag tror att detta är viktigt i varje samhälle, framförallt för att kunna ta sig an tabun och inrotade föreställningar. Ibland måste vi se oss själva utifrån för att förstå hur löjliga vi är. Här kan fantastiken och kanske framförallt science fiction vara ett väldigt effektivt grepp.

Jag har tyvärr inte läst överdrivet mycket av den anglosaxiska fantastik som getts ut under det senaste decenniet, så jag vet inte hur det skiljer sig åt från svensk. Men, det är klart att litteraturen från ett land får en särprägel. Jag har en känsla av att vi i Sverige tenderar att skriva lite mer ”genreöverskridande”, vilket jag personligen gillar.

Men å andra sidan tror jag att fantastik fortfarande har en högre status i USA och England än den har i Sverige. Vad det beror på vet jag inte riktigt. Kanske för att diskbänksrealismen är så djupt rotad i svensk kultur. Eller kanske för att det historiskt har getts ut för mycket dåligt i fantastikgenren och att detta avskräckt läsare. Kanske är det en kombination. Effekten är hur som helst att de större förlagen varit väldigt sparsmakade med att ge ut fantastik (med undantag av skräck). Fast det känns som om detta håller på att förändras, det ges ut mycket bra av de små förlagen idag och det ges faktiskt ut en del av de större förlagen också. Johannes Anyuru fick ju Augustpriset, och det har kommit ut en hel del annat intressant, t.ex. Harungen av Ina Rosvall och Händelsehorisonten av Balsam Karam. Ingen av dessa är skriven i klassisk sf anda, men det är helt klart sci fi, i alla fall enligt min definition av det.

Förhoppningsvis kan detta inspirera fler att skriva genreöverskridande, och att inse vilket fantastiskt verktyg fantastiken kan vara, inte minst för att skildra samtiden.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker?

Teodor: Jag har en massa osorterade bokstäver i byrålådan, så något kommer det nog framöver, men när och vad det blir kan jag inte svara på.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Teodor: För det första är jag mycket nyfiken på mina läsare. Vilka är de här människorna som gillar mina tankar? Sedan vet jag inte om jag egentligen vill säga så mycket, snarare vill jag nog väcka funderingar eller förundran över det kosmiska äventyr som vi varje dag är en del av (för att citera Peter Nilson).

FBK: Berätta något om dig själv som kanske inte så många vet.

Teodor: Jag experimenterar en hel del med lucida drömmar och mycket av det som utspelar sig i Noll Plus Noll har i själva verket kommit till på det sättet.

Publicerat på Lämna en kommentar

Intervju med Jonas Söderberg

FBK: Berätta om din bok Skapelsens krona. Vad handlar den om?
Jonas: Den handlar om en gymnasieklass som reser på en studieresa någon gång i slutet på 1970-talet. Syftet är att studera ekologi och evolution, men några både oväntade och skrämmande händelser förvandlar snart resan till något helt annat. För några av ungdomarna blir resan en vändpunkt, och början på något som både är farligare och mer fantastiskt än de någonsin kunnat tänka sig. Boken är en korsning mellan realism och fantastik. De läsare som gillar fantasy uppfattar den som en fantasyroman, och för de som känner sig mer hemma i science fiction (som jag själv) är det en sf-historia.
FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idéen till den här boken?
Jonas: När man läst ett tag så kanske man börjar misstänka att jag själv var med på den här skolresan, och det är faktiskt nästan sant, även om alla personer i boken är påhittade. En annan inspiration var att faktiskt försöka lägga sig mellan olika genrer, och skapa lite osäkerhet om vad det egentligen är för slags bok man läser. Att boken skulle vara spännande och svår att lägga ifrån sig var förstås också en ambition.
FBK: Har du skrivit fler böcker?
Jonas: Nej, det här är den första. Ovanligt att debutera så sent (jag är 59), jag vet! men bättre sent än aldrig. Jag var ganska aktiv som science-fiction fan när jag var tonåring och läste massor. Jag planerade att skriva saker redan då, men det blev liksom aldrig av.
FBK: När bestämde du dig för att bli författare?
Jonas: Vet inte om man får kalla sig författare efter bara en bok? Jag är musiker, tonsättare, teaterregissör och datorforskare också, men det är klart att jag alltid har velat skriva böcker.
FBK: Hur ser din skrivprocess ut?
Jonas: Jag skriver tyvärr ganska långsamt. Kanske för att jag är oerfaren. Jag skriver om och ändrar hela tiden, ibland tio gånger per mening. Jag skulle aldrig kunna skriva på en gammaldags skrivmaskin eller för hand. Datorn är en förutsättning. När jag inte skriver så tänker jag på hur handlingen skall utvecklas. Jag tänker när jag går med hunden eller när jag inte kan sova. Jag har flera oskrivna böcker i huvudet samtidigt.
FBK: Hur ser en ”normal” skrivdag ut för dig?
Jonas: Jag vaknar ofta alldeles för tidigt. ”Skapelsens krona” har jag nästan bara skrivit mellan fem och sju på morgonen. När dagen sedan börjar så har jag inte tid längre. Jo, jag har skrivit när jag åkt tåg också. Det fungerar perfekt!
FBK: Drabbas du någon gång av så kallad skrivkramp, och i så fall, hur löser du det?
Jonas: Jag har permanent skrivkramp, och drabbas istället någon gång av små impulser att skriva. När man äntligen har chansen att vara kreativ så är frestelsen att tömma diskmaskinen eller hänga tvätt nästan oemotståndlig. Jag fattar inte varför, men det känns mer prestigelöst att göra tråkiga saker än roliga. Det gäller i ännu högre grad när jag skall skriva musik. Jag är kanske rädd att det inte skall bli så bra som jag tror?
FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?
Jonas: Det är klart! Det skrivs ju så mycket, och så bra! Men jag är ju van vid den situationen, det är samma sak med musik och teater. Innan jag skrev den här boken så fattade jag inte att det skrivs så mycket fantasy och sf på svenska just nu. Det ges ut massor med böcker på små förlag, men det syns inte på tidningarnas kultursidor, eller i Babel. Det är lite som en underground-scen, eller en parallellvärld.
FBK: Har du några tips om hur man ska komma ut med sin bok?
Jonas: Hm … Nej. Det är väldigt svårt. De stora förlagen har fördomar om fantastik, och skummar förmodligen manusen de får in ganska slarvigt. Så här har det nästan alltid varit. Det var bara en kort period på 70-talet när förlag som Delta, Askild & Kärnekull och Bernces plötsligt sprutade ur sig science fiction av hög kvalitet. Men det var förstås nästan bara översättningar av amerikanska och brittiska böcker.
FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik?Jonas: Jag tycker förstås att det är viktigt, och framför allt roligt att det skrivs på svenska. Alla språk har sina egna kvalitéer, och svenskan har förstås sina. Vi har också våra egna förutsättningar, vår historia och mytologi att exploatera. Det ger fantastiken färg och särdrag som inte skulle uppstå annars. Svenska deckare säljs ju i hela världen, och en liten del fantastik når faktiskt också ut.
FBK: Vad gör du när du inte skriver? (Om du inte skriver på heltid)
Jonas: Forskar kring människa/maskin-interaktionen vid forskningsinstitutet RISE SICS i Kista.
FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker efter Skapelsens krona?
Jonas: När jag hade skrivit klart ”Skapelsens krona” så var jag helt övertygad om att den var ”tillräcklig”, att den hade en början, en handling och ett slut helt enligt Aristoteles regler. Men många som läst den har i alla fall velat ha en fortsättning, och undrat vad som hände sedan? Och plötsligt kom jag på att det faktiskt hände en mängd saker ungefär åtta år senare. Saker som skulle visa sig få oöverskådliga konsekvenser för vår historia och vår värld. Så om jag tar mig i kragen så kanske det i alla fall kommer en fortsättning.
Men samtidigt jobbar jag också med en annan roman, som utspelar sig mycket längre in i framtiden. Närmare bestämt om 16 000 år…

 

Klicka på bilden nedan för att läsa mer om Jonas bok i webbutiken.

Skapelsens krona

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans Bok: Tabula Rasa av Filip Forsberg

 

 

 

 

 

Tabula Rasa är den första delen ur Bärnstensgruppen av Filip Forsberg. Fantastikbokklubben har intervjuat honom.

FBK: Berätta om Tabula Rasa. Vad handlar den om?

Filip: Tabula Rasa utspelar sig år 2048, där en dystopisk framtidsvärld pressas av naturkatastrofer och miljöförstöring. En fantastisk upptäckt görs i rymden och sätter mänsklighetens öde på spel.

Bärnstensgruppen är en hemlig organisation som mot betalning antar farliga uppdrag i arkeologins mörka skuggsidor. Jonathan Jarl, en ung, driven man med ett komplext förflutet, är den nyaste agenten på Bärnstensgruppen och vill bevisa sig på sitt första uppdrag.

En skygg, rik företagare, John Vendrick III, har sin egen version för framtiden och skapar Tabula Rasa, ett megakomplex som innehåller mer än en miljon människor, på Madagaskars kust. Här har John frihet att utan insyn från myndigheterna forma nästa generation supermänniskor genom olagliga mänskliga kloningsprogram.

I slutet av 2048 upptäcker Tabula Rasa genom slumpen, ett klot som stiger upp från månens yta. Klotet, som uppvisar intelligens, lägger sig i omloppsbana runt månen och John vill till varje pris hålla upptäckten för sig själv när Tabula Rasa etablerar kontakt med klotet.

På Tabula Rasa finns där flera datalabb som arbetar med upptäckten av klotet och ett av dem arbetar Elisabeth Snow. Hon är idealistisk och ung och anser däremot att upptäckten rimligen borde delas med omvärlden istället för att hållas hemlig. Hon fattar ett beslut som får ödesdigra konsekvenser.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på idén till boken?

Filip: Jag är övertygad om att det finns intelligent liv i universum i någon form och för eller senare kommer vi upptäckta att vi inte är ensamma. Och endast sedan jag varit liten har jag älskat att läsa om försvunna skatter och arkeologiska utgrävningar, som ett riktig Indiana Jones äventyr. Så att kunna kombinera utomjordingar, skatter och äventyr är för mig helt naturligt.

FBK: Är det tungt att skriva dystopier?

Filip: Inte alls. I alla fall inte för mig. Att skriva är att skapa något, och för mig gör det ingen skillnad om det är en dystopisk eller utopisk miljö man skapar. Det intressanta i miljöer, eller i personer eller vad det nu kan vara är motsättningen. För att en karaktär ska vara intressant måste den innehålla någon slags kamp eller slags motsättning annars blir personen platt och ointressant. På samma sätt är det med dystopier, man skapar en miljö som till dels är mörk och dyster men där måste också vara hopp och framtidstro.

FBK: När du skriver, har du hela historien klar framför dig eller växer den fram?

Filip: Både och. Till stora delar har jag en övergripande historia klar som jag arbetar fram under en eller två veckor. Efter det skriver jag upp alla kapitlen, personer och miljöer som ska figurera och hur de ska hänga samman. Till det använder jag ett fristående skrivprogram för författare där man fritt kan skapa och etablera strukturen till boken. När jag sedan går igång med själva skrivandet så vet jag till stor del vad varje kapitel ska handla om, vilka personer som ska vara med i det. Men när man sedan skriver och redigerar så får jag så klart gå fram och tillbaka i boken för att rätta upp detaljer och händelseförlopp. När jag är nöjd med struktureringen av boken exporterar jag allt till Word för den slutliga redigeringen.

FBK: Tycker du det är svårt att nå ut till läsare och har du några tips?

Filip: Det är inte helt enkelt har jag märkt. Jag har kontaktat en del bokbloggare men det är svårt att som ny författare få någon respons. Via Amazons promotionsystem har jag kört ett par kampanjer som fått en del genomslag men det går långsamt. Så tyvärr har jag inte några riktigt bra tips hur man bäst når ut till läsare, så om någon har några bra tips så lyssnar jag mer än gärna.

FBK: Vad är planerna för framtiden? Kommer där fler böcker om Tabula Rasa?

Filip: Absolut. Under hösten ska jag slutföra uppföljaren till Tabula Rasa som kommer heta Genesis. Den utspelar sig tre månader efter slutet Tabula Rasa och handlar både om försvunna skatter och fantastiska upptäckter i vårt solsystem.  Jonathan Jarl och Bärnstensgruppen kommer ha fullt upp igen.

Jag har tänkt att jag skulle ge ut en bok om Bärnstensgruppen varje år i tio år. Och lanseringen av varje ny bok blir på Sci-Fi mässan i Malmö på våren.  Så ja, arbetet är i full gång.

FBK: Vad vill du säga till dina läsare?

Filip: Sluta aldrig titta upp mot universum.

FBK: Hur viktigt är det med svensk fantastik? Tycker du den skiljer sig från engelsk/amerikansk fantastik?

Filip: Från mitt perspektiv tycker jag det är viktigt att vi producerar bra, kvalitativ, svensk fantastik, dels för vår egen skull men också för att sätta Sverige på kartan. I Sverige och Norden har vi en väldigt rik historia som är en guldgruva att ösa ur.  Om svensk och engelsk/amerikansk fantastik skiljer sig åt har jag faktiskt ingen uppfattning om.

FBK: Läste du mycket böcker som barn?

Filip: En del, inte så mycket när jag var liten men kanske mer när jag blev lite äldre. Det gick i perioder. Jag kommer fortfarande ihåg när jag var tonåring och läste Röd Storm av Tom Clancy. Det var under en resa till Frankrike som jag tror jag läste boken tre gånger i rad under två veckor. Jag tyckte den var suveränt bra och är väl det första riktiga minnet jag har av en bok.

FBK: Har du någon favoritmusik när du skriver?

Filip: Ja, när jag skriver har jag märkt att jag vill ha pampig, instrumental musik i öronen. Där kan inte vara någon text för då sitter jag och lyssnar på orden och tappar tråden. Så episk, instrumental musisk fungerar fint för mig.

Recension på goodreads.

Recension på Amazon.

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans bok: Sjön, en antologi med 49 skräcknoveller av 44 författare

Jag stirrade ner i vattnet. Det var så klart, att jag kunde urskilja stenar,  små snäckskal och något mörkt som smekte botten. Till slut såg jag änden på det. Svansen, stjärtfenan eller vad det nu var. Oändligt långt var det, det mörka.
Med ett skri av fasa reste jag mig och sprang bort från bryggan. Bort från sjön.
Aldrig mer skulle jag närma mig sjön.

44 författare, 49 skräcknoveller om sjöar och vad som gömmer sig under ytan.

Novellerna i antologin blev antagna genom en novelltävling där uppgiften var att skriva en skräcknovell, gärna med inslag av fantasy, på temat sjö. Nästan 100 bidrag kom in och av dem blev 49 noveller antagna. Den yngsta författaren är 13 år. Författarna har skrivit med sina röster, sitt sätt att skriva och har författat underbara historier som får huden att knottra sig och kalla kårar att rinna som isvatten längs ryggraden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Passa på! PaketprisSjön och Trädet, två antologier från Miramir Förlag!

258:- istället för 335:-!

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans bok: Miras saga del 1 – 3 av Annah Nozlin

 

 

 

 

 

 

 

Foto: David Asplund

 

Att skriva böcker har länge varit en fritidssysselsättning, men från och med 2015 jobbar Annah deltid och skriver böcker på deltid. Hon är född 1975, är utbildad civilingenjör och jobbar som teknikkonsult. Fritiden delas även med sporter så som klättring och aikidoträning, en japansk kampkonst, som hon efter många års träning har svart bälte i. Annah bor med man och barn i ett falurött hus och tycker om att pyssla i trädgården.

Miras saga utspelar sig i en uppdiktad medeltid och utspelar sig i en klassisk sagovärld.

Den 26:e maj släpptes den tredje delen av Miras saga, “Eldens mörker”.

Den 1:a juni till 3:e juni 2018 finns Annah och hennes böcker på Leksands medeltidsmarknad och den 29:e juni till 1:a juli 2018 på Tuna Ting Medeltidsmarknads 10-års jubileum.

Böckerna finns även att köpa till förmånligt pris i ett paket.

 

 

 

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckobrev Fantastikbokklubben vecka 21

Hej och välkomna till Fantastikbokklubbens första veckobrev,

Ödmjukt tacksamma för det ökande antalet händelser som berör Fantastikbokklubben, kommer vi från och med slutet av maj i år att veckovist summera våra mest relevanta aktiviteter och göromål som vi är delaktiga i eller berörs av. Med ett ökat antal följare som i detta skede precis har överstigit 750 stycken, behöver vi också skapa en ytterligare kanal för att kunna förmedla den relevanta informationen till så många av er som möjligt. Nedan finner du den mest aktuella summeringen från de senaste dagarna samt agendan som vi har i fokus för den närmaste framtiden.

MÄSSOR:

Precis som i mars har vi under maj deltagit i två stycken olika mässor på två olika håll i Sverige. Vid Nordsken i Skellefteå deltog Ewa Broberg och i LinCon i Linköping fanns både Jenny Töredal och Magnus Hägglöv på plats. Utöver det fanns ett tiotal författares olika böcker från Fantastikbokklubben på plats vid dessa två mässor. Arrangemangen pågick under hela Kristi Himmelsfärdshelgen och utöver ren bokförsäljning skapas nya kontakter och nya medlemmar till Fantastikbokklubben tillkom.

Som kommande arrangemang ligger Fantastika i Nacka närmast i tid den 15-17 juni. Vid sidan av bokmässan i Göteborg är Fantastika det arrangemang som flest antal författare från Fantastikbokklubben medverkar i och vi rekommenderar starkt för den intresserade att gå in på https://fantastika2018.wordpress.com och se både vilka författare och böcker som kommer att vara på plats samt att läsa om arrangemanget i stort. Medverkande i paneldebatter från Fantastikbokklubben är bland annat Kristina Suomela och Sten Rosendahl. Mer om det detaljerade upplägget kommer under senare veckobrev.

Den 18-19 augusti medverkar Cecilia Larsson Kostenius och Magnus Hägglöv i Nerdcom i Umeå. Den exakta agendan för detta arrangemang håller i dagarna på att utkristalliseras, men förutom försäljning av böcker planeras både seminarium och workshop. Eventuell paneldebatt kommer att hållas, detta återkommer vi om i senare skede.

I slutet av september hålls i vanlig ordning årets stora bokmässa i Göteborg. I Fantastikbokklubbens monter på Fantastikgränd hittar du Ola Wassvik, Frida Hallberg, Emelie Kempe, Sten Rosendahl och Magnus Hägglöv. Utöver det medverkar ett flertal av Fantastikbokklubbens författare i ett antal olika montrar från ett antal olika fantastikförlag. Hoppas att vi kan ses!

BOKRELEASER:

Vi gratulerar Yvonne Waern som under föregående vecka släppte sin andra bok När havet steg. Denna bok har veckan som varit även varit veckans bok under den senaste veckan hos oss på Fantastikbokklubben.

Den 6 juni lanseras den gedigna novellsamling Sjön, baserad på 49 olika noveller av 44 författare. En perfekt sommarläsning för den som är ute för de lite kortare skildringarna.

Tre av våra författare är på gång med releaserna för sina kommande böcker. Demonviskaren av Lovisa Wistrand släpptes igår den 22 maj och kan köpas redan nu. Releasefesten för den sker den 7 juni i Uppsala. Vi har ankommande releaser för Ewa Brobergs andra bok, Desertörerna den 9 juni i Motala samt även för Annah Nozlin med Eldens Mörker nu i helgen den 26 maj, i Borlänge.

ENKÄTUNDERSÖKNING:

Som du säkert känner till har vi under de senaste veckorna genomfört en enkätundersökning för att ta reda på dina önskemål hur du bäst tillgodogör dig önskad litteratur. Denna enkätundersökning är sammanställd, analyserad och genomdiskuterad. Vi kommer inom kort att gå ut med hur vi ska kunna tillmötesgå dina intressen ännu bättre baserat på de sammanfattade svaren som vi har fått in från undersökningen.

AVSLUTNINGSVIS:

Vi är på gång med författarintervjuer och på sikt kanske även att du kan chatta med våra författare. Först ut idag är Rhuddem Gweiln. Gå gärna in och läs om intervjun som Kristina Suomela har gjort med henne på vår hemsida eller Facebooksida. Rhuddem har för övrigt även veckans bok hos oss med The Merlin Chronicles.

Till sist vill vi bara önska dig en bra avslutning på maj månad och samtidigt passa på att säga att du alltid kan kontakta oss på info@fantastikbokklubben.se om du har några särskilda funderingar eller önskemål.

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans bok: The Merlin Chronicles av Rhuddem Gwelin

FBK: Rhuddem Gwelin, varifrån kommer det namnet och vad betyder det? Är det ditt riktiga namn?

Rhuddem: Rhuddem är walesiska för Ruby. Ruby Jand heter jag när jag skriver och pratar om Shakespeare. Gwelin är hopsatt av delar av namnen på två av huvudpersonerna i The Merlin Chonicles. På passet och körkortet står någonting helt annat.

FBK: Berätta om dina böcker “The Merlin Chronicles”. Vad handlar de om?

Rhuddem: De handlar om den keltiska legenden, trollkarlen Merlin, från 500-talet och framåt. Böckerna använder sig delvis av de olika versionerna av legenden, men mycket baseras på historiska dokument. Alltså historiska romaner med inslag av magi. Merlin dör aldrig utan återkommer under olika tidsepoker.

FBK: Vad inspirerar dig och hur kom du på att skriva om Merlin?

Rhuddem: Mitt intresse för legenden Merlin började när jag var barn men inspirationen tog fart efter att ha sett BBC-serien. Jag frågade mig vad Merlin skulle göra om han levde i vår tid och då föddes idén till Protecting Cheesyfee, som utspelar sig i London år 2015 där Merlin använder sina magiska krafter för att skydda vetenskapsgeniet Branwen Lewis, som är hotad av de starka ekonomiska intressen inom oljeindustrin. Medan jag skrev detta förstod jag snabbt att jag skulle behöva återvända till början och då föddes idéerna till volymerna 1, 2 och 3.

FBK: Varför skriver du på engelska?

Rhuddem: Det känns naturligt och nödvändigt eftersom hela legenden är så ur-engelsk.

FBK: Kommer du att översätta böckerna till svenska?

Rhuddem: Det finns inga såna planer just nu, men vill någon åta sig ett sånt stort arbete – inte mig  emot!

FBK: Tycker du att det är svårt att nå ut till läsarna?

Rhuddem: Mycket svårt.

FBK: Vad är planerna för framtiden, kommer det ytterligare böcker om Merlin?

Rhuddem: Ett enormt tack till alla er som har läst böckerna, skrivit om dem på sociala medier m. m., skrivit till mig om dem, bett biblioteket och den lokala bokhandeln att köpa in böckerna, gett bort dem i present. Ni är bäst! Utan läsarna är författare ensamma, med läsarna är vi rika i gemenskap och inspiration.

Klicka på bilden för att läsa mer om The Merlin Chronicles i butiken!

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans bok: Trollsländor av Michèle Glatthard

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Michèle Glatthard är född och uppvuxen i den lilla byn Meiringen i hjärtat av Schweiz. Byn sägs även vara marängens födelseort och det är vid det vackra vattenfallet Reichenbachfall som Sir Arthur Conan Doyle lät sin karaktär Sherlock Holmes dö. I skogarna och bergen runt omkring byn sägs det bo allehanda väsen, tomtar, lindormar och nattliga ryttare, både med och utan huvud.
Sedan år 2000 bor Michèle i Sverige, först i Uppsala, nu i vackra Morgongåva. Hon undervisar tyska och engelska, frilansar som översättare och gruvguide. Svenska sagor, sägner och folktro har lockat och fascinerat sedan första spatserturen i de uppländska skogarna.
“Bärnstenar i vattnet” är tidigare utgiven på ett annat förlag och ges nu ut som reviderad nyutgåva via Ebes förlag.
“Bärnstenar i vattnet” är den första delen i en trilogi om “Lövjekarlens vandringar”. Del 2, “Trollsländor” och del 3, “Ishavet”.

Både Bärnstenar i vattnet och Trollsländor finns hos Fantastikbokklubben.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat på Lämna en kommentar

Veckans bok: David Renklints debutroman Det går en liten ängel

 

David Renklint läser till gymnasielärare i svenska och religion. 2017 vann han en novelltävling som No Hiding förlag startade, med sin novell Mörkblå is som finns att läsa i julantologin ”Jul igen”. Detta är hans tredje publicerade novell. När han inte skriver noveller skriver han romanmanus, gärna skräck men även fantasy för barn och ungdomar.

2018 vann blev han även uttagen med sin novell Svartmögel till Miramir Förlags novelltävling “Sjön”.

Det går en liten ängel är Davids debutroman och är en kort skräckroman.